Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1327-1328 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fallmaskin - Fallmerayer, jakob Philipp - Fallnät - Falloppio l. Falopia, Gabriele - Falloppiska modertrumpeterna - Fallos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hämmas i sin rörelse af skifvan K. Om åt öfvervikten
gifves en passande form, stannar densamma kvar öfver
hålet på skifvan H, hvarefter rörelsen
fortfar med likformig hastighet. Med denna
maskin, till hvilken hör äfven en sekundpendel
med visare och tafla, kunna samtliga lagarna
för kroppars fria fall praktiskt bevisas.

Atwoods fallmaskin.

L. A. F.*

Fallmerayer, Jakob Philipp, tysk häfdatecknare och
resebeskrifvare, f. 10 dec. 1790 i byn Tschötsch,
nära Brixen i Tyrolen, d. 26 apr. 1861 i München,
studerade teologi och juridik, men egnade
sig slutligen helt och hållet åt historien och
filologien. Såsom bajersk infanterilöjtnant tog han
del i krigen mot Napoleon 1813-14 och 1815. Efter
erhållet afsked, 1818, fick han anställning först
vid gymnasiet i Augsburg och sedan vid
lyceet i Landshut. 1831-34 företog han i den ryske
fältmarskalken Ostermann-Tolstojs sällskap en längre
studieresa till Grekland och Levanten. Då i han på
grund af sina liberala åsikter förbjöds att föreläsa
vid Münchens universitet, gaf han sig 1836 åter ut på
resor (1840-41 och 1847 besökte han ånyo Orienten),
men kallades af 1848 års politiska tilldragelser
tillbaka till fosterlandet. Han utnämndes s. å. till
professor i historia vid universitetet i Münchcn
och valdes till medlem af det tyska parlamentet
i Frankfurt. På grund af sitt deltagande i detta
parlaments i Stuttgart fortsatta förhandlingar
blef han 1849 afsatt från professuren och måste
begifva sig till Schweiz. Efter amnestien i april
1850 fick han emellertid återvända till München. -
F. är företrädesvis bekant genom forskningar i den
turkisk-grekiska halföns historia. Hans påstående, att
nygrekerna icke härstamma från de gamle grekerna, utan
äro ett biandfolk af slaviska stammar, hvilka under
folkvandringarnas tid besatt Grekland och sedermera
af bysantinska riket underkufvats samt därifrån fått
grekiskt språk, mötte af kritiken många motsägelser,
men hans historiska forskningar ega stort värde. F:s
förnämsta arbeten äro Geschichte des kaiserthums
zu Trapezunt (1827), Geschichte der halbinsel
Morea während des mittelalters (2 bd, 1830-36),
Fragmente ans dem Orient (2 bd, 1845; ny uppl. 1877)
och Das albanesische element in Griechenland (3 bd,
1857-60). Efter hans död utkommo Gesammelte werke
(3 bd, med biografi, 1861).

Fallnät, sjöv., förr brukligt nät af tåg, hvilket
spändes öfver däck för att under drabbning skydda de
stridande för nedfallande träsplint och tackling.
O. E. G. N.»

Falloppio [-å;piå] l. Falopia, Gabriele, italiensk
anatom, f. omkr. 1523 i Modena, d. 1562 i Padua,
var en af 16:e årh:s förnämsta vetenskapsmän på
sitt område. 1548 började han i Ferrara undervisa i
anatomi, förflyttade sedermera sin verksamhet till
Pisa och blef 1551 professor i anatomi, kirurgi
och botanik i Padua. F:s anatomiska arbeten beröra
alla delar af människokroppen och utmärka sig lika
mycket genom sin mönstergilla noggrannhet som genom
sin sällsynta anspråkslöshet och sin aktning för
tidigare forskare. Främst bland hans undersökningar
torde studierna öfver skelettbenens och hörselorganets
utveckling böra ställas. Hans skrifter i kirurgi och
syfilidologi lära oss känna hans rika erfarenhet
och sunda omdöme. Under sin alltför korta lefnad
utgaf F. endast Observationes analomicæ (1561);
hans Opera omnia trycktes 1584. R. T-dt.

Falloppiska modertrumpeterna. Se Lifmoder.

Fallos, grek. (lat. phallus), kallades hos grekerna
en afbildning af manslemmen, hvilken såsom symbol af
naturens alstringskraft hos många af forntidens folk
(egypter, syrier, fenicier m. fl.) var föremål för
gudomlig dyrkan; motsvarar det indiska lingam. Hos
grekerna var falloskulten hufvudsakligen förbunden
med Dionysos’ (Bakchos’) dyrkan, hvartill hörde
s. k. fallosprocessioner (grek. falloforia), i hvilka
en kolossal fallosbild bars omkring under lofsånger
af mer eller mindre lascivt innehåll. Äfven Dionysos’
följeslagare, satyrerna, och den ur Dionysoskulten
uppkomna attiska komediens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>