Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabritius, Ludvig - Fabrizi, Girolamo - Fabula - Fabula palliata - Fabula togata - Fabulering - Fabulist - Fabulös - Fabvier, Charles Nicolas - Fac. - Façade - Facchinetti - Facchino - Faccio, Franco - Facciolati, Jacopo - Face - Facetier - Facett, Facettera - Fachingen - Fachr ed-din - Fachwerk - Facialisförlamning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de åtföljande köpmännen fängslades 1700 i Moskva, och
Stora nordiska kriget gjorde slut på den begynta
svensk-persiska samfärdseln. F., som lyckligt
hemkommit 1700, användes vid ett par tillfällen under
krigets tidigare del som budbärare mellan konungen och
hemlandet. Han afled 17 okt. 1729 i Stockholm. Af
F. finnas några själfbiografiska anteckningar
(förvarade i Riksarkivet), hvilka ligga till grund för
J. Kempes fördenskull värdefulla, ehuru tämligen naiva
och ej i allo pålitliga "Ludwich Fabritii lefwerne"
(Stockholm 1762). H. B-n.
Fabrizi, Girolamo. Se Fabricius,
Hieronymus.
Fabula, lat., berättelse, novell, saga, anekdot,
"historia", fabel, dramatisk dikt. - Fabula docet,
lat., "fabeln lär", sens-moralen af historien är. Se
Fabel. - Fabulist, fabeldiktare.
Fabula palliata, lat. (af pallium, grekisk mantel),
sådant fornromerskt lustspel, där ämne, plats och
personer äro grekiska, t. ex. Plautus’ och Terentius’
bearbetningar af den s. k. nyare komediens (Menandros’
m. fl.) stycken. Bland typerna märkes "den listige
slafven", som däremot ej förekom i fabula togata
(af toga, romersk mantel), det nationellt romerska
lustspelet med bilder ur italienska folklifvet. Se
Afranius. H. Sgn.
Fabula togata, lat. Se Fabula palliata.
Fabulering (fr. fabulation, af lat. fabula, se d. o.),
dispositionen eller utvecklingen af handlingen
("fabeln") i ett dramatiskt eller episkt diktverk.
Fabulist. Se Fabula.
Fabulös (fr. fabuleux, lat. fabulosus, af fabula,
se d. o.), fabelaktig, sagolik, underbar,
häpnadsväckande, utomordentlig, otrolig.
Fabvier [favie’], Charles Nicolas, baron, fransk
militär, f. 1782 i Pont-à-Mousson, d. 1855 i Paris,
ingick 1804 vid artilleriet och tjänstgjorde, efter
att ha tagit en hedrande andel i kriget mot Österrike
1805 och utfört en mission till Turkiet och Persien,
1809 en kort tid såsom frivillig i polska hären
under Poniatowski. 1811 åtföljde han Marmont såsom
adjutant till Spanien, deltog i slaget vid Moskva
(1812) och blef för sin tapperhet under fälttåget
i Sachsen 1813 öfverste och baron. 1814 kämpade
han i Frankrike mot de allierade och undertecknade
31 mars s. å., jämte Denis de Damrémont, Paris’
kapitulation. 1817 tog han del i undertryckandet af
oroligheterna i Lyon samt utgaf därom skriften Lyon
en 1817 (1818), som ådrog honom en mängd trakasserier
från regeringen. Han begaf sig då 1823 till Grekland,
där han som öfverbefälhafvare för linjetrupperna
med utmärkelse deltog i åtskilliga krigsföretag mot
turkarna. Slutligen blef han - i synnerhet efter en
olycklig expedition till ön Chios (1828) - misstänkt
för förräderi och begaf sig då till Frankrike. I
nov. s. å. deltog F. i franska expeditionen till
Morea, men mottog ej något befäl, utan sysselsatte
sig endast med omorganiserandet af den grekiska
milisen. Han slog sig därpå åter ned i Frankrike
(1829), blef 1839 generallöjtnant och 1845 pär. Efter
februarirevolutionen (1848) blef han sändebud i
Konstantinopel, men begaf sig 1849 till Danmark, som
önskat en fransk general till härförare. I franska
lagstiftande församlingen invaldes han 1849, utmärkte
sig där för sina liberala åsikter, men spelade sedan
icke någon politisk roll. Utom nämnda skrift utgaf
F. Journal des operations du
sixième corps pendant la campagne de 1814 en France
(1819). Litt.: Debidour, "Étude sur le général F." och
"Le général F., sa vie et ses écrits" (i "Annales de
l’est", 1887-1900). (E. A-t.)
