Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1299-1300 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falguiére, Jean Alexandre Joseph - Falhofner - Falieri l. Faliero, Maria - Faliero - faliscus - Falisker - Falk - Falk, Erik - Falk, Johannes Daniel - Falk, Herman Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Martyren Tarcinus (marmor, i Luxembourg), utställde
s. å. Ofelia (med Kristina Nilssons drag) och
vidare Corneille (staty i marmor, 1872, i Théâtre
français), Egyptisk danserska (1873), Eva (1880),
Diana (flera olika, 1882 ff.), Dansös, Kvinna med
påfågel (1890) och flera andra kvinnobilder. Dessutom
statyer öfver Thomas, Bizet, Pasteur och Balzac
(aftäckt 1902), alla i Paris, Kardinal Lavigerie
(i Bayonne), Gambetta (i Cahors), La Fayette
(i Washington) m. fl. Ett af hans verk var ock
den kvadriga, Revolutionens triumf, som från 1881
till 1886 krönte triumfbågen på Étoile-platsen. -

I sina monument har F. visat kraftfull och verksam
hållning, helt modern och full af karaktär. I sina
nakna figurer är han en af den franska plastikens
mest glänsande företrädare. Också här är han
modern i sitt intelligenta och energiska studium
af naturen och sitt genomeleganta och raffineradt
känsliga framställningssätt och typiskt fransk
äfven i det en smula poserande och utfordrande,
som ej kan frånkännas sådana bilder som hans Diana
eller Påfågelskvinnan. Han var verksam äfven som
målare, slöt sig på detta område närmast till Henner,
utställde Brottarna (1875), Kain och Abel (1876), Dolk
och solfjäder (1882, Luxembourg-galleriet), Sfinxen
(1883), Dvärgarna (Luxembourg) m. fl. F. utförde
förträffliga porträtt i skulptur och äfven i målning -
Han var medlem af Institutet och från 1882 professor
vid akademien. I Glyptoteket i Köpenhamn är han
representerad af 7 nummer, bland dessa exemplar i
marmor af "Ofelia", "Eva" och "Diana", byster i brons
af Dubois och Rodin. G-g N.

Falhofner (isl. Falhófnir), nord. myt., den
blekhofvade, hvithofvade, enligt andra "den hvars hof
skyles (af hår)", en af asagudarnas hästar, hvilken
nämnes i eddasången Grimnesmal. Th. W.*

Dukat, slagen för Marino Faliéri.

Falieri 1. Faliero, Maria, grefve
de Val de Marino, veneziansk
doge, f. 1278, d. 1355, utmärkte sig i sjökriget mot
Genua, var 1346
befälhafvare öfver den venezianska styrka, som belägrade
staden Zara (i Dalmatien), och vann där en lysande
seger öfver konung Ludvig I af Ungern. Efter att
ha varit republikens sändebud i Genua och Rom blef
F. i okt. 1354 doge i Venezia. För att krossa den
aristokratiska oligarkien och svinga sig upp till
ärftlig furste af Venezia, men väl äfven af personliga
skäl (af förbittring öfver det lindriga straff, som
ådömts en patricier, som förolämpat hans gemål)
inlät sig F. med borgerskapet i en sammansvärjning,
som afsåg att 15 april 1355 mörda alla senatorer och
patricier. Planen röjdes genom förräderi 14 april,
och tre dagar senare blef F. afrättad. Denna episod
har flera gånger gjorts till föremål för poetisk
behandling, bl. a. af Byron och Delavigne. Litt.:
Daru, "L’histoire de la république de Venise"
(1852), Senger, "Historisch-kritische studien" (1878).
(T.H-r.)

Faliero. Se Falieri.

Faliscus. Se Gratius.

Falisker, invånarna i Falerii (se d. o.).

Falk, zool. Se Falksläktet.

Falk, Erik, biskop, af en gammal frälsesläkt,
d. 1569, studerade vid utländska högskolor, blef
magister i Wittenberg och var professor i Uppsala
1518. Han uppgifves ha varit lärare åt Gustaf Vasa,
med hvilken han var befryndad, och stod, såsom
hofpräst hos honom, i stor gunst. 1547 utnämndes han
till ordinarius i Skara stift. Under slutet af sin
tjänstetid i Skara föll F. i onåd hos konungen
och anklagades för någon svår förgripelse, men
under rannsakningen vardt hans oskuld fullkomligt
ådagalagd. 1558 förflyttades F. till biskopsstolen i
Linköping. Af Erik XIV, som för F. hyste oinskränkt
förtroende, fick han i uppdrag att åtfölja den
beskickning, som 1561 afgick till Moskva för att inleda
underhandlingar med storfursten Ivan Vasiljevitj. -
Af den lärde biskop F:s "böcker många" ha blott
namnen på två gått till våra tider, näml. En lärobok
i Christendomen (1558) samt En tröstebok för hafvande
qvinnor etc. (1564). - En son till F., Bengt F.,
f. 1540, blef halshuggen vid Linköpings blodbad 1600.

Falk, Johannes Daniel, tysk skriftställare, f. 1768
i Danzig, d. 1826, upprättade 1813 stiftelsen
"Gesellschaft der freunde in der noth" samt en
uppfostringsanstalt för värnlösa barn, hvilken
1829 öfvertogs af staten och bär namnet "Falk’sches
institut". F:s Auserlesene werke utgåfvos 1819; 1832
utkom F:s Gœthe, aus näherm persönlichen umgänge
dargestellt (1832; 3:e uppl. 1856; jfr S. Schultze,
"F. und Gœthe", 1900). Se biografiska arbeten
öfver F. af Rosalie Falk (1868), Heinzelmann (1879),
A. Stein (1881) och Metzler (1882).


Falk. 1. Herman Adolf F., hofjägmästare, f. 15
dec. 1785 på Risäter, Norra Råda socken, Värmlands
län, d. där 21 nov. 1865, ingick 1808 som volontär
vid Närkes och Värmlands regemente, avancerade till
fänrik och tog 1812 afsked ur krigstjänsten. 1816 blef
han öfverjägmästare i Värmland, hvilken befattning
han innehade till 29 sept. 1865, och utnämndes 1823
till hofjägmästare. - F. vann anseende såsom en af
Sveriges mest framstående jägare. I synnerhet är
han bekant såsom björnjägare och ledare af större
björnjakter, s. k. skallgångar, och han är i detta
hänseende jämförlig med det 18:e årh:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>