Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flerstädes anstående; de svenska äro af intresse på grund
af sin regelbundna och fullständiga utveckling samt
det faktum, att de ursprungligen sträckt sig i ett
sammanhang österut öfver Dagö, Ösel, Livland och
Estland och sålunda bildat ett helt med de ryska
silurlagren, hvilka jämte de därnäst yngre devoniska
bildningarna där utbreda sig öfver vidsträckta
delar af västra Ryssland, mellan Petersburg, Moskva,
Ladoga och Onega samt längs västra sluttningen af
Ural. Karbonsystemets (stenkolsformationens) berglager
äro utbredda öfver ganska stora områden i England,
Skottland, Irland, Spanien, Frankrike och Belgien,
Westfalen, Saar-bäckenet, Schlesien, Elsass, Böhmen,
Mähren och Ryssland. Ej öfverallt finnas brytvärda
kollager däri. Inom E. äro Englands kolfält de
rikaste. Dyas 1. permiska systemet förekommer i
Storbritannien, Spanien, Frankrike och Tyskland. Inom
östra E. betäcker formationen ett stort område
mellan Moskva och Ural. Under nordtyska slätten
är den saltförande. – Af de mesozoiska geologiska
systemen (trias, jura och krita) är trias mest typiskt
utvecklad i Tyskland, där dess tre af delningar bilda
stora sammanhängande områden, dels mellan Harz och
Minden i n. och Basel i s., dels v. om Khen från
Vogeserna och Hardt till långt in i Frankrike. Något
olika utvecklad är trias i mellersta England samt
ännu mera skiljaktig i Spanien, Karpaterna och
Balkan äfvensom i Alperna och Apenninerna, hvarest
tillika den rätiska lagerkomplexen förekommer med
stor mäktighet. Till triassystemet höra de berömda,
storartade marmorförekomsterna vid Carrara i norra
Italien. Af triaslager upptagas också ofantligt stora
områden af mellersta Ryssland, nämligen de trakter,
som genomflytas af Dvina, Karna, Oka och af Volgas
öfre lopp. Jurasystemets lagerserie är utvecklad i
Jurabergen vid gränsen mellan Frankrike och Schweiz,
hvarifrån den sträcker sig åt n. ö. längs Donau långt
in i Tyskland samt åt n. och v. in i Lothringen och
Frankrike. Samma formation finnes också i England,
Spanien, Italien, Alperna, Ober-Schlesien, Polen,
sydligaste Sverige och på Bornholm; i Ryssland
utbreder den sig öfver stora områden kring Moskva
och vidare åt n. ö. och n. förbi Timanbergen omkring
Petjora till Ishafvet. Vid Minden, Deister, Osterwald
och Obernkirchen i Tyskland innehåller yngsta delen
(wealden) brytvärda kolflötser, och i nordvästra
Skåne är likaså förhållandet med där utbildade
äldre afdelning af samma geologiska system. Till
jurasystemet hör den ytterst finkorniga kalksten, som
vid Solenhofen brytes för litografiska ändamål. Till
kritsystemet hörande aflagringar (skrifkrita,
kalkstenar, märglar och sandstenar) förekomma inom
Sverige i västra och nordöstra Skåne och sydvästra
Blekinge, i Danmark samt i östra och sydöstra England
såväl som inom alla öfriga europeiska länder, bland
hvilka södra Ryssland kan uppvisa de största däraf
täckta områdena. I uppbyggandet af Alperna och de
andra större bergskedjorna har kritsystemets berglager
en icke obetydlig andel, hvilket också kan sägas om
de närmast yngre tertiärlagrens bergarter. De till
tertiärsystemets undre afdelning hörande kalkstenarna
m. m. träffas nämligen mycket utbredda inom de
stora europeiska bergskedjorna, hvaraf kan slutas,
att den storartade veckningsprocess, genom hvilken
dessa bergkomplex uppstodo, icke afslutades
