Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fibiger, Ilia - Fibiger, Johannes Henrik Tauber - Fibiger, Mathilde - Fibla - Fibonacci, Leonardo, italiensk matematiker. Se Pisano Leonardo - Fibrill - Fibrin - Fibrinferment l. Trombin - Fibrinogen - Fibrinoplastisk substans, kem., detsamma som serumglobulin (se d. o.) - Fibrinös. Se Fibrin - Fibroid, med. Se Fibrom - Fibroin - Fibrom l. Fibroid - Fibrovasalsträng, bot. Se Kärlsträng - Fibrös. Se Fibrill - Fibula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven som författarinna, vann hon likväl hvarken
publikynnest eller högre konstnärlighet. Hennes
arbeten äro Tre dramer (1857; däribland "Marsk Stig"
och "Hagbarth og Signe"), skådespelet Synd og sorg
(1862) och lustspelet Modsætninger (uppf. 1860),
tragedien Niels Ebbesen (1866), ett par samlingar
vemodiga och djupsinniga sagor (1859 och 1866);
efter hennes död utkom en samling <i>Digtninger</>
(1867). Hennes brorsdotter Margrete F., som
skrifvit nutidsromanen "Annina Hjelm" (1899),
skildrade Ilia F:s lefnad i "Et kvindeliv" (1895).
4. Johannes Henrik Tauber F., den föregåendes
kusin, dansk präst och författare, f. 1821,
d. 1897, blef 1845 teol. kand. och 1850
lärare vid den lärda skolan i Haderslev samt
hospitalspräst, flyttades 1859 till Köpenhamn,
1879 till Syd-Själland samt senare till
Falster. F. skref bibliska skådespel (Jephtas
datter, 1849, Jeremija, 1850, och Johannes den
döber, 1857), vidare en medeltidstragedi, Kors
og kjærlighed (1858), och sju berättelser på
vers, Nogle sagn (1865). Under märket Diodoros
utgaf han den antikt formade Den evige strid
(1873), prosaberättelsen Mine söstre (1881), den
episka dikten Graabroderen (1882) och diktsamlingen
Sorgens genier (1884). F:s alstring Är rik på
tankar och stora syner, men tung i formen. Efter
hans död utgaf hans fosterson Karl Gjellerup i
förkortad form hans minnen, Mit liv og levned (1898).
5. Mathilde F., den föregåendes kusin,
syster till F. 3, dansk författarinna, f. 1830,
d. 1872, var den första danska kvinna, som upptog
spörsmålet om kvinnans emancipation till dryftning,
i en liten halft novellistisk skrift, Tolv
breve fra Clara Raphael (1850), där hon häfdade
kvinnans rätt till själfständigt tänkande och
själsutveckling. Skriften väckte stor uppmärksamhet
och framkallade en liflig strid, hvari bl. a. både
Grundtvig och Goldschmidt deltogo. Hon utgaf vidare
Hvad er emancipation? (1851), Et besög (s. å.),
En skitse af det virkelige liv (1853) och Minona
(1854), som ej funno det bifall de förtjänade. Efter
att ha sökt sig ett tarfligt uppehälle med sömnad,
undervisning och öfversättning (bl. a. från Auerbach
och Hoffmann), blef hon 1866 Danmarks första
kvinnliga telegrafist och bröt sålunda liksom sin äldre
syster nya banor för sitt kön. Se Fr. Bajer, "Klara
Rafael-fejden" (1879), och Margrete Fibiger, "Clara
Eaphael - Mathilde Fibiger" (1891).
Fibla, bot., namn på arter af växtsläktena Arnica,
Scorzonera, Leontodon, Hypochceris, Arnoseris,
Hieracium och Crepis, alla utmärkta af gula blommor
och hörande till fam. Compositæ.
Fibonacci [-båna’ttji], Leonardo, italiensk matematiker. Se
Pisano, Leonardo.
