Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1021-1022 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eubulos - Eucain - Eucalamites - Eucalyptus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med Macedonien under alla förhållanden, äfven med
uppoffring af Atens politiska maktställning. I
synnerhet har man klandrat det af honom införda och
lagstadgade bruket att till den för bekostande af
skådespelen och öfriga folkförlustelser afsedda kassan
(theorikon) öfverlämna allt af statsinkomsterna
uppkommande öfverskott. Den naturliga följden var,
att, medan skådespel och andra fester firades med
slösande prakt, penningar saknades vid uppkommande
krig eller andra oförutsedda behof samt att i Atens
hela statslif gjorde sig gällande en slapphet,
som bidrog till den politiska själfständighetens
undergång. E. dog före år 330 f. Kr. - 2. Attisk
lustspelsförfattare i 4:e årh. f. Kr. Han skall
ha författat icke mindre än 104 stycken, som alla
tillhöra den s. k. "mellersta attiska komedien" och
af hvilka ungefär 50 äro för eftervärlden i någon mån
bekanta genom bibehållna titlar och fragment. Att döma
af dessa behandlade E. hufvudsakligen mytologiska
ämnen och parodierade därvid med förkärlek de
äldre tragiske skalderna, i synnerhet Euripides.
A. M. A.

Eucain. Se Eukain.

Eucalamites, pakobot. Se Calamites.

Eucalyptus L;Hérit., Gummiträd. 1.
Bot., växtsläkte af fam. Myrlacæ. Släktets mest
utmärkande kännetecken är, att kronbladen äro
sammanvuxna och vid blomningen affalla från det
undersittande fodret i form af en mössa eller
ett lock. (Däraf härrör växtsläktets namn, som
är bildadt af grek. en, skönt, och kalyptos,
betäckt, d. ä. försedd med en vacker mössa.)
Arterna (omkr. 160),
nästan alla australiska, äro resliga, ofta
blågröna träd; deras blad äro läderartade,
öfvervintrande. Däremot affaller barken ofta under
vintern, liksom hos åtskilliga andra australiska
träd. Eucalyptusarterna utmärkas genom en
mycket tydlig heterofylli; så äro t. ex. hos
E. globulus bladen på unga plantor äggrunda,
oskaftade, motsatta och horisontellt ställda, på
äldre exemplar lansettlika och skärformiga,
skaftade, strödda, hängande och vertikalt ställda. Till
följd häraf ge gummiträden föga skugga. Blommorna
sitta i bladvecken. Hithörande arter bilda en
särdeles karakteristisk och betydande beståndsdel
af växtligheten i Australien; ända till 99 proc. af
därvarande skogar, särskildt i sydöstra delen, utgöras
af Eucalyptusarter. Äfven i ekonomiskt afseende äro de
af stor vikt för denna världsdels invånare. Den mest
kända bland arterna, E. globulus, blåa gummiträdet
l. febergummiträdet (se fig.), har en betydelse,
som sträcker sig vida utom Australiens område.

Febergummiträdet. A gren af yngre träd; B blommande gren af äldre träd.

Detta
träd är i synnerhet ryktbart för sin utomordentliga
förmåga att på kort tid förvandla osunda,
feberalstrande trakter, där det i mängd
odlas, till hälsosamma. (Däraf härrör namnet
"febergummiträd".) Hufvudorsaken därtill är sannolikt
den snabba tillväxten (en tioårig E. globulus
är ung. lika utvecklad som en hundraårig ek) och
den hastiga afdunstningen, hvarigenom sumpig mark
dräneras. Rikedomen på eterisk olja, hvars lukt
fördrifver insekter, bidrager äfven härtill. Af
denna anledning och för det värdefulla virkets skull
odlas trädet öfverallt i subtropiska och varmare
tempererade länder. I Europas trädgårdar odlas ofta
unga exemplar som "bladväxt", dessutom ofta som
krukväxt för att fördrifva flugor. Trädets storlek är
högst betydlig. Det uppgifves i sitt hemland nå en
höjd af mer än 150 m.; detsamma är förhållandet med
ett par andra arter af släktet, t. ex. den ännu högre
E. amygdalina, måhända jordens högsta träd; planterad
i det fria vid Lago Maggiore nådde denna art på 9
år en höjd af 20 m. Veden af denna och andra arter
lämnar ett ypperligt, i hög grad hårdt och varaktigt
virke, och växten innehåller, liksom släktets öfriga
arter, synnerligast i bladen, en riklig mängd
eterisk olja. I Europa uthärdar det vintrarna på
kalljord endast i södra delarna. - Flera af sina
värdefulla egenskaper har E. globulus gemensamma
med andra arter af släktet. Så lämna E. amygdalina,
E. diversicolor, E. rostrata, E. leucoxylon och flera
andra förträffligt virke; "nyholländsk mahogny"
är veden af E. marginata och andra arter. Eterisk
olja vinnes äfven af E. amygdalina och E. citriodora
m. fl. Af en mängd arter erhålles ett slags kino,
"australisk kino" eller "eucalyptuskino" (den bästa
af E. corymbosa, E. rostrata och E. citriodora). Denna
kallas äfven, ehuru orätt, eucalyptusgummi (hvaraf
namnet "gummiträd" uppkommit); i dess sammansättning
ingår emellertid ofta en verklig gummiart. Af
E. viminalis, E. mannifera m. fl. fås en art
manna. - Fröna till E globulus äro helt små. De
gro emellertid lätt (på 9 dygn), om de sättas i
god lätt jord i en måttligt varm drifbänk eller i
ett fönster, och om man iakttager, att de icke få
torka under groningstiden. De unga plantorna kunna
utflyttas i det fria, så snart frostnätterna äro
förbi. Första sommaren kunna de nå en höjd af mer
än 1 m. De öfvervintra lätt i boningsrum eller
i ett s. k. kallhus ("öfvervintringskast") och
kunna den följande sommaren ånyo utsättas å fritt
land. Är läget gynnsamt, kan ett sådant ungt träd
under andra sommaren nå en höjd af omkr. 4 m. äfven
vid Stockholms breddgrad, blott det erhåller rikligt
med vatten. Äfven under en nordisk sommar utvecklas
i bladen så mycket eterisk olja, att den uppgår till
mer än 1 proc. af de färska bladens vikt. Denna
olja är färglös, mycket tunnflytande samt har en
egendomlig kamferartad lukt. Ur den flyktiga oljan
kan framställas såsom dennas mest karakteristiska
beståndsdel eukalyptol (C₁₀H₁₈O), ett ämne, som
under namn af "kajeputol" erhållits ur kajeputolja (se
d. o.), under namn af "cineol" ur den flyktiga oljan
i maskfrö (Flos Cinæ); äfven ur de flyktiga oljorna
från rosmarin, Salvia och lagerolja m. m. framställes
eukalyptol. Denna är en färglös eller svagt gul
vätska med kamferartad lukt och bitter, kylande smak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>