Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exemtion - Exenteration - Exequator - Exercera - Exercis - Exercisdrill - Exercisreglemente - Exercisskvadron - Exercitia - Exercitiemästare - Exercitium - Exercitus - Exerg - Exeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Exemtion (lat. exemptio, exemtio, undantagande),
i allmänhet undantagande från en annars allmänt
bestämmande regel. Särskildt betyder exemtion
i kyrkorätten vissa andliga stiftelsers
eller områdens eller innehafvarnas af vissa
andliga värdigheter undantagande från den
regelmässiga andliga jurisdiktionen och deras
underordnande i detta afseende under påfven
själf eller annan högre andlig myndighet.
I. L.*
Exenteration (af grek. ex, af, ifrån, och enteron,
inälfvor). Se Embryotomi. - Exenteratio bulbi,
en operation, genom hvilken ögonglobens innehåll
aflägsnas, utan att globen själf uttages.
Exequatur, lat. Se Exekvatur.
Exercera (lat. exercere, eg. drifva på, sätta i
rörelse), öfva, öfvas, företrädesvis i vapenföring
och taktiska formeringar. Se Exercis.
Exercis (fr. exercice). 1. Öfning (kroppslig
eller andlig). Jfr Exercitium. – 2. Mus.,
öfningsstycke. – 3. Krigsv., truppers inöfvande
i vapnens begagnande och i stridsformernas
användande. Exercisen har följaktligen till
uppgift först och främst att lära soldaten väl
nyttja sitt vapen och med lätthet utföra alla de
rörelser, hvilka förekomma i trupp, samt därjämte
att bibringa truppafdelningarna (från kompaniet till
brigaden) förmåga att verkställa alla de rörelser,
som betingas af deras stridsverksamhet. Exercisen har
ännu en uppgift, nämligen att vänja soldaten vid den
disciplin, den uppmärksamhet och den snabbhet (både
i uppfattning och handling), hvilka äro nödvändiga
för en krigsman, samt att utbilda hans kropp. Den
enskilda utbildningen verkställes i exercishus eller
på en exercisplats med jämn och fast mark, alltefter
klimatets fordringar; inöfvandet af stridsformerna
sker på exercisplatsen, hvarefter man öfvergår
till exercis i terrängen eller tillämpningsöfningar,
hvarvid de inlärda rörelserna tillämpas. – Grekerna, i
synnerhet spartanerna, hvilka voro utmärkta soldater,
exercerade ganska mycket; likaså romarna (krigshär
hette på deras språk exercitus, d. v. s. en till
krig öfvad skara). Under medeltiden stred hvar och
en för egen räkning, och först mot dess slut infördes
exercis i Karl den djärfves och Ludvig XI:s härar. Med
införandet af stående härar kom exercisen åter till
heder; och dess betydelse har ännu mera ökats i våra
dagar, då soldatens tjänstetid blifvit kort, men de
fordringar man ställer på honom däremot ganska stora,
dock måste exercisen numera träda tillbaka för andra
utbildningsgrenar, såsom fälttjänst, skjutning m. m.
3. C. O. N.
Exercisdrill, krigsv. Se Drill 1.
Exercisreglemente, krigsv., den bindande föreskriften
för all exercis, innehåller bestämmelser om alla de
rörelser, hvilka ett truppslag skall kunna utföra,
om sätten att utföra dem samt om de kommandoord, som
böra användas, jämte de allmänna grundsatserna för
truppernas användning i striden. Exercisreglemente
är nödvändigt för åstadkommande af reda och likhet
i truppernas användning, men det bör dock medgifva
befälhafvarna en viss frihet i de föreskrifna
formernas och rörelsernas användande. Hvarje truppslag
har sitt särskilda exercisreglemente, men det är
önskvärdt, att de olika reglementena inom samma
armé öfverensstämma så mycket som möjligt. De första
exercisreglementena i nyare
tiden utgåfvos i början af 17:e årh. enligt de
grundsatser för truppernas användning, hvilka blifvit
sammanställda af prins Morits af Oranien. Det äldsta
svenska i tryck utgifna exercisreglementet är af
1693 (för infanteriet). Exercisreglementena ha under
tidernas lopp alltmer förenklats, alla konstmässiga
rörelser ha i allmänhet blifvit borttagna ur dem samt
endast få och enkla rörelser bibehållits. C. O. N.
Exercisskvadron, krigsv., kallades förr
den kommendering af rekryter och remonter,
som från år 1810 sammandrogs vid de svenska
indelta kavalleriregementena för rekryternas
och remonternas utbildning. Benämningen
utbyttes 1881 mot rekryt- och remontmöte, men
äfven denna benämning har numera bortfallit.
C. O. N.
Exercitia. Se Exercitium.
Exercitiemästare. Se Exercitium.
Exercitium [-si’tsium], lat., pl. exercitia
l. exercitier, öfning, skrif-, stil-, vapenöfning
(jfr Exercis) m. m.; öfningsuppsats
(exercitium stili). – Exercitiemästare äro vid
universiteten anställda lärare, som motsvara hvad
vid de allmänna läroverken kallas öfningslärare. Vid
Uppsala universitet äro anställda en ritlärare,
en director musices, en akademistallmästare och
en lärare i gymnastik. Exercitiemästare vid Lunds
universitet äro en ritmästare, en fäktmästare
och gymnastiklärare samt en kapellmästare. Vid
båda universiteten fanns till omkr. midten af
förra århundradet bland exercitiemästarna en
dansmästare. Lärarna i främmande lefvande språk
("språkmästare") intogo fordom en ställning mellan
universitetens adjunkter och exercitiemästare,
eller också inräknades de bland de senare. Ännu i
1852 års statuter för universiteten i Uppsala och
Lund uppräknas bland lärarämbeten och tjänster
"adjunkter, språklärare och exercitiemästare".
S. N. (P. E. L-m.)
Exercitus. Se Exercis 3.
Exerg (fr. exergue, af grek. ex, utom, och ergon,
verk), num., afskärning, ett litet, vanligen genom
en vågrät linje afskildt fält (för årtal, signatur
o. d.) på nedre delen af ett mynts yta (sällsynt på
nyare mynt).
 |
| Västra fasaden af katedralen i Exeter. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
