Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falck, Johan Peter - Falck, Anders - Falck, Niels Nikolaj - Falckenberg, M. von - Falckenberg, Richard - Falckenstein, Vogen von - Falco - Falcon - Falcon, Marie Cornélie - Falcon. - Falconbridge, Bastarden af - Falkes de Breauté - Falconbridge, Thomas (l. Fauconberg) - Falcone, Aniello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(I-III, 1785-86), äro af högt värde för kännedomen
om ryska stäppländernas naturalhistoria. - F. blef
med. hedersdoktor i Uppsala 1772, och efter
honom har Linné d. y., för hvilken F. en tid var
informator, uppkallat fanerogamsläktet Falckia.
(T. K.)
2. Anders F., den föregåendes broder, astronom,
f. 13 jan. 1740, d. 10 febr. 1796 i Skara, blef 1758
student i Uppsala, 1767 magister primus och 1770
apologist i Skara, vid hvars läroverk han 1780 blef
konrektor och 1793 rektor. Han egnade sig därjämte åt
astronomien. Med instrument, som Wargentin skaffat
honom, gjorde han flitiga observationer först på
öppna gatan, sedan i ett litet observatorium, som
han uppfört i sin trädgård. Observationerna delgåfvos
Vet. akad., som intog dem i sina handlingar (1781-89)
och 1788 kallade F. till sin ledamot.
Falck, Niels Nikolaj, tysk rättslärd, f. 25
nov. 1784, d. 5 maj 1850. Ehuru född i en rent dansk
trakt, byn Emmerlev i Tönder amt i Nord-Slesvig,
fick han tysk uppfostran och aflade 1809 juris
kandidatexamen i Kiel. 1811 blef han kontorschef
i det slesvig-holsteinska kansliet i Köpenhamn och
var 1814 utsedd till juris professor vid Kristiania
universitet; men då Norge s. å. skildes från
Danmark, fick han en dylik plats i Kiel. Här blef
han jämte Dahlmann en af slesvig-holsteinismens
grundläggare. Redan 1816 framställde F. sin lära
i Das herzogthum Schleswig in seinem jetzigen
verhältniss zu dem königreich Dänemark und zu dem
herzogthum Holstein, men 1832 blef han dock en af
de "upplyste män", hvilkas råd inhämtades i frågan
om provinsialständers införande. Han utsågs 1835
af konungen till representant för universitetet
i Kiel i den slesvigska ständerförsamlingen och
var 1838-46 dess talman. 1838 understödde han
visserligen de danske nordslesvigarnas önskningar
om danska språkets begagnande vid domstolarna,
men sedermera slöt han sig mera bestämdt till det
tyska partiet, hvilket han 1842 gaf ett kraftigt
stöd genom att neka P. Hjort Lorenzen rättighet att
tala danska i församlingen. Tillsammans med åtta
andra Kiel-professorer utgaf F. 1846 en mot det
kungliga "öppna brefvet" rörande arfsföljden riktad
skrift, Das staats- und erbrecht des herzogthums
Schleswig. Under upproret 1848 var han medlem af den
konstituerande församlingen och afgjord motståndare
till det demokratiska partiet. Som rättslärd
gjorde sig F. mest bekant genom sitt ypperliga
arbete Handbuch des schleswig-holsteinischen
privatrechts (5 bd, 1825-48; ofullb.). Dessutom
utgaf han "Staatsbürgerliches magazin" (25 bd,
1821-47) och meddelade där en mängd upplysningar om
hertigdömenas rättsförhållanden och rättshistoria.
E. Ebg.
Falckenberg, M. von. Se Falkenberg 2.
