Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etrusker - Etruskiska hafvet - Etruskiska språket - Etruskologi - Etsare - Etsch - Etschmiadzin - Etseri - Etsmassa - Etsmedel, Remedia caustica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då den romerska kulturen i så hög grad var
påverkad af den etruskiska, har således denna senare
medelbart utöfvat stort inflytande på alla de folk,
som blefvo delaktiga af den romerska odlingen.
Direkt, genom handel, ha äfven invånarna i
Alpländerna och mellersta Europa rönt inverkan af
etruskerna. Visserligen är den åsikt oriktig, som
en tid vann tilltro, att mellersta och norra Europas
folk skulle ha etruskerna att tacka för kännedomen om
bronsen. Men det är mycket sannolikt, att de senare
kraftigt bidragit till spridandet af järnets bruk
i länderna n. om Alperna; då etruskerna kommo till
Italien, hade de redan lärt känna denna nya metall.
Etruskerna ha sålunda spelat en stor roll såsom
förmedlare mellan kulturfolken i Orienten och
invånarna i många af Europas länder. Om deras lifliga
beröring med Grekland och Österlandet vittna otaliga i
Etrurien funna arbeten från det östra Medelhafsområdet
(silfverkärl och andra saker af feniciskt ursprung,
grekiska målade vaser af terrakotta m. m.). Och deras
handel med mellersta Europa kunna vi lära känna genom
de många arbeten af etruskisk härkomst, som uppgräfts
i länderna n. om Alperna (kärl och andra arbeten af
brons m. m.).
Eedan i 9:e årh. f. Kr. voro etruskerna förtrogna
med skrifkonsten. Deras alfabet var ursprungligen
detsamma som det af grekerna använda (om deras språk
se Italiens fornspråk).
Huru högt konsten redan tidigt stod i Etrurien,
visas såväl af grafkamrarnas väggmålningar,
bland hvilka flera äro ett halft årtusende äldre
än målningarna i Pompeji, som af de i bränd lera
och brons utförda konstverken (på sarkofagerna
framställda bilder af de aflidne, statyer,
statyetter, reliefer m. m.; se plansch I och II; jfr
äfven Cære och Cista). Om etruskernas arkitektur
se pl. I och art. Byggnadskonsten, sp. 716. Om den
etruskiska konstslöjdens höga ståndpunkt vittna
bl. a. många utomordentligt fina guldarbeten med
ornament af pålödda, nästan stoftfina guldkorn
("granulé-arbeten").
Veji, beläget ej långt från Rom, eröfrades af romarna
396 f. Kr. och det föga mer aflägsna Cære 353. Före
270 hade hela Etrurien erkänt Roms öfverhöghet. Före
midten af 300-talet blef äfven Kampanien romerskt. -
Etruskernas välde i norra Italien hade redan
omkr. 400 störtats af gallerna. Felsina fick då det
galliska namnet Bononia (samma namn som Boulogne
i Frankrike). Äfven sedan Etrurien förlorat sin
själfständighet och det etruskiska språket vikit för
latinet, lefde emellertid det etruskiska folket kvar,
om än starkt uppblandadt med italiskt blod. Den
stora roll, som Toscana i långt senare tid spelat
i Italiens konst- och litteraturhistoria, har utan
tvifvel till stor del sin förklaring i etruskernas
höga kultur under forntiden.
Bland arbeten om etruskerna kunna nämnas K. O. Müller,
"Die etrusker" (bearb, af W. Deecke, 1877),
G. Dennis, "The cities and cemeteries of Etruria" (2:a
uppl. 1878), J. Martha, "L’art étrusque" (1888), och
O. Montelius, "La civilisation primitive en Italie"
(1895-1905). O. M.
Etruskiska hafvet. Se Tyrrhenska hafvet.
Etruskiska språket. Se Italiens fornspråk.
Etruskologi (af etrusker och grek. logos, lära),
vetenskapen om etruskernas språk och kultur. -
Etruskolog, forskare på detta område.
Etsare, fr. aquafortiste, eng. etcher, ty. radierer,
konstnär, som medelst syror i koppar- eller stålplåtar
inetsar af honom själf eller af andra utförda
teckningar (raderingar) eller laveringar (akvatinta).
Etsch. Se Adige.
Etschmiadzin. Se Etjmiadzin.
Etseri (fi. Ätsäri), socken i Kuortane
härad, Vasa län, Finland, Jyväskylä domsaga,
utgör ett konsistoriellt pastorat af 3:e kl.,
Borgå stift, Tammerfors kontrakt. Landarealen
407 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 6,598
pers. (1905). A. G. F.
Etsmassa, farm. med. Se Etsmedel.
Etsmedel, Remedia caustica (af
grek. kaustikos, brännande), farm. med., sådana
ämnen, som, när de bringas i beröring med någon
kroppsdel, döda och förstöra denna i större eller
mindre utsträckning, beroende på det etsande medlets
art och styrka, koncentration och mängd samt på den
etsade väfnadens motståndskraft. Ur kemisk synpunkt
består etsningen i regel däri, att det etsande
medlet ingår en kemisk förening med beståndsdelar af
väfnaden, såsom ägghvita, bindväf (limbildare) m. m.,
hvarvid de lefvande cellerna dödas och väfnadens
byggnad förstöres. Den så uppkomna föreningen jämte
produkter (s. k. exsudat af vätska och utvandrade
hvita blodceller m. m.) från närliggande, retade
och inflammerade väfnad utgör den s. k. etsskorpan
l. etsmassan af mera fast eller lös beskaffenhet
alltefter etsmedlets art. En fast etsskorpa
(eschara, hvaraf etsmedlen äfven fått namnet Remedia
escharotica) kvarsitter vanligen någon tid, tills den
afstötes antingen genom varbildning (exsudation) från
den lefvande, inflammerade omgifningen, då ett sår
kvarstår, som sedan läkes, eller (om etsningen varit
helt ytlig) efter bildning af ny hud eller af ett ärr
under skorpan. Är produkten af etsningen mera lös och
mörjig, aflägsnas den ofta rent mekaniskt omedelbart
eller snart efter etsningen, lämnande ett mer eller
mindre djupt sår. Starka alkalier och vissa starkt
etsande kvicksilfverföreningar lämna vanligen en lös
etsmassa, flertalet syror och andra etsande salter,
bland dessa särskildt silfvernitrat (lapis infernalis)
en mera fast och torr sådan. Etsskorpans färg är
ibland karakteristisk: så ger koncentrerad svafvelsyra
genom förkolning af väfnaden en mörkbrun till svart
etseffekt, stark salpetersyra en gul, stark saltsyra
en gråaktig, lapis en först hvit, därefter snart
(genom afskiljande af reduceradt silfver) brun till
svart etsskorpa o. s. v. Den smärta och retning,
som en etsning i regel medför, växlar mycket i
styrka och varaktighet för olika medel och olika
organ. Om etsmedel anbringas i utspädda lösningar,
blir deras verkan mycket svagare och öfvergår
i en adstringerande eller lindrigt retande sådan
(se Adstringerande medel). Såsom etsande ämnen må
anföras starka alkalier, såsom kali- och natronhydrat
(kaustikt kali och natron) i substans eller i stark
lösning äfvensom ammoniak och kalk (lika delar osläckt
kalk och kaustikt kali bilda s. k. Wien-etspasta);
vidare starka syror (koncentrerad svafvelsyra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