Fac., förkortning för lat. facit (se d. o.) och
facultas (fakultet).
Façade [fasa’d], fr. Se Fasad.
Facchinetti [faki-], påfven Innocentius IX:s
egentliga namn.
Facchino [fakinå], it., bärare, stadsbud; sjåare.
Faccio [fa’tjå], Franco, italiensk tonsättare,
f. 1840 i Verona, d. 1891 på hospitalet i Monza, lät i
likhet med sin vän A. Boito påverka sig af nyare tysk
musik samt skref två operor, I profughi fiaminghi
(1863) och den wagnerskt färgade Amleto (1865; med
librett af Boito), som mottogs väl i Florens, men
uthvisslades i Milano. Vidare märkas af hans hand en
symfoni, sånger och den i förening med Boito skrifna
kantaten Le sorelle d’Italia (1862). F. blef 1868
professor i komposition vid Milanos konservatorium,
sedermera äfven kapellmästare vid Scala-teatern och
åtnjöt anseende som en af Italiens bästa dirigenter.
E. F-t.
Facciolati [fatjåläti], Jacopo, italiensk lexikograf,
f. 1682, d. 1769 som professor i logik i Padua,
var mycket verksam för återupplifvandet af
fornlitteraturens studium samt utgaf i detta syfte,
med biträde af Forcellini, en ny uppl. af Calepinos
"Lexicon septem linguarum" (1718; 7:e uppl. 1723)
och af Nizolis "Lexicon ciceronianum" (1734). Han
offentliggjorde dessutom tre samlingar latinska tal
(1723-67), utmärkta för ganska stor elegans. Af hans
korrespondens utgafs 1843 en volym. Se biografier af
Ferrari (1799) och Gennari (1818).
Face [fäs], fr. (af lat. facies, utseende, ansikte),
ansikte, framsida. Se vidare Fas och jfr En face.
Facetier (lat. facetiæ), lustiga infall,
kvickheter, benämning på en litteraturgren,
som odlades i synnerhet på 1400- och 1500-talen
samt bestod i små skämtberättelser med satiriskt
eller själfsvåldigt erotiskt innehåll, angrepp
på prästerskapets sedeslöshet o. s. v. Dylika
samlingar utgåfvos exempelvis af italienaren
Poggio-Bracciolini (1470; flera uppl.) och tysken
H. Bebel (1506; flera uppl.). Bland de mest
bekanta äro de tidigt till svenska öfversatta
historierna om Salomo och Marcolphus samt "Til
Ulenspiegel". En samling dylika utkom 1641 i Sverige,
"Mich. Linderi Facetiæ, Thet är Tijdh-Fördrijff".
(E. F-t.)
Facett, Facettera. Se Fasett.
Fachingen, by i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden, på floden Lahns vänstra strand. Omkr. 200
inv. F. är bekant genom sina 1745 upptäckta
mineralkällor, som rinna upp tätt vid flodstranden
och hvilkas vatten är bland de starkaste
alkalisk-saliniska mineral vattnen i Tyskland. Det
innehåller 3,631 pro mille dubbelt kolsyradt natron,
därjämte 0,577 pro mille kolsyrad magnesia samt fri
kolsyra m. m. Källorna tillhöra preussiska staten, och
inga kuranordningar finnas å platsen, men af vattnet
komma årligen omkr. 3 mill. flaskor i handeln. Det
begagnas vid kroniska katarrer i luftvägarna, vid mag-
och tarmlidanden samt gikt. Ln.
Fachr ed-din, drusisk höfding. Se Druser.
Fachwerk, ty. Se Fackverk.
Facialisförlamning (af lat. facies, ansikte), med.,
en förlamning i de mimiska ansiktsmusklerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
