Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1041-1042 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugeniahemmet - Eugenie - Eugénie - Eugenie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

apparater, elektrisk belysning och ångkök. Genom
nya stadgar 3 juni 1901 har hemmets verksamhet
utsträckts jämväl till att om sådana skyddslingar,
som intagits och öfverlefva barnaåldern, fortfarande
draga den försorg, som en kristlig barmhärtighet
kräfver och sällskapets tillgångar medgifva. För
dessa skyddslingar har inrättats en särskild
asylafdelning, för hvilken afsatts en fond å
200,000 kronor. Till vård å Eugeniahemmet intagas
barn af i regel mellan två och tolf års ålder. De
undervisas i vanliga skolämnen enligt folkskolekurs
af fast anställda lärarinnor. Handledning lämnas
ock i slöjd, skomakeri, skrädderi m. m. Inkomsten
af skyddslingarnas arbeten uppgick 1906 till 7,038
kr. 85 öre. Ehuru vid intagandet ansedda såsom
obotligt sjuka, förbättras dock många af barnen på
grund af de gynnsamma förhållandena vid hemmet och
kunna utskrifvas, sålunda 12 år 1906, i stånd att
försörja sig själfva. Skyddslingarnas antal uppgick
vid nämnda års utgång till 186, af hvilka 1 var
utackorderad. Vid samma tid utgjorde Eugeniahemmets
tillgångar, förutom fastigheten (tax. till 391,790
kr.), i kapital och fonder, från hvilka sistnämnda
dock lifräntor till betydande belopp utgå, 1,470,271
kr. 65 öre. Efter prinsessan Eugenias död (1889) är
kronprinsessan och vid förhinder för henne kronprinsen
ordf. i styrelsen, som, inräknadt ordföranden, skall
bestå af minst tolf personer, hvilka styrelsen,
som kompletterar sig själf, utser i mån af behof.
V. A-t.

Eugenie [eujeni], prinsessa. Se Eugenia.


Eugenie
[ö j enl], exkejsarinna af Frankrike, f. i Granada 5
maj 1826. Hennes föräldrar voro grefve de Montijo,
grand af Spanien, och Maria Manuela Kirkpatrick of
Closeburn, ättling af en skotsk katolsk familj, som
efter Stuartarnas fall emigrerat till Spanien. E.,
hvilken ärft titeln grefvinna af Teba, fick en vårdad
uppfostran. Efter sin fars död (1839) tillbragte
hon jämte sin mor sin mesta tid i Frankrike eller
England. 1851 gjorde hon ett längre besök i Paris, där
hennes skönhet ådrog sig presidenten Louis Napoléons
uppmärksamhet. Sedan Napoléons frieri till prinsessan
Carola af Vasa misslyckats, beslöt han, mot sina
ministrars råd, att förmäla sig med grefvinnan af
Teba. Efter kejsardömets proklamerande (2 dec. 1852)
egde förmälningen rum 30 jan. 1853. Efter tre års
giftermål födde hon, 16 mars 1856, sonen Louis
Napoléon. Under kejsarens frånvaro uti italienska
kriget 1859 och under hans resa i Algeriet 1865
förde hon styrelsen såsom regentinna. Dessutom
deltog hon vid flera tillfällen i ministerrådets
öfverläggningar. Hösten 1869 var hon, å sin gemåls
vägnar, närvarande vid Sueskanalens öppnande och
deltog på ett franskt fartyg i den första färden från
Port Said till Sues (16-18 nov. s. å.). - Under den
tid E. satt på tronen gjorde hon sig känd genom sin
kärlek till lyx och nöjen, men
också genom frikostig välgörenhet och strängt kyrklig
fromhet. Ifrig anhängare af påfvedömet, lade hon
hela tyngden af sitt inflytande i vågskålen till
förmån för de klerikala intressena. Detta visade
sig bl. a. i den mångåriga franska ockupationen af
Rom till förmån för påfvens världsliga makt. Sedan
fransk-tyska kriget utbrutit och kejsaren begifvit
sig till krigsskådeplatsen, öfvertogs regentskapet af
kejsarinnan (23 juli 1870). Efter fransmännens första
nederlag utfärdade hon en proklamation till franska
folket, beviljade kabinettet Olliviers afskedsansökan
och uppdrog åt generalen, grefve Palikao att bilda
en ny ministär. Tillika med Palikao motsatte hon
sig bestämdt, att kejsaren skulle lämna krigsteatern
och att Mac Mahon med sin armé skulle återtåga till
Paris. Det dröjde emellertid ej länge, innan hon fann
sig öfvergifven af alla. Budskapet om nederlaget
vid Sedan (2 sept.) och kejsarens fångenskap blef
signalen till kejsardömets fall och tillsättandet af
en republikansk regering. 4 sept. på aftonen lyckades
E. - åtföljd af ett par förtrogna - att undkomma från
Paris. 7 s. m. uppnådde hon den lilla hamnplatsen
Deauville, hvarifrån hon for öfver till England, där
hon slog sig ned i slottet Camden house i Chiselhurst
(nära London). Dit kom äfven exkejsaren (20 mars 1871)
efter sin befrielse ur krigsfångenskapen. 9 jan. 1873
blef E. änka. Under de följande sex åren arbetade
hon för en napoleonsk restauration i Frankrike till
förmån för sin son. De resor, som E., efter Napoleon
III:s död, med sin son tid efter annan företog på
kontinenten, väckte i Frankrike uppmärksamhet och
oro i anseende till de politiska planer, som voro
förbundna med desamma. E:s bemödanden kröntes ej med
den framgång hon väntat. Napoleonismen kunde dåmera
påräkna sympati endast hos ett parti i Frankrike,
ej hos franska folket. Genom händelsernas gång
omintetgjordes slutligen Ers alla förhoppningar på det
för henne sorgligaste sätt. Kejsarprinsen, som rest
ut till Syd-Afrika för att deltaga i engelsmännens
krig mot sulukaffrerna, blef l juni 1879 i ett
bakhåll anfallen och dödad. Sedermera (på våren 1880)
företog E. en resa till Sululandet för att se det
ställe, där hennes son dött. Efter kejsarprinsens
död var E:s politiska roll slut. Genom arfvet efter
sin gemål, sin son och sin mor (som dog i Madrid
22 nov. 1879) kom E. i besittning af en betydlig
förmögenhet. Hon har fortfarit att bo i England. 1905
företog hon en resa till Sverige, hvarunder hon i
juli sammanträffade med konung Oskar i Stockholm och
hertigparet af Skåne på Sofiero. Se arbeten öfver
E. af Kl. Tschudi (1889) och m:me Carette (1888-90).
E. W.

Eugenie [eujeni], 40-kanons segelfregatt, färdigbyggd
i Karlskrona 1844, är bekant såsom det första svenska
örlogsfartyg, som gjort resan omkring jorden. Under
befäl af kommendörkapten K. A. Virgin, lämnade
fregatten Sverige 30 sept. 1851 och återkom till
fäderneslandet 24 juni 1853. Expeditionen var utrustad
hufvudsakligast i ändamål att bereda de Förenade
rikena handelsförmåner i aflägsna länder. De förnämsta
platser, som därunder besöktes, voro Portsmouth,
Madeira, Rio de Janeiro, La Plata-floden, hvarifrån
vägen togs genom Magalh&#257;es sund till Valparaiso,
Callao, Panama, Galapagos-öarna, Honolulu, San
Francisco, Tahiti,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>