förrän efter tertiärlagrens bildning. Flerstädes
uppträda tertiärlagren såsom väl begränsade
flata bäcken (Paris-, London-, Mainz- och
Wienbäckenet). Tertiärsystemet har stor utbredning i
Danmark och förekommer äfven på Spetsbergen (af minst
1,000m. mäktighet). Huruvida sedimentära aflagringar
af tertiär ålder finnas anstående i Sverige, är
ännu oafgjordt, men förekomsten inom sydligaste
Skåne af en mängd lösa block och plattor innehållande
tertiärfossil hän tyder på, att sådana förr varit där
afsätta, men sedermera förstörts. I Nord-Tyskland,
Böhmen och Alperna innesluta tertiäraflagringarna
ofta brytvärda brunkolsflötser. – Under tertiärtiden
egde väldiga vulkaniska utbrott af trakyt, andesit,
fonolit och basalt rum flerstädes i Italien, Spanien,
Frankrike, Irland, Hebriderna, mellersta Tyskland,
Böhmen och Ungern. I Sverige finnas lämningar efter
lavautgjutningar af basalt i Skåne, ryolit i södra
Småland och andesit i Hälsingland. – Kvartar systemets
aflagringar utgöras dels af moränmaterial (grus,
stenar och block), som under istiden spridts öfver
nästan hela norra hälften af E., då dessa områden
voro betäckta af ett väldigt, småningom afsmältande
istäcke, dels af skiktade ler- och sandaflagringar,
som under afsmältningsperioden afsatts i då
befintliga hafsområden och isdämda sjöar, dels också
af yngre grus-, sand- och lerbäddar. Sverige, Norge,
Finland, norra och västra Ryssland, nordtyska
slättlandet, en del af Syd-Tyskland, Danmark,
Holland, större delen af England och Skottland äro
i afsevärd grad betäckta af sådana morän och öfriga
istidsbildningar; och Sverige kan, i fråga om studiet
af dessa och utredandet af deras bildningshistoria,
med rätta anses såsom ett klassiskt land. Inom de icke
isbetäckta delarna af E. ha i följd af vittringens
ostörda fortgång och vittringsprodukternas hopande
bildats olikartade lösa jordslag, i dalar och på
slätter ha rinnande vatten utbredt mäktiga sand- och
lerbäddar, hvarjämte i åtskilliga af de märkligare
floddalarna, t. ex. Rhen, Main, Donau m. fl., samt i
Ober-Schlesien, östra delen af Österrike och Ungern
äfvensom långt inne i Ryssland aflagrats den jordart,
som kallas löss.
Under istiden voro Alperna och närmaste omgifningar
helt isbetäckta, utgörande ett glaciationsområde
för sig; nu finnas där endast enstaka glaciärer. I
Pyrenéerna äro de nuv. glaciärerna mycket
underordnade; på Island, i nordliga Sverige och i
Norge finnas däremot sådana af ganska storartade
dimensioner. Sanddyner förekomma vid kusterna
af Preussen, Pommern, Holstein, Schleswig,
Jylland, Ostfriesland, Holland, Syd-Frankrike
och Norfolk. – Verksamma vulkaner finnas på
Island, i Italien (Vesuvius, Etna, Stromboli
m. fl.) och Grekiska arkipelagen (Santorin).
E. E.
Naturtillgångar. Bergsalt, stundom tillsammans med
kalisalter, förekommer i Nord-Tyskland (dyas),
Wurttemberg, Baden, Lothringen (i trias),
Bex (jura), Spanien, Galizien, Siebenburgen
(tertiär) och bildas fortfarande i de vid Europas
östgräns befintliga saltsjöarna. Bergolja finnes i
oljedistriktet Baku vid västra kusten af Kaspiska
hafvet, i östra Galizien och Rumänien samt Elsass
och Nordväst-Tyskland. Den öfre juran i Hannover
är tämligen rik på asfalt. Stenkolslager förekomma
inom karbonsystemet i England, Skottland, Frankrike,
Belgien, Westfalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
