Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1379-1380 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farao - Faraokatten l. Ichneumon - Farbaute - Farce - Fardag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kortkung och spelas af flera personer, bland hvilka
en, "bankören", ensam spelar, "håller banken", mot
de öfrige. Två kortlekar begagnas i spelet; bankören
har den ena, och medspelarna erhålla hvar sin hel
"färg" (13 kort) ur den andra. De få lägga upp och
med insats besätta så många kort de vilja. Bankören,
som bestämmer poängen, drar åt gången ett kort för
sig själf och ett för de spelande. Insatserna på de
upplagda kort, som äro till valören desamma som hans
eget dragna, stryker han åt sig, hvaremot han måste
betala insatserna på de kort, som motsvara det för
de spelande dragna.


Faraokatten l. Ichneumon, Herpestes ichneumon,
zool., hör till mangusternas släkte (Herpestes}
och skunkdjurens familj (Viverrida) bland rofdjuren
(se fig.). Den är ett tämligen smärt och långsträckt
djur med låga ben och omkr. 1 m. i längd, hvaraf mer
än en tredjedel kommer på svansen, hvilken vid roten
är långhårig, så att den tyckes småningom öfvergå i
själfva bålen. För öfrigt
har den små ögon, korta, afrundade öron och tårna
vid roten förenade genom en skinnflik. Pälsen består
af en tjock rostgul bottenull, blandad med långa
stickelhår, hvilka äro svarta med gula ringar och
smutsgula spetsar. Djurets färg eger sålunda en viss
likhet med marken på de ställen, där det uppehåller
sig. Faraokatten förekommer i Spanien, i Mindre Asien
och i hela norra Afrika, i synnerhet Egypten, träffas
alltid på lågländta trakter, där den bäst trifves
bland rör och vass invid flodstränder och utmed
sidländta sädesfält. I närheten af dessa tillreder
den sig ett djupt, men föga rymligt bo. Till lynne
och lefnadssätt öfverensstämmer den i hög grad med
mården; den utvecklar lika mycken list, tjufaktighet
och mordlust som denne. Faraokatten utmärker sig äfven
genom sitt tålamod, hvilket ådagalägges genom den
ihärdighet, hvarmed den lurar vid råtthålen. Då den
är ute på ströftåg efter föda, smyger den sig långsamt
och med den största varsamhet fram, hvarvid det ser
ut som glede den fram längs jordytan, utan att röra
en lem. När den kommit sitt offer tillräckligt nära,
kastar den sig med ett eller ett par väldiga språng
öfver detsamma. Sina ungar inöfvar faraokatten til]
fångst på samma sätt som huskatten, nämligen genom
att föra till dem lefvande möss o. d., för att
lära dem att själfva jaga. Faraokatten var ett af
egypternas heliga djur, om hvilket redan Herodotos
har åtskilligt att berätta, men i synnerhet meddelar
Plinius de underbaraste sagor om detsamma Så förtäljer
sistnämnde författare, att sedan krokodilen ätit sig
mätt och med utspärradt gap lagt sig till hvila på en
sandbank, vågar ichneumon, ensam bland alla lefvande
varelser, närma sig odjuret,
ivars svalg den med ett par djärfva språng kastar sig,
hvarefter den gräfver sig ned till krokodilens hjärta,
som den söndersliter, och slutligen äter sig ut
genom ett hål på krokodilens kropp. Just till följd af
djurets förmenta utrotningskrig mot detta Nilländernas
plågoris höllo de gamle egypterna ichneumon helig
och afbildade densamma på sina minnesmärken. I
verkligheten är den ett skadedjur, som lefver af
alla varelser den rår på, från haren till mössen,
från gåsen till de små fåglarna, af ormar, ödlor,
insekter o. s. v. Till följd af de svåra plundringar
den anställer i hönsgårdar och dufslag anse egypterna
numera jakten på ichneumon för ett högst berömligt
företag. - Djuret låter tämja sig och följer snart
sin herre såsom en trogen hund. Till följd däraf
och af sin förmåga att rensa husen från råttor samt
hålla ormarna på afstånd nyttjas det icke sällan som
husdjur. J.G.T.*

Farbaute, isl. Fárbauti, "som slår med skada, troll",
nord. myt., en jätte, Lokes fader, stormvinden. Hans
maka var Laufey eller Nal. Th. W.*

Farce [fars], fr. Se Fars, litt.

Fardag (af fara, som i det äldre språket äfven har
betydelsen flytta) 1. Af- och tillträdesdag, jur.,
flyttedag, den dag, då den, som med nyttjanderätt
innehar fast egendom på landet eller i
stad, är skyldig att densamma afträda. När
fråga är om frivilligt aftal angående
nyttjanderätt till fastighet - t. ex. arrende af
jord, hyra af våning eller rum -, gäller numera
(k. förordn. 22 okt. 1867) såsom fardag
den dag, hvilken blifvit genom aftalet bestämd.
Men för de fall, då aftal om nyttjanderättens
afträdande icke blifvit träffadt, eller då denna
rätt blifvit i tysthet förlängd eller får, oaktadt
aftalet, återtagas, eller då fråga är om den
nyttjanderätt till fastighet, hvilken hvilar på
annan grund, såsom innehafvande af fideikommiss,
boställe o. d., har lagen utsatt viss dag
såsom fardag eller s. k. laga fardag. Denna är å
landet årligen en dag, nämligen 14 mars,
samt i stad två dagar, nämligen endera af
31 mars och 30 sept. (1734 års lags Jordabalk 16:5,
10); men hvilket år å landet eller halfår i staden
afträdet skall ske, bestämmes vid arrende-
och hyreskontrakt genom uppsägning, eljest genom
dödsfall, afsked eller förflyttning till
annan tjänst. Regeln är då den, att å landet
innehafvaren eger sitta kvar först till Thomædag (21
dec.) näst efter det uppsägningen, dödsfallet o.
s. v. egt rum, därefter året ut och hela
det följande samt till 14 mars nästkommande
år (J. B. 16:5). Efter uppsägning,
död, afsked o. s. v., som inträffar mellan
21 dec. 1907 och 21 dec. 1908, skulle således
fastighetsinnehafvaren eller hans rättsinnehafvare
ega behålla jordegendomen intill 14 mars 1910.
Lagen ålägger emellertid den afflyttande att inrymma
"om Kyndelsmässa (2 febr.) honom som efter kommer,
halfva husen". Den tid, som innehafvaren eller hans
bo sålunda eger att efter uppsägningen, dödsfallet
o. s. v. kvarsitta å egendomen, kallas fardagsår. -
Huslägenhet i stad skall, därest den ej är
för bestämd tid förhyrd eller annorlunda ej är
aftaladt, uppsägas två månader före fardagen,
eljest sitter innehafvaren kvar till den efter
denna följande närmaste fardag (J. B. 16: 13).
- Vid förverkande af nyttjanderätt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>