Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 411-412 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Å hufvudets skelett äro hjärnskåls- och
ansiktsdelarna i allmänhet ej sammanväxta med hvarandra.
Hos bredmunnarna är hjärnskålen (fig. 3) en
sammanhängande broskkapsel; hos de öfriga fiskarna består
den blott under ett tidigare utvecklingsskede af
brosk; senare dels träda hudben i förbindelse med
hjärnskålen och undantränga brosket, dels ”förbenas”
brosket i större eller mindre utsträckning, så att
i de högst utbildade benfiskarnas skalle endast små
broskpartier komma att kvarstå. Vid hjärnskålsdelen
är upphängd antingen genom ligament eller
(hos de högre formerna) genom leder skallens
ansiktsdel, hvilken består af ett antal s. k. visceralbågar,
vanligen sju på hvardera sidan.

Fig. 3. Hufvudets skelett af en hajfisk. a hjärnskål, b öfverkäk (palato-quadratum), c underkäk.

Det första
paret, käkbågen, uppbär hos bredmunnarna tänderna
och har därigenom uppnått en betydligare storlek
än de öfriga samt utgör munnens ram; de
efterföljande, tungbensbågen och gälbågarna, ha
företrädesvis till uppgift att uppbära gälarna. Hos
benfiskarna och flertalet ganoider är käkbågens
brosk till större delen ersatt af ett större antal
benstycken, som delvis träda i intimare samband med
hjärnskålen än hvad förhållandet är hos de flesta
bredmunnarna.

Kännetecknande för denna klass är förekomsten
af pariga och opariga fenor, hvilka bestå af i
allmänhet solfjäderformigt anordnade strålar (fenstrålar),
mellan hvilka en hinna är utspänd. Fenorna
kunna spännas ut och veckas ihop. Fenstrålarna
äro dels mjukstrålar, som äro böjliga, på tvären
ledade och i regel klufna i spetsen, dels
taggstrålar, som äro styfva, oledade och spetsiga;
mellan dessa båda slag finnas dock öfvergångar. Af
de pariga fenorna finnas två slag, bröst- och
bukfenor, som motsvara de öfriga ryggradsdjurens
främre och bakre extremiteter. Medan de förra
alltid äro belägna omedelbart bakom hufvudet och
sällan saknas, rycka de senare, som nästan alltid
äro mindre och i allmänhet ligga mellan strupen
och tarmöppningen, stundom under eller framom
bröstfenorna; flera fiskar sakna bukfenor. De opariga
fenorna äro alltid hos fiskynglet, stundom äfven
hos den fullt utbildade individen, representerade af
en sammanhängande fena, som går längs ryggen
och buken; vanligen differentieras den i en eller
flera ryggfenor, stjärtfenan och en eller flera
analfenor. Ryggradens bakersta del och dess förhållande
till stjärtfenan förete tre olika grundformer. Hos
ett ringa antal fiskar (lungfiskarna, somliga ganoider)
är ryggradens bakersta afdelning rak, stjärtfenans
rygg- och buksidor äro likformigt utbildade: fisken
kallas då difycerk (rätstjärtad, fig. 4).

Fig. 4. Difycerk stjärtfena.

Hos flertalet bredmunnar och ganoider är däremot ryggradens bakersta ända
böjd snedt uppåt, och den på buksidan belägna delen af stjärtfenan är
mycket mera utvecklad än ryggsidans; sådana fiskar
benämnas heterocerka (snedstjärtade fig. 5).

Fig. 5. Heterocerk stjärtfena.

Hos flertalet benfiskar förhåller sig ryggraden på väsentligen samma
sätt, men de sista kotornas öfre bågar äro förkrympta, medan de undre
växa ut till breda benskifvor; den öfre halfvan af stjärtfenstrålarna är
kongruent med den undre; dessa fiskar benämnas homocerka (fig. 6).

Fig. 6. Homocerk stjärtfena.

Det förtjänar påpekas, dels att det finns många öfvergångar mellan de tre
här som typer anförda stjärtformerna, dels att de homocerka fiskarna under
sin individuella utveckling (som larver) successive äro dify- och heterocerka,
innan de uppnå det definitiva homocerka stadiet. En s. k. fettfena, som
hos några fiskar (t. ex. laxfiskarna) finnes bakom ryggfenan,saknar utbildade
strålar och utgöres blott af en hudflik. Som redan har påpekats, äro stjärten
och stjärtfenan fiskens förnämsta rörelseverktyg. De pariga fenorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>