Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exchequer - Exchequer bills - Exchequer bonds - Excipe - Excipiens - Excipient - Excise - Excision - Excitantia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt utbildad under Henrik III:s regering (1216-72),
då Court of exchequer ("kammarrätten") äfven hunnit
intaga sin plats som en af de tre kungliga domstolarna
(de båda andra voro Court of common pleas och King’s
bench; jfr Court). Redan tidigt hade nämligen "the
exchequer" börjat utöfva domsrätt i ekonomiska mål,
först endast i fråga om finansiella mellanhafvanden
med kronan, sedermera äfven, trots upprepade
förbud, i mål mellan enskilda (jfr det svenska
Kammarkollegium, som före Kammarrättens stiftande
egde domsrätt i ekonomiska mål, hvilka rörde kronans
rätt). Dess domsrätt utvidgades mer och mer, så att
den under Elisabet blef jämställd med de båda andra
höga kungliga domstolarna. Genom "Judicature act" af
1873 upphörde Court of exchequer att vara en särskild
domstol och förvandlades till en af högsta domstolens
(High court of justice) fem divisioner, Exchequer
division. Den slopades emellertid redan 1881 och
uppgick då i King’s bench division. Medan sålunda
detta ämbetsverk mist all andel i rättskipningen,
fyller det alltjämt sin ursprungliga finansiella
uppgift och kan framför allt anses som engelska
statens stora räkenskapskontor, närmast motsvarande
Statskontoret i Sverige. Med domsrätten ha "barons
of the exchequer" försvunnit, och verkets förnämste
ämbetsman är rikskontrollören (comptroller and
auditor general). (Se vidare Storbritannien,
förvaltning, och Treasury). Öfveruppsikten
däröfver handhafves numera af dess kansler,
chancellor of the exchequer, som (sedan 1735) är
Englands finansminister och årligen uppgör samt
förelägger budgeten för underhuset, hvarför han
måste vara ledamot af detta hus. - Kännedomen om
exchequer under den äldre medeltiden hvilar främst
på det berömda beskrifvande arbetet Dialogus de
scaccario, författadt omkr. 1178 af Richard Fitz
Neal, biskop af London, som var skattmästare 1158-98
(senast utg. af Stubbs i "Select charters", 8:e
uppl. 1895). Ej mindre än 676 årsräkenskapsrullar
(Pipe rolls) finnas i behåll. Den äldsta - för 1130 -
utgafs 1833 af J. Hunter; sedermera har ett sällskap,
Pipe roll society, börjat utgifva de närmast följande,
fr. 1158 till 1200 (1884 och ff.). Jfr Liebermann,
"Einleitung in den Dialogus de scaccario" (1875) och
H. Hall, "Introduction to the study of the Pipe rolls"
(1884). Det klassiska arbetet om exchequer (fr. 1066
till 1327) är emellertid fortfarande Madox, "The
history and antiquities of the exchequer of England"
(1711, ny uppl. 1769). Jfr äfven F. S. Thomas,
"The ancient exchequer of England" 1848), H. Hall,
"Antiquities and curiosities of the exchequer"
(2:a uppl. 1898) samt J. H. Round, "The origin of
the exchequer" (i hans "The commune of London etc.",
1899). V. S-g.
Exchequer bills [iks-tje’ke bi’ls], räntebärande
obligationer, hvilka engelske skattkammarkansleren,
enligt beslut af parlamentet, plägat utfärda till
täckande af oförutsedda behof, så att den fonderade
statsskulden ej i onödan skulle behöfva ökas. Räntan
fastställdes för hvarje halfår, allt efter större
och mindre kapitaltillgång i penningmarknaden, af
skattkammaren och fick ej öfverstiga 5 1/2 proc. De
mottogos, sedan viss tid efter emissionsdagen
förflutit, i allmänna uppbörden, hvarvid värdet
beräknades till fulla nominalbeloppet jämte därå
upplupen ränta, samt användes i handel som vanligt
betalningsmedel.
