Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fantaskop l. Fenakistoskop - Fantasmagori - Fantasos - Fantast - Fanti - Fanti, Manfredo - Fantin-Latour, Ignace Henri Jean Théodore - Fantisera - Fantom - Fantoni, Giovanni - Fanum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skifvan kan sättas i hastig rotation, och på dess ena
sida kunna hvarjehanda teckningar anbringas. Hålles
nu apparaten framför en spegel, under det att skifvan
vrides omkring, och ögat anbringas bakom densamma
i förhållande till spegeln, så att öppningarna, den
ena efter den andra, komma att passera förbi ögat,
så får man se spegelbilden af teckningen endast ett
ögonblick, nämligen då en öppning går förbi, och det
ser då ut, som om figurerna rörde sig. Jfr
Anortoskop. L. A. F.*
Fantasmagori (af grek. fantasma, skenbild, spöke,
och agorein, tala till, framkalla), konsten att genom
optiska medel framställa skenbilder; själfva den på
sådant sätt åstadkomna bilden; bländverk, gyckelbild.
Fantasos (lat. Phantasus-, jfr Fantasi), en senantik
drömgud.
Fantast (jfr Fantasi), en som hängifver sig åt
fantasier och tror sig kunna realisera dem; en som
älskar det äfventyrliga och det ovanliga; öfverspänd
människa, svärmare, grillfängare. - Fantasteri,
en fantasiverksamhet, hvars innehåll strider mot
verklighetens lagar. - Fantastik, fantasiutflykt på
det sällsammas och drömlikt overkligas område. -
Fantastisk, som har karaktären af en
fantasiföreställning, hvars innehåll strider mot
verklighetens lagar; som sammanhänger med en sådan
föreställning; ovanlig, underlig, besynnerlig,
sällsam.
Fanti, folkstam på Guldkusten i Väst-Afrika, besläktad
med asjanti.
Fanti, Manfredo, italiensk militär,
f. 1806 i Modena, d. 1865 i Florens, utgick som
ingenjörofficer ur krigsskolan, deltog i 1831 års
resning mot österrikarna, men blef under flykten
från Ancona tillfångatagen. 1832 ställdes han, genom
fransk bemedling, på fri fot och gick därefter
i fransk samt 1835 i spansk tjänst och deltog
med utmärkelse i kriget mot carlisterna. 1848
kom han tillbaka till Italien och blef chef för
den lombardiska försvarskommissionen. Kort efteråt
trädde han i sardinsk tjänst, var 1849 brigadgeneral
under Ramorino, sändes 1855 till Krim, deltog i
slaget vid Tjernaja, förde i enhetskriget 1859 som
generallöjtnant en piemontesisk division, fick efter
fredsslutet högsta kommandot öfver de mellersta
italienska staternas trupper och visade sig på
den platsen som en skicklig organisatör. F. var
jan. 1860-juni 1861 krigsminister under Cavour,
förberedde därunder på mycket kort tid tåget till
Kyrkostaten och södra Italien samt öfvertog 1862
befälet öfver armékåren i Florens. Jfr Carandini,
"Vita di Maniredo F." (1884).
