Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filaret, hette egentligen Fedor Nikititj - Filaret, egentl. Vasilij Michailovitj Drosdov - Filaret - Filarete, Antonio, eg. Antonio Averulino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhandlingar med kejsaren. Han var gift med Ksenia
Ivanovna Sjestovaja, med hvilken han hade fem
söner och en dotter, af hvilka endast tsar Michail
öfverlefde sin fader. 1601 blef han munk med
namnet Filaret och sändes till Antoniev-Sijska-klostret
i guv. Archangelsk, utnämndes af den förste
”falske Dimitrij” till metropolit af Rostov 1605 och
af den andre till ”hela Rysslands patriark” 1609.
Efter 8 års fångenskap hos polackerna blef han
högtidligt mottagen af sin son i Moskva 1619,
vigdes till patriark och betraktades som sin sons
taktiske medregent. Såsom patriark visade han sig
mycket energisk i att befästa den ortodoxa läran,
sprida andliga tryckskrifter och reformera den
kyrkliga administrationen, men undertryckte
skoningslöst all frireligiös rörelse. Så t. ex. lät han
1627 bränna Kirill Trankvillion Stavrovetskis
”Undervisande evangelium”, ehuru det ej innehöll
något kätterskt. 1620 inrättade han ett tryckeri i
Moskva och lade grunden till det sedan betydande
s. k. typografiska biblioteket. Genom en mängd
åtgärder ökade han betydligt patriarkatets
maktställning och inkomster, utgaf förordningar och
föreskrifter för prästerna och grundade i Tjudovo-klostret
en grekisk-latinsk skola.
2. Filaret, egentl. Vasilij Michailovitj
Drosdov, metropolit i Moskva, f. 1783
i Kolomna, d. 1867, blef prästvigd 1806, munk
1808, arkimandrit 1811 och 1812 rektor vid
Alexander-Nevskij-akademien i Petersburg. Genom
sina predikningar, som förenade en glänsande
vältalighet med korrekt stil och fin smak, ådrog han
sig kejsar Alexanders uppmärksamhet, särskildt
genom ett tal vid Kutusovs död, samt utnämndes
till biskop i Reval 1817, till ärkebiskop i Tver
1819, till ärkebiskop i Moskva 1826 och kort
därefter till metropolit. – På samma gång F. nitiskt
egnade sig åt vården om sitt ämbete, grep han
ofta in i sin tids politiska händelser, särskildt dem,
som rörde den ortodoxa kyrkans intressen, och var
en af de mest nitiske medlemmarna i det af
Araktjejev m. fl. förföljda Bibliska sällskapet. Under
orientaliska kriget och den polska revolutionen sökte
han elda folket genom flera manifest och herdabref.
Lifegenskapens upphäfvande understödde han med
hela makten af sin auktoritet. Ännu på sin höga
ålderdom begagnade han prinsens af Wales närvaro
i Moskva 1866 för att väcka Englands sympatier
för dess kristna trosbröder i Orienten. Utan tvifvel
var F. näst Nikon Rysslands mest begåfvade och
inflytelserike kyrkofurste. Utom flera band
predikningar (1:a uppl. 1845, en del af dem öfv. på
tyska och franska) utgaf han flera skrifter på det
religiösa området. På hans initiativ – mot
öfverprokuratorn grefve Tolstojs önskan – begynte 1858
den nya ryska bibelöfversättningen, som fullbordades
året efter F:s död.
3. Filaret, rysk kyrkohistoriker, f. 1805, d.
1866, son af en präst i guv. Tambov. Han var
professor och rektor vid andliga akademien i
Moskva och uppsatte dess tidskrift, blef 1835
arkimandrit och 1857 ärkebiskop i Charkov, sedan i
Tjernigov. Bland hans många teologiska skrifter
märkas hans grundliga Pravoslavnoje dogmatiljeskoje
bogoslovie (1864, 3:e uppl. 1882), en utredning af
den ortodoxa dogmatiken, vidare hans utförliga
Istorija russkoj tserkvi (Ryska kyrkans historia;
1847, 6:e uppl. 1894), en ytlig och ensidig, men
mycket innehållsrik historik i formell-ortodox anda
och stil (en förkortad upplaga däraf, utg. 1859,
har många gånger publicerats såsom lärobok i
ryska seminarier). Af bibliografiskt värde är hans
Obzor russkoj duchevnoj literatury (3:e uppl. 1884),
en, om ock ganska ofullständig, öfversikt af
Rysslands andliga litteratur.
A-d J.
Filarete, Antonio, eg. Antonio Averulino,
italiensk bildhuggare och arkitekt, f. i
Florens i början af 1400-talet, d. 1469 i Rom. Det
första alstret af hans konstnärsverksamhet var den
1439–45 utförda bronsporten för hufvudingången
till Peterskyrkan i Rom. Uppdraget gafs honom af
påfven Eugenius IV, som därtill föranleddes af
Ghibertis bronsportar till baptisteriet i Florens,
med hvilka F:s dock icke uthärdar en jämförelse.
Den framställer i sällsam blandning religiösa och
historiska ämnen jämte antikt mytologiska, dels i
större fält, dels insatta i ett ramverk af arabesker
och ornament. Andra bevarade skulpturverk af
hans hand äro en ryttarstaty ett från 1465 i Dresdens
Albertinum och (resterna af) kardinal Antonio
Chiaves’ grafmonument i S. Giovanni in Laterano
i Rom. Emellertid kallades F. 1451 till Milano
af Francesco Sforza för att först arbeta på kastellet
därstädes (det nu förstörda) och sedan för att
där utföra det ännu i dag såsom välgörenhetsinrättning
af det mest storartade slag verksamma
och såsom arkitektoniskt mästerverk beundrade
Ospedale maggiore.
 |
| Ospedale maggiore i Milano (fasaden), byggdt af Filarete. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
