Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1401-1402 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farnese, Alessandro - Farnese, Ranuccio I - Farnese, Palazzo - Farnesina - Farnesiska konstverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4. Alessandro F., den föregåendes son,
f. 1547, en af sin tids största fältherrar,
deltog i slaget vid Lepanto 1571, följde don Juan
d’Austria
till Nederländerna och blef spansk ståthållare där
efter hans död 1578. F. vann en rad af framgångar,
intog 1579 Maastricht, 1584 Gent, 1585 Bruxelles och
Antwerpen samt lyckades genom ett klokt begagnande af
den religiösa motsatsen mellan de norra (reformerta)
och södra (katolska) provinserna återvinna de senare
under spanska kronan. Han återkallades emellertid,
deltog i anfallet mot England 1588, sändes därpå till
de franske katolikernas hjälp mot Henrik af Navarra
och tvang denne att upphäfva belägringen af Paris
(1590). 1592 inbröt han ånyo i Frankrike och undsatte
Eouen, men afled s. å. i Arras.

5. Ranuccio I, den föregåendes son, f. 1569, d.
1622, en blodtörstig tyrann, som 1612 lät afrätta
hufvudmännen för de förnämsta adliga ätterna i landet
och indraga deras gods. Han äktade påfven Klemens
VIII:s brorsdotter Maria Aldobrandini. De följande
hertigarna Odoardo (d. 1646), Ranuccio
II (d. 1694), Francesco (d 1727) och Antonio
(d. 1731) voro obetydliga härskare. Familjen utdog på
svärdssidan med den sistnämnde, hvarefter Parma och
Piacenza öfvergingo till den spanske infanten don
Carlos, en son till Antonios brorsdotter Elisabet F.
(om henne se Elisabet, sp. 410-411).

Litt.: Scarabelli, "Del duca Pier L. F." (1868),
Fea, "Alessandro F., duca di Parma" (1886),
Terrier-Santans, "Campagnes d’Alexandre F." (1888).
(T.H-r.)


Farnese, Palazzo, ett af de präktigaste palatsen
i Rom, är beläget på vänstra Tiberstranden. Det
påbörjades 1514 af Ant. da Sangallo d. y. för kardinal
Alessandro Farneses (sedermera påfven Paul III:s)
räkning, fortsattes efter 1546 af Michelangelo, som
byggde öfre våningen jämte den rika gesimsen,
och fullbordades 1589 af G. della Porta, med
baksidans loggia mot Tiber. Stenen togs delvis
från Colosseum och Marcellusteatern. Vestibulen
med sin ståtliga tredelade pelarhall äfvensom de
två gårdsportikerna äro af Sangallo. Galleriet i
första våningen prydes af Annibale Carraccis berömda
mytologiska freskomålningar. Om de dyrbara antika
konstverk, som fordom förvarades i palatset, se
Farnesiska konstverk. Sedan släkten Farnese utdött,
tillföll palatset den regerande bourbonska ätten
i Neapel. Franska regeringen hyrde det 1874 till
lokal för sin beskickning i Rom, inrymde 1875 i öfre
våningen den arkeologiska Ecole française de Rome
och köpte palatset 1903.

Farnesina, villa i stadsdelen Trastevere i Rom midt
emot Palazzo Farnese på andra sidan Tiber, byggd
1509-11, sannolikt efter ritningar af Rafael (förr
tillskrefs den Peruzzi), för den påflige bankiren
Agostino Chigi. Kardinal Alessandro Farnese (en broder
till Ottavio F., f. 1520, d. 1589) köpte villan 1580,
hvarefter den tillhörde familjen, så länge denna
lefde, och efter den fick sitt namn. Sedermera egdes
den af konungarna af Neapel och efter 1861 af hertigen
af Ripalda (d. 1883).
Byggnaden - "renässansens på en gång enklaste och
skönaste sommarboning" - är visserligen utförd med
anspråkslösa medel, tegel och puts, med naturlig sten
blott i hörnen, i midtpartiet en fordom öppen hall
(hvari Rafaels berömda freskomålning "Psykesagan",
utförd 1515-17 af hans förnämsta lärjungar), två
framspringande flyglar, en enda, genomgående öfre
våning, släta pilastrar och gesimser, bådadera
blott svagt profilerade, inga andra skulpteringar
än en ornamental fris under taket. Men den präglas
likväl af den största förnämlighet och är fylld af det
rikaste arkitektoniska lif. Bland berömda målningar i
villan, förutom den ofvannämnda cykeln, märkas Rafaels
Galatheas triumf (af mästaren själf) samt arbeten af
Bald. Peruzzi (mytologiska scener), Seb. del Piombo
(framställningar ur Ovidius’ Metamorfoser) och Sodorna
(Alexanders och Roxanes bröllop samt Darius’ familj
inför Alexander).


Farnesiska konstverk kallas de antika plastiska
arbeten, som tillhört ätten Farnese och varit
uppställda i Palazzo Farnese i Rom, men år 1786 af
de neapolitanske Bourbonerna, som togo arf efter
den nämnda romerska släkten, flyttades till Neapel,
där de uppställdes i Museo borbonico, numera kalladt
Museo nazionale. De äro till antalet omkr. ett och ett
halft hundra och utgöra, äfven vid sidan af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>