Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1323-1324 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fallandesot - Falla rund - Fallbila l. Giljotin - Fallby - Fallén, Karl Fredrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hämmas genom krampen i andningsmusklerna,
och i följd däraf får ansiktet en rödblå färg;
tungan sönderbites, saliven bildar fradga kring
munnen. Slutligen upphör krampen, den sjuke vaknar
utan ringaste medvetande om hvad som passerat,
känner sig tung och trött i hufvudet eller faller
omedelbart efter anfallet i en eller ett par timmars
tung, välgörande sömn, ur hvilken han icke bör
väckas. Stundom är den sjuke längre eller kortare
tid efter anfallet förvirrad och slö. Efter anfallet
äro stundom ansikte och ögon ännu blodsprängda,
hvilket utgör ett viktigt tecken att uppdaga ett
nattetid, under sömnen, påkommet anfall (epilepsia
noclurna). Vid en annan form, s. k. "petit mal",
består anfallet endast i en hastigt öfvergående
medvetslöshet (absence) eller svindel. Den
sjuke faller ej omkull, och han kan automatiskt
fortsätta sina göromål. I det stora flertalet fall
börjar sjukdomen före det 30:e lefnadsåret. Under
sjukdomens förlopp utvecklar sig, särskildt vid tätt
upprepade anfall, ett degenerationstillstånd inom
nervsystemet, som ger sig till känna mellan anfallen
genom en viss retlighet. Stundom utvecklar sig en
verklig sinnessjukdom. I vissa former uppträda i
stället för de typiska anfallen s. k. "epileptiska
ekvivalenter", anfall af sinnessjukdom, hvilka ha en
särskild betydelse, enär patienten därunder kan begå
brott eller egendomliga handlingar, utan att efteråt
ha den ringaste aning därom.

Sjukdomens väsen är ännu långt ifrån utredt. Man
uppfattade den länge som en s. k. neuros, ett
sjukdomstillstånd utan anatomiska förändringar
i nervsystemet. Man kände visserligen fall,
som i hög grad liknade de epileptiska anfallen,
men som påtagligen stodo i sammanhang med
vissa bestämda skador å nervsystemet. Såsom en
dylik form är den s. k. Jacksonska epilepsien
beskrifven, hvilken uppträder efter direkta skador
å hjärnbarken. Experimentellt kan man framkalla
epileptiska sjukdomstillstånd hos djur. Man skilde
emellertid mellan den verkliga epilepsien, epilepsia
idiopathica, och dylika på en bestämd skada beroende
fall. Emellertid har en mera ingående mikroskopisk
undersökning uppvisat sjukliga förändringar
äfven i en del fall, som eljest till följd af
sitt förlopp skulle ha blifvit räknade till den
verkliga epilepsien. Under inflytande af alkohol
och andra gifter utveckla sig tillstånd, som komma
epilepsien mycket nära. Det synes ej vara osannolikt,
att dylika gifter kunna uppstå inom kroppen själf
(autointoxikation). Bland orsakerna till sjukdomen
äro att anföra ärftliga anlag, som ofta synas ha
tillkommit genom alkoholism hos föräldrarna. Den
verkliga epilepsien, där man ej känner sjukdomens
orsaker, kan betraktas som obotlig. Såsom medel
att inskränka anfallen användas brompreparat.

J. E. J–n.

2. Jur. Se Äktenskapshinder.

Falla rund, sjöv. Se Falla.

Fallbila l. Giljotin (fr. guillotine], det numera
vanligaste verktyget för halshuggning, har sitt
franska namn efter den framstående läkaren Joseph
Ignace Guillotin (f. 1738, d. 1814), hvilken
som medlem af konstituerande nationalförsamlingen
1789 föreslog, att dödsstraffet skulle vara lika för
alla. Sedan nationalförsamlingen beslutit, att detta
skulle verkställas genom halshuggning "förmedelst en
enkel maskin", konstruerade sekreteraren vid Collège
des chirurgiens i Paris
doktor A. Louis ett afrättningsinstrument
(först benämndt louison 1. louisette, men sedan
guillotine), som med några få förändringar bibehållits
till vår tid och fått allt större utbredning
vid verkställandet af dödsstraff (se d. o.,
sp. 1240 o. 1241).

Den ursprungliga giljotinen
(se fig.) bestod af en rektangulär schavott med
två omkr. 4 m. höga parallella stolpar, förenade
upptill genom en tvärbjälke. Mellan stolparna löpte
ett triangelformigt skärande blad, som upptill
hölls kvar af en spärrhake och som, sedan bödeln
frigjort denna, nedföll på den lifdömdes hals med
stor kraft förmedelst en öfver bladet fäst hejare
af 20-30 kg. vikt. Den dömdes hufvud fasthölls af
två bågformiga tvärslåar, som bildade en rundel och
hindrade det att röra sig i någon riktning. Emedan
det skärande bladet ej träffade den dömde lodrätt,
utan skar från sidan, försiggick afrättningen hastigt
och "så väl, att man förvånades öfver maskinens
kraft och lätthet att arbeta" (enl. bref från Louis
till inrikesministern). Ett om giljotinen erinrande
instrument användes i Italien redan i 16:e årh. under
namnet manaja. Se Lenôtre, "La guillotine pendant la
révolution" (2:a uppl. 1903).

Fallby, sjöv., häftig, snedt ofvanifrån kommande
vindstöt, som ej är ovanlig på platser, hvilka
äro omgifna af höga berg eller kullar. Jfr By.

O. E. G. N.*


Fallén, Karl Fredrik, universitetslärare, entomolog,
f. 22 sept. 1764 i Kristinehamn, d. 26 aug. 1830 i
Lund. blef student i Uppsala 1783 och i Lund 1786,
filos. magister 1790 samt docent i botanik och ekonomi
1792 därstädes. 1799 utnämndes han till botanices
demonstrator, och 1810 fick han professors namn,
heder och värdighet samt kort därefter professors
lönetur. 1812 befordrades han (efter sin lärare,
A. J. Retzius) till professor i naturalhistoria. Från
1810 var han led. af Vet. akad., som 1855 lät prägla
en minnespenning öfver honom. - Såsom entomolog
åtnjöt F. stort anseende. "Genom sina undersökningar
riktade han i betydlig mån den svenska faunan,
om äfven en del af de – enligt hans egen uppgift
ända till tusen – nya insektarter, som han ansetts
ha upptäckt, ej såsom sådana af en senare tid med
rikare vetenskapliga hjälpkällor blifvit erkända." Han
utgaf 81 disputationer (de allra flesta i entomologi)
och offentliggjorde dessutom åtskilliga uppsatser i
Vet. akad:s "Handlingar".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>