Falckenberg, Richard, tysk filosof, f. 1851,
professor i filosofi i Erlangen, har utgifvit en
mycket begagnad lärobok i den moderna filosofiens
historia, Geschichte der neueren philosophie (1886;
5:e uppl. 1905), vidare Über die gegenwärtige läge der
dentschen philosophie (1890), Hermann Lotze (I, 1901)
m. m., redigerar den bekanta samlingen "Frommanns
klassiker der philosophie" och är medutgifvare af
"Zeitschrift für philosophie und philosophische
kritik". Han ser den nutida filosofiens
uppgift i en förnyelse af den Fichte-Hegelska
idealismen på grundvalen af en mera
erfarenhetsmässig metod och allsidigt
tillgodogörande af naturvetenskapernas och
de humanistiska vetenskapernas resultat.
S-e.
Falckenstein [-stajn], Vogel von F. Se Vogel von
Falckenstein.
Falco, lat., falk, zool. Se Falksläktet.
Falcón (före 1874 kallad Coro), stat i
sydamerikanska republiken Venezuela, vid Karibiska
viken. 29,143 kvkm. 173,968 inv. (1905). Staten
genomdrages fr. ö. till v. af Sierra de San
Luis (1,253 m.); af floder är endast Tocuyo mer
betydande. Från norra kusten utgår den egendomligt
bildade halfön Paraguana. Jordbruk och boskapsskötsel
äro hufvudnäringarna; de viktigaste produkterna äro
kaffe, kakao, bomull, socker och kokosnötter, hvilka
exporteras öfver Maracaibo och Coro. Hufvudstad är
Capatárida (se d. o.), men största staden är Coro
(se Coro 2). J. F. N.
Falcon [-ka7], Marie Cornélie, fransk sångerska,
f. 1814 i Paris, d. där 1897, var Stora operans
prydnad 1832-37. Sistn. år förlorade hon rösten till
följd af sjukdom. Hon gifte sig sedan med en herr
Malançon. Meyerbeer sade om henne, att hon var ett
fullständigt förkroppsligande af hans idéer. Hennes
triumfroll var Valentine i "Hugenotterna".
A. L.*
Falcon., namnförkortning. Se Falc.
Falconbridge [få’lkenbridj], Bastarden af, tillnamn,
som i engelsk medeltidshistoria plägar tilläggas två
olika personer:
1. Falkes de Breauté, d. 1226, en lågättad
normandisk krigare af oäkta börd, hvilken
gjorde sig illa beryktad som en af konung Johans
värsta rådgifvare. Som sheriff for han grymt och
godtyckligt fram, deltog i flera uppror under Henrik
III:s regering, landsförvisades 1225 och dog på väg
till Rom 1226. I Shaksperes skådespel
"King John" uppträder en Filip af F.
såsom Rikard Lejonhjärtas oäkta son och konung
Johans anhängare.
2. Thomas F. (l.
Fauconberg), var oäkta son till W. Nevill, baron
Fauconberg och earl af Kent, "konungamakaren"
Warwicks broder, stred 1471 i Warwicks tjänst
för Henrik VI och försökte då intaga London,
men blef efter att ha svårt härjat omnejden
tillbakaslagen, tillfångatogs kort därefter i
Southampton af Edvard IV och afrättades i sept. s.
å. V. S-g.
Falcone [-kåne], Aniello, italiensk målare,
f. 1600 i Neapel, d. där 1665, var lärjunge af
Ribera (Spagnoletto) och är berömd såsom den
förste betydande bataljmålaren. Han stiftade en
stor skola, ur hvilken flera framstående konstnärer
(bl. a. Salvator Rosa) utgingo. Med denna skola tog
F. äfven del i de politiska händelserna, i det han
nämligen, för att hämnas mordet på en släkting, som
blifvit dödad af den spanska besättningen i Neapel, af
sina lärjungar bildade en väl organiserad trupp, känd
under namnet Compagnia della morte, som understödde
Masaniellos uppror mot spanjorerna. Efter Masaniellos
död skingrades truppen; F. drog till Frankrike och
återvände först senare till sin fädernestad. Han
målade krigiska tilldragelser, fäktningar och strider,
än ur bibeln, än ur historien eller ur diktverk, i
större och mindre dimensioner och med så stor talang,
att han hos sin samtid väckte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
