Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1007-1008 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etsning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

valörvärden. För att vid uniform syrebehandling
erhålla ett varierande tonspel kan man betjäna sig af
olika grofva radernålar (spetsar), men detta sätt är
numera, på grund af flera orsaker, af hvarje praktisk
etsare så godt som utdömdt. Utom på svart (rökt) grund
raderas och etsas äfven på genomskinlig grund.

Fig. 1. Cigarrettrökerska. Etsning af A. Zorn. (Uniform syrebehandling.)

Vid
syrebehandlingen använder man då en svartbitande syra,
d. v. s. en etsningsvätska, som vid bitningen oxiderar den genom
raderingen blottade kopparn, så att den där (i
linjerna) blir svart. Genom att i detta fall först
radera in det mörkaste valörpartiet, att "bita" det en
stund och därnäst de öfriga, det ena efter det andra,
undviker man det mödosamma täckningsarbetet. Denna
metod begagnades nästan alltid af Rembrandt, som,
oberäknadt de många olika valörbitningarna, äfven
"lade" och arbetade på en hel mängd successiva
grunder på samma plåt. Detta är orsaken till den
oerhördt stora valörrikedom, som nästan alltid
förekommer i Rembrandts plåtar. Sättet benämnes den
direkta etsningsmetoden. Nära besläktad med detta
förfaringssätt är den af den engelske etsarveteranen
sir Seymour Haden först tillämpade s. k. positiva
etsningsmetoden (se fig. 2), Hadens metod, som den
äfven kallas. Vid användande af denna fästes den med
transparent grund öfverdragna plåten medelst smält
vax i etstrågets botten, hvarefter man slår så mycket
etsningsvätska i träget, att plåten nätt och jämt
täckes af densamma. Med en mot syran stående fin agat- 
eller diamantspets raderar man sedan bildsubjektet,
börjande med de kraftigaste partierna och slutande med
de ljusaste, då plåten bör anses färdig. Vid arbete
med detta maner får så %tt säga hvarenda linje sin
särskilda valörstyrka,
därför att linjerna hvar för sig ha ett, praktiskt
sedt, olika djup. Det kan nämligen ligga så mycket
som två timmar mellan arbetets första linje och
dess sista; då man dragit den sista, arbetet
fulländande, linjen och låtit plåten ytterligare
under t. ex. en minut förblifva i etsningsvätskan,
har helt naturligt den första linjen oafbrutet
varit utsatt för syrans arbete under två timmar
och en minut, under det att den sista linjen
endast fått denna sista minut. Mellan dessa två
ytterligheter ligger följaktligen en oändlighet
af olika valörvariationer. Metoden är i och för sig
mycket enkel, men endast en ytterst säker tecknare
kan åstadkomma något med densamma. En stor del af
vår tids präktigaste målaretsningar har emellertid
utförts på detta sätt. Som etsningsvätska användes
det s. k. holländska badet (se
Etsningsvätska), till hälften utspädt med vatten.

En egendomlig etsningsmetod är penn-
l. penseletsningen, som synnerligen väl lämpar sig
till återgifvande af hastiga utkast och skisser. Med
ett vanligt svart, något sockerblandadt bläck tecknar
man med stål- eller gåspenna eller med en fin pensel
på en fullkomligt ren, fettfri plåtyta den skiss man
vill etsa. Sedan bläcket torkat, grundas plåten på
vanligt sätt, hvarefter den lägges i kallt vatten,
tills grunden släpper i teckningens linjer. Plåten
syrebehandlas sedan, som förut nämnts.

I mjukgrundelsningen (autocrayon-etsning) finna vi
en annan till denna gravyrgrupp hörande metod, som
skiljer sig från de föregående däruti, att teckningen
här sker på ett öfver plåtgrunden sträckt
kornigt papper.

Fig. 2. Studiehufvud. Etsning af A. Tallberg. (Positiv etsningsmetod.)

Grunden, som genom uppblandning
med svinister gjorts känslig (mjuk, icke torkande),
fastnar då på den mot plåten liggande papperssidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>