Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskerilagstiftning - Fiskerimuseum i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regler ang. upptagande ai fiske och kronans rätt
att af fiskena njuta inkomst, skola vara kronan
eller hennes rättsinnehavare förbehållna. Största
delen af den betydliga mängd dylika fisken kronan
förut innehaft har dock numera efter k. br. till
Kammarkollegium 22 mars 1850 ang. dispositionen af
kronofiskena i riket, öfvergått i enskild ego. Vissa
allmänna inskränkningar i den strandegaren som regel
tillkommande uteslutande fiskerätten äro ock stadgade
med afseende å saltsjöfiske dels hufvudsakligen till
främjande af de stora fiskena (strömmingsfisket
i Bottenhafvet, sillfisket i Kattegatt), dels i
deras intresse, som af ålder oklandradt utöfvat
fiske eller agntäkt vid annans strand. Där dessa
inskränkningar äro att tillämpa, måste strandegaren
i viss utsträckning tåla att jämväl andra idka fiske
i det till hans fastighet hörande vattnet.
Nu berörda bestämmelser äro tillämpliga, vare
sig stranden tillhör kronan eller är i enskild
ego. För vissa fall äro särskilda föreskrifter
meddelade ang. fiskerätten vid kronans stränder. Så
gäller beträffande de s. k. allmänna
kronofiskena, d. v. s. ström- eller insjöfisken vid
kronans öfverloppsmarker, allmänningar, parker och
holmar, äfvensom vid oafvittrad mark, där ej kronan
dessa fisken sig eller annan förbehållit, att de inom
häradet eller socknen boende ega därstädes fiska efter
tillstånd af K. M:ts befallningshafvande, eller, där
fråga är om fiske vid kronopark, af Domänstyrelsen. –
Vid sådana kronan tillhöriga hafsstränder samt i
saltsjön belägna skär och holmar, hvilka icke till
något hemman höra eller under särskilda villkor
innehafvas, eger hvarje svensk undersåte fiska,
men viss fast fiskredskap må ej där utsättas utan
behörigt tillstånd. Dylik fiskerätt tillkommer för
öfrigt hvarje svensk undersåte jämväl i öppna hafvet,
äfvensom i de delar af större insjöar, till hvilka
strandeganderätten ej sträcker sig; och eger därjämte
hvarje svensk undersåte rätt att idka fiske med krok
eller ref å djup i yttre skärgården och i hafsbandet.
Behofvet af föreskrifter till förekommande af att
viss strandegare skulle kunna afstänga eller
omöjliggöra fisket för andra i samma vattendrag
fiskeberättigade söker fiskelagen väsentligen
tillgodose genom dels ett ovillkorligt förbud att i
kungsådra utsätta fast eller rörlig fiskredskap, som
kan hindra fisken att framgå, dels ett motsvarande
förbud beträffande älf, ström, å eller sund, där
kungsådra ej finnes, men fisken har sitt dref. Där
skall dock ej såsom i fråga om kungsådra en tredjedel,
utan endast en sjättedel af bredden i djupaste vattnet
lämnas fri, och är förbudet ej ovillkorligt, utan kan
befrielse från stadgandets iakttagande medgifvas af
K. M:ts befallningshafvande.
Af bestämmelser, som åsyfta att förhindra fiskens
utödande och befordra dess tillväxt, torde i
främsta rummet vara att märka de stadganden, som afse
fiskes fridlysande och förbud mot användande af vissa
fiskesätt. Åtskilliga hithörande föreskrifter upptagas
omedelbart i gällande fiskeristadga. Så förbjudes
där bedrifvande af fiske medelst utläggande i
vattnet af redskap, laddade med sprängämne, äfvensom
idkande af fiske medelst giftiga eller döfvande
ämnen eller med vissa i stadgan särskildt nämnda
fiskredskap. Fridlysningsbestämmelser återfinnas i
fiskeristadgan endast i fråga om hummer,
ostron och kräftor. – Jämte de allmänna i
fiskeristadgan omedelbart upptagna stadgandena kunna
emellertid ytterligare föreskrifter om fiskets vård
och lämpliga bedrifvande inom visst område meddelas
af K. M:ts befallningshafvande, sedan i hvarje fall
vederbörande fiskeritjänstemän yttrat sig i frågan
samt delegarna i fiskevatten inom samma område
blifvit satta i tillfälle att å behörigen utlyst
sammanträde öfverlägga och yttra sig. Därvid gäller
såsom fiskeridelegarnas mening det, hvarom de fleste
förenat sig. Skulle K. M:ts befallningshafvande finna,
att för ett fiskeområde gifna bestämmelser borde
tillämpas äfven å vattenområde, dit strandeganderätten
ej sträcker sig, har han att hos konungen därom göra
framställning.
Med afseende å fiskeristadgan är för öfrigt att göra
den allmänna anmärkningen, att dess bestämmelser öfver
hufvud taget ej ega tillämpning å fiskevatten, som
tillhör uteslutande en egare och ej med annat vatten
har någon för fiskens gång afsevärd förbindelse.
De lagstiftningsåtgärder, som afsett att draga kapital
och arbete till fiskerierna, härröra hufvudsakligen
från en tid, då härskande statsekonomiska grundsatser
ifrigt manade till ett dylikt ingripande från statens
sida. För ändamålet användes under 18:e årh. alla
de därför i allmänhet brukliga medlen: privilegier,
premier, tullagstiftning m. m. Bland privilegierade
bolag för storsjöfiske må här nämnas endast det,
som 1745 bildades af handelsfirman Abraham och Jakob
Arvedsson & C:o, och som fortgick till inemot seklets
slut. Premier till fiskets upphjälpande utgingo från
den s. k. fiskerifonden, hvilken bildades genom en
afgift, som af 1751 års riksdag för upphjälpande af
de inhemska fiskerierna lades på införseln af fisk
och sedermera utsträcktes till salt, vin och brännvin.
Premierna ur fiskerifonden utgingo till 1780-talet,
då de upphörde; emellertid ha dylika uppmuntringar
äfven sedermera någon gång förekommit. Tullfriheten
omfattade icke blott den utom riket fångade färska
fisken, utan äfven det för fiskerinäringen nödvändiga
saltet. Arbetare drogos till näringen genom frihet
från värfning och utskrifning samt genom skattefrihet
eller skattelindring. I förening med ändrade
statsekonomiska åsikter ha dessa sätt att befordra
fiskerinäringen allmänt öfvergifvits af staten. För
anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap eller för
anläggande af smärre inrättningar för tillgodogörande
och förädling af fiskets produkter kan emellertid lån
af statsmedel bekommas ur den under Statskontorets
förvaltning stående Fiskerifonden (se
d. o. 2).
A. Th.S. (B. H. D.)
Fiskerimuseum <sp>i Stockholm</Sp>. För de stora
internationella fiskeriutställningarna i Berlin 1880
och London 1883 inköptes på statens bekostnad
samlingar af fiskredskap och båtmodeller, hvilka
samlingar sedan kommo att utgöra stommen till det
nuv. under Landtbruksakademiens inseende och
förvaltning ställda fiskerimuseet. Genom inköp samt
delvis också genom skänker ha dessa samlingar nu
vuxit ut till ett rikhaltigt museum, som förutom
svenska fiskredskap i original och modeller samt
modeller af svenska fiskebåtar innehåller äfven
apparater för fiskodling och modeller af sådana
apparater, en del modeller af intressantare utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
