Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fackförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid fast, att fackföreningarna för att
kunna uppfylla sina funktioner måste i viss
mån vara tvångsföreningar, måste bland sina
medlemmar räkna arbetare, som af en eller annan
orsak ej gilla fackföreningarnas verksamhet eller,
hvilket torde vara vanligare, ej äro hågade att
åsamka sig de utgifter eller andra personliga
uppoffringar, som medlemskap i en fackförening
medför. De påtryckningsmedel mot utomstående, som
ofvan skildrats, användas med än större eftertryck
vid lockout och strejk (se dessa ord). Strejken
och strejkhotet äro fackföreningarnas kraftigaste
vapen, och strejken når sin fulla effektivitet först
genom fackföreningarna. De göra det möjligt för
arbetaren att under en längre tid afstänga utbudet
af arbetskraft därigenom, att de ur samlade fonder,
genom uttaxeringar på i konflikten ej indragna och
genom på annat sätt insamlade bidrag kunna ge honom
understöd under den tid arbetsinställelsen varar. Men
afven på mångahanda andra sätt kunna fackföreningarna
förstärka arbetarnas strategiska ställning vid
underhandlingarna. Så kunna de afstänga arbetskraft
från en arbetsplats genom att förklara den i blockad
(se d. o., sp. 711), hvilket kan användas äfven
som direkt stridsmedel därigenom, att arbetarna
på en blockerad arbetsplats småningom sluta och
få understöd af fackföreningen eller erhålla andra
platser. Mycket riskabla vapen äro sympatistrejken
(se Strejk) och vägran att taga befattning med gods,
som kommer från arbetsplatser, där konflikt pågår. För
att vid arbetslöshet sätta medlemmarna i stånd att
hålla uppe löner och arbetsvillkor ge de flesta
fackföreningar arbetslöshetsunderstöd och söka för
öfrigt fördela arbetskraften på för dem lämpligt sätt
genom reseunderstöd och arbetsförmedlingsbyråer
(se Arbetsförmedling). Äfven söka somliga
fackföreningar, särskildt sådana, som bestå af
yrkeslärda arbetare, att inverka på arbetstillgången
inom sitt verksamhetsområde genom lärlingsbestämmelser
eller genom sina inträdesvillkor. Där de på grund af
lagstiftning eller andra orsaker ej kunna tillgripa
öppen strejk, ha de andra medel, främst obstruktionen,
då allahanda hinder läggas i vägen för arbetet och
det utföres så långsamt eller så dåligt, att det
blir till ingen nytta för arbetsgifvåren. När de
ha allmänhetens sympatier eller vid produktionen af
varor, som ha sina förnämsta afnämare bland arbetarna,
kunna de begagna sig af konsumenternas inflytande
genom bojkottning af en arbetsgifvares varor eller,
hvilket är vanligt i Förenta staterna och Canada,
genom att ge vissa fabrikanter tillåtelse att använda
s. k. fackföreningsmärke (union label) och sålunda
skaffa dem vidgad kundkrets bland personer, som
vilja gynna fackföreningarna. Kännedom om läget på
arbetsmarknaden och god ledning äro hufvudvillkor för
en framgångsrik fackföreningsverksamhet. För det förra
ändamålet upptages statistik, eller söker man på annat
sätt få den nödiga kunskapen. För båda är utbildandet
och anställandet af dugliga, ekonomiskt bildade, af
fackföreningarna helt aflönade tjänstemän nödvändigt.
De gemensamma, likformiga reglerna för arbetsvillkoren
kunna utom genom underhandling med arbetsgifvarna
åvägabringas äfven med statens hjälp, genom
lagstiftning. Detta är i vissa fall ej ovanligt
beträffande arbetstiden (se Fabrikslagstiftning och
Normalarbetsdag) och i synnerhet med afseende på
allahanda bestämmelser rörande
skyddsanordningar och hygieniska förhållanden
på arbetsplatserna (se Arbetarlagstiftning och
Fabrikslagstiftning). Med afseende på arbetslönen är
det däremot f. n. ovanligt. Dock finnas i Victoria
i Australien af staten fastställda minimilöner,
och lagstiftningen i Australien och Nya Zeeland
tenderar åt samma håll (se Kollektivaftal). Att
genomdrifva dylik lagstiftning har ofta ingått
i fackföreningarnas program. Så sammanträder i
England årligen en kongress af ombud från de flesta
fackförbunden, och denna kongress gör uttalanden i
dylika lagstiftningsfrågor och söker genom en kommitté
verka för deras genomdrifvande. Bättre verkan har de
engelska och amerikanska fackföreningarnas taktik
haft att vid valen lämna de kandidater sitt stöd,
hvilka lofvat understödja sådan lagstiftning,
som fackföreningarna önska. Ofvan har nämnts,
huru i andra länder fackföreningarna stå i mer
eller mindre intim förbindelse med politiska
partier och söka genomdrifva äfven rent politiska
åtgärder. Nackdelarna af detta system torde framgå
af hvad ofvan framhållits angående fackföreningarnas
karaktär af tvångsföreningar. Huruvida utvecklingen
i England genom de senaste årens händelser gått i
samma riktning är ännu omöjligt att afgöra.
Fackföreningarna söka äfven hålla uppsikt öfver,
att gällande arbetarskyddslagstiftning upprätthålles
och efterföljes, de bidraga vid insamlandet af
arbetsstatistiska uppgifter, och utan deras medverkan
torde ej arbetslöshetsförsäkring genom staten kunna
åstadkommas. De äro äfven i stor utsträckning
understödsföreningar (se Arbetarfrågan). Detta
är i synnerhet fallet i England. I Tyskland har
staten öfvertagit en stor del af denna uppgift,
i vårt land har fackföreningsrörelsen ej ännu i
någon högre grad väckts till insikt om betydelsen
af denna gren af fackföreningsverksamheten. Genom
understöden bindas medlemmarna fastare vid
organisationen, större koncentrering af makt och
ansvar hos ledningen, skarpare disciplin och mindre
lust att i otid gripa till strejk bruka åtfölja
understödsverksamheten. Fackföreningarna arbeta på
sina medlemmars upplysning genom föredrag, anskaffande
af bibliotek m. m. De sysselsätta arbetaren på hans
lediga tid, skaffa förströelser åt honom och hans
familj, de komma alltmer att liksom skråna omfatta
alla sidor af medlemmarnas lif.
Organisationsformer. En fackförening söker i
allmänhet sammansluta alla arbetare med samma
fackliga intressen. Den omfattar sålunda arbetare
inom samma yrke eller inom samma industrigren. I
England måste i allmänhet en arbetare för att bli
fackföreningsmedlem äfven kunna styrka, att han är
hemma i sitt yrke, har genomgått den sedvanliga
lärlingsutbildningen och är i stånd att förtjäna
en viss bestämd lön. Dylika bestämmelser äro mycket
sällsynta i vårt land. Här ha t. o. m. lärlingar och
minderåriga tillträde till fackföreningarna och ha
samma inflytande på fackföreningens skötsel som de
äldre. Så länge en förening har lokal karaktär och
ett ringa medlemsantal, erbjuder styrelsesättet
inga svårigheter. Hufvudfrågorna afgöras på
sammanträden med alla medlemmarna. Tjänsterna
fördelas på medlemmarna och äro föga kräfvande. Men
sammanslutningen måste utbreda sig utöfver de lokala
gränserna och omfatta arbetarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
