Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1487-1488 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fecht l. Fechten, Petrus Michaelis - Fechter, Charles Albert - Fecit - Fecunditas - Fedâwi - Feddersen, Arthur Frederik - Federal - Federalism - Federalister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prästerskap på mötet i Stockholm 1575. 1576 utkom den
af honom under konungens öfverinseende utarbetade
gudstjänstordningen, den s. k. liturgien l. "Röda
boken", för hvilken den romersk-katolska
mässordningen, med åtskilliga ändringar och
jämkningar, låg till grund. Hösten 1576 afgick
F. jämte Pontus De la Gardie till Rom i en
beskickning, men deras fartyg förliste 24 okt. vid
Bornholm, hvarvid De la Gardie räddades, men
F. drunknade.

Fechter [fektä’r], Charles Albert, fransk-engelsk
skådespelare, f. 1824 i Paris, d. 1879 nära
Philadelphia, fick sin uppfostran i Frankrike och
uppträdde på en mängd teatrar i Paris, Italien,
Berlin, London (där han 1863-68 var direktör för
Lyceum-teatern) och Amerika, öfverallt skördande
stort bifall. Både som fransk och som engelsk
skådespelare visade han en infödds fullkomliga
välde öfver språket. Han framställde högst olika
karaktärsroller; mest berömd var måhända hans Hamlet.

Fecit, lat. (af facere, göra), "har gjort det", ofta
förekommande inskrift på konstverk, efter mästarens
namn. Förkortas vanligen till fec.

Fecunditas, lat., bördighet, fruktsamhet, hos romarna
ej sällan personifierad såsom fruktsamhetens gudinna
(se fig.).

Fecunditas. Efter ett antikt mynt.

Fedâwi. Se Assasiner.


Feddersen, Arthur Frederik, danskfiskerifrämjare,
f. 16 febr. 1835 i Köpenhamn, d. där 27 febr. 1906,
blef 1861 adjunkt vid Viborgs katedralskola, men
kastade sig snart med ifver in på fiskeriväsendet,
som han skulle på ett mycket framstående sätt gagna
ej blott inom Danmark, utan ock i andra länder. Han
blef 1865 en af stiftarna för Fiskeriselskabet
for Viborg og omegn och började s. å., tillsammans
med H. V. Fiedler, utgifva den äfven för Sverige
betydelsefulla "Tidsskrift for fiskeri", för hvilken
sedermera svenskarna Hj. Widegren och A. V. Ljungman
blefvo medredaktörer, hvarefter tidskriftens titel
1874 ändrades till "Nordisk tidsskrift for fiskeri"
(den upphörde 1882). F. lämnade 1883 sin adjunktsplats
och flyttade till Köpenhamn för att uteslutande arbeta
i fiskeriernas tjänst. 1884 var han en af stiftarna
af Föreningen til fiskeriernes fremme i Danmark og
bilande, som längre fram omorganiserades till den
mycket lifskraftiga Dansk fiskeriforening. Inom
denna var han allt till sin död en af de ledande
männen, dels såsom sekreterare (till 1891),
dels såsom redaktör (1884-91 och sedan 1902) af
föreningens tidskrift "Dansk fiskeritidende",
dels som konsulent. För hans förtjänster om fisket
tilldelades honom titeln professor. I första
hand verkade F. för fiskodling och vården om
sötvattensfisket, men hans gagnande verksamhet
omfattade nästan alla grenar af fiskerierna. Hans
talrika, för det mesta populärt och alltid
talangfullt skrifna fiskeriarbeten ha vunnit stor
spridning. F. T-m.

Federal (fr. federal, af lat. foedus, förbund),
som angår l. hör till en förbundsstat, en federation.

Federalism (se Federal), det politiska
system, enligt hvilket smärre stater, provinser
l. oberoende städer i gemensamt intresse, med
bibehållande af sin autonomi, offra en del af
sin själfständighet och uppgå i en högre statlig
enhet. Exempel på detta politiska systems tillämpning
ge bl. a. de medeltida italienska stadsförbunden,
det gamla Tyska förbundet, Schweiz, Förenta
staterna m. fl. amerikanska statsbildningar
samt de brittiska kolonierna i Nord-Amerika
och Australien. – Som "federalism" betecknade
äfven Proudhon sin lära om statens upplösning
i en mängd själfständiga, på allas jämlikhet
byggda associationer. Jfr Anarkism, sp. 907–908.
(V. S-g.)

Federalister, anhängare af federalismens politiska
system. Ordet har i flera länder med rätt skiftande
innebörd användts som partinamn.

1. (Eng. the federalist party) Parti i Nord-Amerikas
förenta stater. Under striderna om tillkomsten
och ratifikationen af Förenta staternas författning
(1787–89) framträdde en skarp motsättning mellan dem,
som ville åstadkomma en af en stark förbundsregering
representerad nationell enhet, och ifrarna för de
enskilda staternas rättigheter. De förre kallades
först nationalister, de senare federalister. Sedan
det förra partiet, skickligt ledt af Alexander
Hamilton (se d. o.), i hufvudsak segrat, upptog det
motståndarnas forna namn, och under striderna om
författningens ratifikation blef detta berömdt genom
skriftserien The federalist, en samling af politiska
uppsatser, som utgafs 1787–88 och väsentligen bidrog
att vinna de särskilda staternas medborgare för
antagande af den nya förbundsförfattningen. Af
dessa 85 uppsatser var öfver ett femtiotal
författadt af Hamilton, de öfriga af Madison och
Jay. Federalistpartiet var därefter under Washingtons
och John Adams’ presidentskap det förhärskande, och
dess politiska idéer, särskildt på det finansiella
området, realiserades med kraft och framgång af
Hamilton. Från 1791 kan man tala om ett i betydelse
växande oppositionsparti, antifederalisterna (se
d. o.), under ledning af Th. Jefferson, och detta
parti, sedermera kalladt först republikaner, sedan
demokrater, sökte göra federalisterna misstänkta för
att hysa monarkiska och aristokratiska åskådningssätt
samt blef efter Jeffersons ämbetstillträde
(1801) det förhärskande. Federalisterna höllo på
en nationell, för alla unionsstaterna enhetlig
finanspolitik, Amerikas neutrala ställning till
tvisterna mellan Gamla världens stater samt en med
statens bistånd energiskt drifven utveckling af det
egna landets resurser, särskildt af dess industri;
motståndarna åter häfdade starkt de särskilda
staternas själfständighet mot centralmakten, påyrkade
partitagande för franska revolutionen och ifrade för
frihandelns principer. I några af Unionens stater,
särskildt i Nya England och New York, höllo sig
federalisterna vid makten in på 1800-talets andra
decennium. Deras inflytande försvann emellertid äfven
där, sedan deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>