Fibrill (af lat. fi’bra, tråd, tåga), histol,, "fin
tråd", det finaste trådelementet i en organisk väfnad,
t. ex. bindväfsfibrill, muskelfibrill,
fibrillerna i nervtrådarnas axelcylinder. Jfr Bindesubstansväfnad. - Fibrillär
(fr. fibrillaire)
1. Fibrös, som består af fibriller; af
fintrådig beskaffenhet (t. ex. fibrillär väfnad. Se
Bindväf). Fibrillära ryckningar, tätt på hvarandra
följande sammandragningar af enskilda muskelpartier.
Fibrin (af lat. fibra, tråd, tåga), kem., det
ägghviteämne, som i form af fina, färglösa elastiska
trådar afsöndras ur blodlymfa, när blodet stelnar
eller lefrar sig (se Blod, sp. 718). Det framställes
genom stark slagning af färskt blod och tvättas
successivt med vatten, 5-procentig koksaltlösning,
ånyo vatten och därpå alkohol och eter. Det så
behandlade fibrinet är segt, hvitt och ogenomskinligt
som koagulerad ägghvita, och är liksom denna olösligt
i vatten, alkohol och eter. I 0,1-procentig saltsyra
eller natronlut sväller fibrin till en geléartad
massa, som sedermera långsamt löser sig. Fibrinet
afsöndras icke i det cirkulerande blodet annat än
i abnorma fall (t. ex. blodpropp). Det uppstår
ur fibrinogen under inverkan af fibrinferment
(se dessa ord). Växtfibrin kallades af Liebig den
i alkohol olösliga delen af sädesslagens gluten;
den kallas numera gluten-kasein. - Fibrinös,
som har afseende på, är bildad af fibrin.
Fibrinferment 1. Trombin, kem., det ferment
eller enzym, hvilket koagulerar det i blodplasma
lösta fibrinogenet till olösligt fibrin. Till sin
kemiska natur har det antagits vara en globulin
eller en nukleoproteid. Det framställes ur serum
eller defibrineradt blod genom fällning med
stort öfverskott af alkohol.
Fibrinogen, kem. (af fibrin, se d. o., och genein,
alstras), ett i blodplasma och lymfa förekommande
ägghviteämne, som visar globulinernas allmänna
egenskaper. I fuktigt tillstånd bildar det flockar,
som lätt klibba ihop sig till en seg, elastisk
massa. Löst fibrinogen koagulerar liksom blodplasmat
själft vid 56°. Rena fibrinogenlösningar öfvergå
ej till fibrin, men denna omvandling inträffar,
så snart ett spår blodserum eller fibrintrådar
tillsättes. Detta beror på det i blodserum befintliga
fibrinfermentet (se d. o.). Om vid öfvergången af
fibrinogen till fibrin en spjälkning eger rum, är
ännu oafgjordt.
Fibrinoplastisk substans, kem., detsamma som serumelobulin
(se d. o.).
Fibrinös (fr. fbrineux). Se Fibrin.
Fibroid (af lat. fibra, tråd, och grek. eidos,
utseende), med. Se Fibrom.
Fibroin (af lat. fibra, tråd), kem., ett ägghviteämne
tillhörande albuminoiderna (se d. o.), utgör
tillsammans med sericin 1. sidenlim hufvudmassan i
silke. Vid inverkan af kokande vatten på silke löser
sig sericin, men det olösliga fibroinet återstår i
form af de ursprungliga trådarna.
Fibrom (af lat. fibra, tråd) 1. Fibroid, med.,
en svulst af merendels fast och hård konsistens,
sammansatt hufvudsakligen af bindväfstrådar. Fibromet
kan ha sitt säte i flera olika organ; oftast
förekommer det i lifmodern och kan där uppnå en
storlek af ett barnhufvud eller därutöfver.
Fibrovasalsträng, bot. Se Kärlsträng.
Fibrös (fr. fibreux). Se Fibrill.
Fibula, lat., ett såväl hos romarna som hos andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