Dylika exchequer bills utfärdades första gången
1696 för att hindra en genom den stora ommyntningen
uppkommen brist på reda penningar samt utställdes då
på ganska små belopp (10-15 pd st.). Under senare
tider lydde de vanligen på 100-1,000 pd st. och
utgjorde till 1853 enda utvägen att upptaga smärre
tillfälliga statslån. De utgåfvos senast 1861,
de sista inlöstes 1897, och de torde numera ej
komma att återupplifvas. I stället ha införts
s. k. Exchequer bonds, ett annat slags i samma
syfte utfärdade räntebärande obligationer, för
hvilka inlösningstiden är bestämd till (vanligen)
efter 3 eller 5 år och som löpa med för hela tiden
fixerad, halfårsvis utbetald ränta. Reglerna för
deras utfärdande äro af parlamentet bestämda i
"Exchequer bills and bonds act" af 1866 med senare
tilläggsstadgar. Dessa "exchequer bonds" böra väl
skiljas från Treasury bills, hvilka äfvenledes utgöra
en del af den ofonderade statsskulden, men efter behag
få utges af skattkammaren och löpa högst 12 månader;
genom dem kan regeringen draga fördel af kurserna
på penningmarknaden. V. S-g.
Exchequer bonds [iks-tje’-ko bårnds]. Se Exchequer
bills.
Excipe, lat., tag undan!, man göre undantag för.
Exipiens, plur. excipientia, lat. (af excipere,
upptaga), tekn. farm. Se Constituens.
Excipient (af lat. excipere, upptaga), underlag
(t. ex. metallyta) för emaljering. Se Emalj 3.
Excise [eksåYs], eng., accis (se d. o.).
Excision (lat. excisio), kir., utskärande, bortskärande
af en svulstbildning (vårta) eller inträngd främmande
kropp (hagel, nål). I senare fallet kallas operationen
jämväl extraktion. J. Å.
Excitantia, lat. (af excitare, upplifva) l.
Stimulantia (af lat. stimulare, reta), med.,
upplifvande medel, retmedel, läkemedel, hvilka
framkalla en ökad verksamhet hos något organ eller
hos organismen i dess helhet. Vanligen åsyftas
med excitantia företrädesvis sådana medel, som
bringa hjärnan och ofta därjämte andnings- och
cirkulationsorganen i lifligare verksamhet. Såsom
sådana medel märkas kamfer, mysk, kaffeinet i kaffe
och te, ammoniak, många starkt luktande droger eller
preparat, hvilka innehålla flyktiga oljor eller
vidbrända (empyreumatiska) ämnen. Till exciterande
medel räknas äfven, praktiskt taget, eter och alkohol,
om än dessa ämnen, särskildt alkoholen, åtminstone
delvis framkalla sin uppiggande verkan genom att
försvaga hjärnans högsta reglerande och hämmande
inflytande på nervsystemets öfriga förrättningar
(se Alkohol). Många af de nämnda medlen excitera
redan genom sin lokala retning på känsel-, lukt-
eller smaknerverna, hvarvid retningen fortledes till
hjärnan och piggar upp denna (reflex). Så förmår ej
sällan ett senapsbad genom den lifliga hudretningen
att kraftigt excitera hjärnan. De ifrågavarande
medlen kunna emellertid äfven verka retande efter
att ha uppsugits i blodet och med detta förts till
hjärnan. - Giftiga doser atropin och kokain framkalla
en särdeles häftig hjärnretning. - Mera sällan ger man
benämningen exciterande eller stimulerande medel åt
sådana ämnen, som enbart förstärka verksamheten hos
hjärtat, körtlarna o. d. - Exciterande medel nyttjas
vid svaghetstillstånd, särskildt betänkliga sådana
(s. k. kollaps), vid svimning o. d. Därvid begagnas
äfven för samma syfte mekanisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
