Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1047-1048 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euklides från Megara - Euklides - Eukoli - Eukolit - Eukrasi - Eukrit - Eulaktol - Eulalia - Eulalia den heliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Euklides från Megara. (Efter ett antikt mynt.)

Sokrates förtrogen med eleatismens läror, använde
han för utförandet af sokratismen de resurser dessa
erbjödo honom. I likhet med Sokrates’ efterföljare i
allmänhet riktade han sin hufvudsakliga uppmärksamhet
på frågorna om det goda och om vetandet såsom formen
för sann kunskap. Han framhöll därvid, att det goda
måste anses identiskt med det sant varande och att
det, som icke är godt, i själfva verket icke finnes
till Den sanna verkligheten, anmärkte han vidare,
är till sin art osinnlig och okroppslig. Den är
idé. Närmare sökte han på eleatiskt sätt fatta den
såsom en bestämnings- och mångfaldslös enhet. Då vi
på olika sätt beteckna den, använda vi blott olika
namn för samma sak, hvadan ock några andra omdömen
än identiska i själfva verket icke funnits. Det
hufvudsakliga innehållet i hans lära är för öfrigt
en kritisk betraktelse af den sinnliga kunskapen och
den sinnliga verkligheten, afsedd att ådagalägga,
att den senare, såsom växlande och sammansatt, i
själfva verket icke är någon sann verklighet, likasom
sinneskunskapen ej heller är någon sann kunskap.

2. E., grekisk matematiker, lefde omkr. 300 f. Kr.,
vistades någon tid i Aten, där han studerade
den platonska filosofien, och kom sedermera till
Alexandria, där han stod i stor gunst hos konung
Ptolemaios I. Hans närmare lefnadsomständigheter
äro ej kända; Pappos skildrar honom såsom mild,
tjänstvillig och tillbakadragen. Konung Ptolemaios
skall en gång ha frågat honom, om det ej gåfves någon
lättare väg att inhämta geometrien än den vanliga,
hvarpå han berättas ha svarat: "Nej, herre konung,
det gifves ingen kungsväg till geometrien". -
Inom matematikens och särskildt inom geometriens
historia har E. genom sitt världsberömda arbete
Stoicheia (lat. Elementa), d. v. s. grunderna till
matematiken, varit af epokgörande betydelse. Genom
de föregående grekiske geometrerna hade nämligen
många satser blifvit funna, hvilka behöfde samlas
och systematiseras. Försök därtill hade visserligen
blifvit gjorda redan före E. (t. ex. af Leon och
Theydios), men med ringa framgång. Det var först
E., som lyckades afhjälpa det kännbara behofvet
på ett sådant sätt, att under tvenne årtusenden
ingen anmärkning af vikt kunnat göras mot formen,
och ingenting väsentligt behöft tilläggas i afseende
på innehållet. - Elementa äro indelade i 13 böcker,
till hvilka, såsom i 14:e och 15:e böckerna, blifvit
fogad en uppsats af Hypsikles om de 5 reguljära
kropparna. Egentligen består arbetet af fyra delar,
af hvilka den första (bok l-6) handlar om plana
figurer, den andra (bok 7-9) om aritmetiken, den
tredje (bok 10) om kommensurabla och inkommensurabla
storheter samt den fjärde (bok 11-13) om solida
figurer. Arbetet väckte vid sitt framträdande
välförtjänt uppmärksamhet. Det kommenterades af
Theon och
Proklos, bearbetades på latin af Boëthius (d. 525)
samt öfversattes på arabiska först af Hunain
ben Isak (d. 873), sedermera fullständigare af
Othman. För perserna blef det bekant genom en af
Nasir-ed-din (omkr. 1260) gjord öfversättning
och kommentar, hvilka sedermera trycktes i Rom
1594. Från arabiskan öfversattes det på latin af
Athelard från Bath (omkr. 1130); denna öfversättning
(som saknar titel) trycktes för första gången jämte
Campanus’ kommentar och under dennes namn i Venezia
1482. Den grekiska texten utgafs för första gången
(1533) af Grynæus. Sedermera har arbetet blifvit
otaliga gånger utgifvet, öfversatt och bearbetadt
på alla civiliserade språk. Bland nyare editioner må
särskildt nämnas en af F. August (1826-29). Arbetet
har ända in i närvarande tid varit användt såsom
grundläggande vid studiet af geometrien; däremot
blef den aritmetiska delen redan under 1600-talet
fullständigt antikverad. - I Sverige utgåfvos latinska
versioner af Gestrinius (1637 - blott de 6 första
böckerna -; ny titeluppl. 1642) och Klingenstierna
(1741, äfven 11:e och 12:e böckerna). Den första
svenska öfversättningen utgafs af M. Strömer (de 6
första böckerna 1744, 11:e och 12:e böckerna 1748)
samt har sedan upplefvat en mängd upplagor ända
intill våra dagar (19:e uppl., som på titeln anges
vara den 14:e, utkom 1879). Dessutom ha större eller
mindre delar af arbetet blifvit på svenska bearbetade
af bl. a. Bråkenhjelm, Ekman, Lindman och Heikel (i
Finland). 13:e boken är öfversatt af F. A. A. Lundgren
(1850). - Bland E:s öfriga skrifter må nämnas
Dedomena (lat. Data), innehållande i geometrisk
form en inledning till den matematiska analysen. Där
finnes bL a., i geometrisk omklädnad, lösningen
af andragradsekvationer. Dessutom finnas under
E:s namn bevarade skrifter af astronomiskt och
fysikaliskt innehåll; bland dem, som förkommit,
har ett arbete, Porismata, blifvit, med ledning
af uppgifter hos Pappos, restitueradt af Chasles
(1860). - De bästa upplagorna af E:s samtliga arbeten
äro utgifna af Gregory (1703), Peyrard (1814-18)
samt Heiberg och Menge (1883-97). Jfr arbeten öfver
E. af Dodgson (1879), Heiberg (1882) och T. Smith
(1902). 1. L.H.Å. 2. G.E.*

Eukoli (grek. eukolia), psyk.,
munterhet, tillfredsställelse, den
vises sinnesstämning enligt stoikerna.
S-e.

Eukolit, miner. Se Eudialyt.

Eukrasi (grek. eukrasia, god blandning), god
sammansättning af blodet (motsats Dyskrasi, se
d. o.) och däraf följande godt lynne, lyckligt
temperament.

Eukrit, petrogr., anortitförande gabbro. E. E.

Eulaktol (af grek. eu, väl, och lat. lac, mjölk),
ett näringsmedel, erhållet därigenom, att man
blandar kolhydrat, legumin och s. k. närsalter i
mjölk och inkokar blandningen i vakuum. Eulaktol
är ett gulaktigt pulver af svag, angenäm lukt
G. L-m.

Eulalia, bot. Se Miscanthus.

Eulalia den heliga, en kristen jungfru af förnäm börd,
som under diokletianska förföljelsen 304 pinades till
döds i Merida i Spanien och hör till Spaniens mest
dyrkade helgon; hennes åminnelsedag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>