Fantin-Latour [fäta’ latör], Ignace Henri Jean
Theodore, fransk målare, f. 1836 i Grenoble, d. 1904,
var elev af sin fader, som var pastellmålare,
och af Boisbaudran och Courbet. Hans bästa område
blef porträtt och grupper. Kärleksfullt och intimt
studerade, äro de hållna i en osökt och flärdlös
teknik, påminnande om litografitekniken. Färgen är
dämpad och stilla, men harmonisk och känslig. Han stod
impressionistkretsen nära, men hans eget uttryckssätt
hade ingen gemenskap med kamraternas. Bland F:s
målningar märkas dubbelporträtt af hans systrar
(1859), Hyllning åt Delacroix (Konstnärer samlade
kring Delacroix’ byst, 1864, Louvre), Skålen (1865),
porträtt af Édouard Manet (1867,
Art institute i Chicago), En ateljé i Batignolles
(med porträtt af Manet, Zola, Monet m. fl., 1870,
Luxembourg), Ett bordshörn (med porträtt af Verlaine
m. fl., 1872), porträtt af målarens hustru (1873,
Luxembourg), Familjen Delacroix (kanske hans
yppersta arbete, monumentalt i sin osökt enkla
hållning, 1878), Teckningslektionen (1879, museet i
Bruxelles) och Vid pianot (grupp, 1885). F. målade
äfven kompositioner sådana som Årsdagen (musikens
gudinna bekransar Berlioz’ graf), Natten (1884,
Luxembourg) och målade eller litograferade fantasier
öfver Tannhäuser, Rhenguldet och andra Wagner-operor,
Kristi barndom m. fl. F. är representerad äfven
i staden Paris’ samling, i National gallery i
London, i Berlins nationalgalleri, Göteborgs museum
o. a. s. - Jfr L. Bénédite, "Fantin-Latour" (1902).
G-g N.
Fantisera (jfr Fantasi), hängifva sig åt fantasier;
yra; musicera efter ögonblickets ingifvelse.
Fantoccini [-tåtjini], it. Se Marionett.
Fantom [-åm], fr. fantôme (af grek. fantasma,
skenbild), inbillningsfoster, drömbild, drömsyn,
gyckelbild; spöke, vålnad, hamn; med., för
undervisningsändamål använd modell eller ännu bättre
afgjutning af enskilda organ eller större partier
af människokroppen.
Fantoni [-tåni], Giovanni, italiensk skald, som sådan
mest känd under namnet Labindo, hvilket han antog
som medlem af Arcadia-akademien, f. 1755 i Fivizzano,
d. 1807, var ättling af en ansedd gammalflorentinsk
familj. Tidigt lämnade han den civila banan för den
militära, och en ombytlig natur gjorde sig gällande
i hela hans utveckling. Sedan han, utan att vinna
den gunst han sökte, i sina sånger förhärligat
än den ene, än den andre af Italiens furstar, gaf
han, lifligt påverkad af de franska revolutionära
strömningarna, i odet till Italien (1791) uttryck
åt den vaknande fosterländska frihetsandan och tog
själf verksam del i de politiska rörelserna under
de närmast följande åren. Han kallades 1800 till
professor i italiensk litteratur i Pisa, 1805 till
sekreterare och 1807 till president i konstakademien
i Carrara, hvilken senare plats han dock ej antog. -
Man har kallat F. den siste af arkadierna, från hvilka
han dock skiljer sig genom åtskilliga moderna drag,
särskildt genom den realistiska tonen i sina erotiska
sånger. I sina Odi (1782), hvilka kommo samtiden
att i honom se en "toskansk Horatius", efterbildade
han den romerske skalden, särskildt i den sapfiska,
alkaiska och asklepiadeiska metern, dels med, dels
utan rim. Åtskilliga af hithörande dikter äro rena
öfversättningar, blott med den skillnad, att de
antika personnamnen och anspelningarna utbytts mot
moderna. Under loppet af fyrtio år utgingo F:s dikter
i 15 uppl., men redan före midten af 1800-talet var
den äfven af skalder som Alfieri delade beundran
för F. i hastigt aftagande. Poesi e prose (3 bd)
utgafs 1823, Odi 1887. Jfr Carducci i förordet till
"Lirici del secolo XVIII" (1871), i "Nuova antologia"
(1888) samt i "Rivista d’Italia" ("Un poeta giacobino
in formazione", I, 1899). Hj. Sdg.
Fanum, lat., helgedom, vigd plats, tempel. - F.
Fortunæ ("Fortunas tempel"). Se Fano. -
F. Martis. Se Famars. - F. sancti Viti ad flumen
("den helige Veits tempel vid floden"). Se Fiume.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
