- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1307-1308

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falkenberg - Falkenberg, Konrad - Falkenberg, Melker - falkenberg, Henrik - Falkenberg, Gabriel - Falkenberg, Melker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jurgen von F., den nu lefvande adopterade grenen af
adliga ätten F. till Bålby. Till Sverige inkom ätten
först öfver Livland 1595 med Melkers sonson Henrik
von F., hvilken 1608 blef krigsråd, 1611 sändes
som legat till åtskilliga tyska hof, s. å. blef
ståthållare på Kalmar slott och afled på sin gård
Trystorp troligen 1615. Hans söner Konrad och
Melker (se nedan) naturaliserades 1625 som svenska
adelsmän; den förre skref sig till Trystorp, den
senare till Bålby. Konrads son Gabriel (se nedan)
fick 1687 friherrlig och 1693 greflig värdighet
(F. af Sandemar), men slöt 1714 själf sin grefliga
ätt. En af Konrads sonsöner, hofmarskalken och
landshöfdingen Gabriel Henriksson F., f. 1685,
d. 1756, fick 1733 friherrlig värdighet och blef
stamfader för Lagmansögrenen af Trystorps-ätten,
från en annan, öfverstelöjtnant Konrad Karlsson F.,
f. 1674, d. 1723, härstammar samma ätts Hultebygren,
som 1772 blef adopterad friherrlig. - Melker F:s
af Bålby sonsons son Melker (se nedan) blef 1773
upphöjd i friherrligt och 1778 i grefligt stånd
samt är stamfader till den ännu lefvande grefliga
ätten F. till Bålby. - Den ofvan nämnde Jurgen
von F:s sonsons sonson, assessorn i Åbo hofrätt
Johan Gottfried von F., f. 1626, d. 1674, blef 1642
naturaliserad svensk adelsman och adopterad på de
förut introducerade grenarnas nummer; han är stamfar
för den nu lefvande adliga ätten F. till Bålby.

1. Konrad F. till Trystorp (skref sig
Fa1kenberch), riksråd, son af Henrik von Falkenberg
(se ofvan), f. 1591, d. 25 aug. 1654 i Stockholm,
tjänade först i svenska hären, där han 1623 utnämndes
till kapten vid Södermanlands infanteri, var 1628-32
handelskommissarie i Holland, blef 1633 kammarråd,
1637 landshöfding i Kalmar län och på Öland, 1651
riksråd och 1652 rikskammarråd, hvilket sistnämnda
ämbete han lämnade 1653. Hans bref till Axel
Oxenstierna äro tryckta i "Axel Oxenstiernas skrifter
och brefväxling", II, 11 (1905, utg. af N. Eden).

2. Melker F. till Bålby (skref
sig Melchior v. Falckenberg), den föregåendes
broder, krigare, f. 1 dec. (ej 1 febr.) 1597,
d. 3 febr. 1651 i Stockholm, blef 1613 page hos
Axel Oxenstierna och 1617 hos Gustaf II Adolf, 1620
hofjunkare och 1621 fänrik vid ett tyskt regemente
i svenska hären, tjänade sedan upp sig under de
polska krigen, så att han 1627 blef ryttmästare
vid Västgöta kavalleri. Liksom brodern hade han
1630-32 uppdrag som handelskommissarie i Holland.
Vid konungens död 1632 var han generalkommissarie
vid nedersachsiska armén, blef 1633 president i
svenska räntekammaren i Mainz, Worms och Franken samt
därefter öfverste för Lifgardet. Han sändes 1635 i
en viktig beskickning till kurfurstarna af Sachsen
och Brandenburg samt hertigarna af Pommern och
Mecklenburg. 1637 blef han landshöfding öfver Norra
och Södra Finland samt Åland, 1646 underståthållare
i Stockholm och 1648 krigsråd.

3. Henrik F. till Trystorp, son till F. 1,
ämbetsman, f. 10 mars 1634 i Stockholm, d. där 41
dec. 1691, blef 1664 kammarråd, tillhörde som sådan
sparsamhetsifrarna och De la Gardies motståndare
samt var 1674-76 landshöfding i Älfsborgs län och
på Dal. Vid riksdagen i Halmstad 1678 var F.
landtmarskalk. 1680 skickades han
jämte Klas Rålamb och sedermera k. rådet Sperling
till Bremen, Verden och Pommern för vidtagande af
åtgärder till upphjälpande af dessa länders genom
kriget förstörda handel och näringar. Efter hemkomsten
drog sig F. för det mesta tillbaka från de allmänna
ärendena.

illustration placeholder

4. Gabriel F. (af Sandemar), den föregåendes
broder, grefve, kungligt råd, f. 5 juni
1646, d. 30 maj 1714 i Stockholm, blef 1678
landshöfding i Nyköpings län
samt 1693 kungligt råd och president i Åbo
hofrätt, hvarifrån han 1703 förflyttades till
Svea hofrätt. 1704 blef han Åbo universitets
kansler. F. beskrifves såsom en insiktsfull, nitisk
och rättrådig ämbetsman samt en upplyst befordrare
af vetenskapernas och särskildt Åbo universitets
intressen. F. blef 1687 friherre (till Odensviholm)
och 1693 grefve (af Sandemar).

illustration placeholder

5. Melker F. (af Bålby), sonsons son
af F. 2, grefve, riksråd, f. 7 juni
1722, d. 21 mars 1795 i Stockholm, ingick 1740
efter afslutade studier vid Uppsala universitet såsom
e. o. kanslist i Utrikesexpeditionen,
där han 1744 befordrades till kanslijunkare
och, efter att äfven en tid ha tjänstgjort
vid svenska beskickningen i Paris, 1748
till e. o. protokollssekreterare. Han blef
s. å. kammarherre. 1758 utnämndes F. till
lagman i Västerbotten och Ångermanland och 1765
i Värmland. F. tog tidigt del i det politiska
lifvet, där han snart vann en framstående ställning
såsom pålitlig hatt på samma gång som en kunnig,
arbetsduglig och moderat man. Redan vid riksdagen
1751-52 insattes han trots sin ungdom i sekreta
utskottet och den viktiga mindre sekreta deputationen
och var sedan utan afbrott t. o. m. riksdagen 1769-70
medlem af sekreta utskottet och därjämte af de
viktigaste deputationerna. Att F. i bankodeputationen
1769 förfäktade en finanspolitik, som ej fullt
öfverensstämde med de ledande hattkretsarnas
mening, synes ha minskat partiets förtroende för
honom och var troligen anledningen till, att han
1771 icke ånyo invaldes i sekreta utskottet. När
mösspartiet på våren 1772 omstörtade den bestående
hattregeringen, blef F. den enda hatt, som invaldes
i den nya rådkammaren. Gustaf III utnämnde honom
samtidigt till rikskansliråd. Vid rådets ombildning
efter revolutionen s. å. fick F. behålla sin plats
därstädes. Något större politiskt inflytande kom
honom visserligen icke till del i det följande,
och han blef stundom ej ens fullt invigd i de




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free