Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1009-1010 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etsning - Etsningsgrund, Etsvax

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverallt, där tecknarens penna (crayon) går fram, och
följden blir ett fullständigt faksimile af teckningen
i plåtgrunden, som därefter inetsas på vanligt sätt
(jfr fig. 3).

Till etsningskonsten höra samtliga akvatinta-metoder
(se Akvatinta-gravyr; jfr fig. 4)
samt diverse s. k. tonmetoder, såsom papperston,
dukton, läderton m. fl. Dessa åstadkommas på så sätt,
att man placerar papper, duk eller läder öfver en
med mjuk grund täckt plåt och därpå pressar det
anlitade materialet mot grunden. Resultatet blir ett
fullkomligt troget aftryck af materialets struktur
(trådar, korn etc.), som sedan "bites in" i plåten,
där det för ändamålet kan behöfvas.

Alla här nämnda metoder höra till djupetsningens
grupp, men äfven högetsning (akrografi)
förekommer, ehuru den numera sällan användes annat än
till konstindustriella utsmyckningar af metallföremål
(damaskeringar o. s. v.). Förfaringssättet är i
hufvudsak detsamma som de föregående, ehuru man här i
stället för radering i en grund kan med täckfernissa
på den blanka metallytan måla (täcka) de partier, som
man önskar upphöjda och som således måste skyddas för
syran. Syrebehandlingen är i öfrigt densamma för såväl
djup- som högetsning. I sammanhang med högetsning böra
nämnas svenskarna Bernh. Beskow och Hj. Norrström,
hvilka båda utfört i sitt slag präktiga dekorativa
arbeten i stål, den senare äfven i koppar och andra
metaller.

Fig. 3. Modellstudie. Etsning af C. Larsson. (Mjukgrundetsning.)

Vid etsning på glas, elfenben och marmor följas
äfvenledes samma principer som de här anförda,
ehuru man måste vara försiktig vid val af
etsningsvätska (se d. o.) vid bitning af de
olika materialen.

Vid all etsning förekommer helt
naturligt en mängd efterarbeten, såsom reducering af
"öfverbitna" (för mörka) passager och stärkning af
sådana, som blifvit för ljusa. Dylika arbeten ske med
tillhjälp af diverse verktyg, skrapare, polerstål,
sticklar och "spetsar" (skarpa radernålar) m. m.

Fig. 4. Nybrohamnen. Etsning (akvatint) af Alfr. Bergström.

Om tryckning af etsade plåtar se Koppartryck. Med
det oriktiga uttrycket "färgetsning" betecknas
ofta etsningsfärgtrycket och gravyrfärgtrycket (se
Färgtryck och Koppartryck). Om aqua fortis, aqua
regis m. fl. etsningsvätskor se Etsningsvätska.
A. T-g.

Etsningsgrund, Etsvax, fast eller flytande, mot
frätande syror motståndskraftigt ämne, som användes
till öfverdrag eller grund å etsplåtar (se
Etsning). Många olika slags sådana grunder finnas;
vanligen användes den fasta l. hårda grunden, som i
hufvudsak består af vax och asfalt. En god sådan grund
kan göras af fin syrisk asfalt, som sönderstötes
och smältes med måttlig värme i ett glaseradt
lerkärl; därpå tillsättas finskurna vaxspånor (hvitt
bivax). Sedan alltsammans smält och noga sammanrörts,
slås massan i kokhett vatten, där den får förblifva,
tills vattnet och grunden svalnat så pass, att man
kan forma grunden i bollar. Proportionerna äro 1
del asfalt till 2 delar vax. Vid användandet gnides
bollen mot den upphettade plåten, hvarefter grunden
sprides mycket tunt med en läderrulle eller fin
skinnkudde. Grundbollarna kunna förvaras så länge
som helst. Den här nämnda grunden är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>