Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 519-520 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flach, Fredrik Krister Sigismund (Sigge) - Flach, Axel Vilhelm - Flachat, Eugène - Flachsbinder, J., nylatinsk skald. Se Dantiscus - Flachsenius, Johannes - Flacius, Matthias Illyricus - Flackarp - Flackbanepjäs - Flackgraf - Flacktång, mek. tekn. Se Tång - Flacktänder - Flackvall - Flacon, fr. flaska. Jfr Fiasco - Flacourt, Etienne de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

männen i Skaraborgs läns hushållningssällskap och
led. af Landtbruksakademien (1884). Han erhöll
Skaraborgs läns hush.-sällskaps stora medalj 1890
och Landtbruksakad:s skådepenning i guld 1896.

3. Axel Vilhelm F., den föregåendes
syssling, f. 16 aug. 1857 på Svensksund, Konungsunds
socken, Östergötlands län, aflade studentexamen
1877, studerade vid Uppsala universitet 1877–79
och idkade mejerirörelse i Östergötland 1885–92.
Han var sekreterare hos Sveriges utsädesförening
1892–1900 och hos Malmöhus läns hushållningssällskap
1896–1900. F. utnämndes 1900 till
kanslisekreterare i Jordbruksdepartementet då han
samtidigt förordnades till byråchef, samt 1906 till
kansliråd och byråchef därstädes. F. har författat
åtskilliga broschyrer i landthushållning och utgifver
sedan 1890 tidskriften ”Landtmannen”. Led. af
Landtbruksakad. 1896.

^{H. J. Dft.}

Flachat [fla∫a’], Eugène, fransk ingenjör, f.
1802, d. 1873, ledde 1840–57 järnvägsarbetena
vid S:t Germain- och västbanorna samt blef därefter
öfveringenjör vid såväl dessa som sydbanorna. Han
anlade de mekaniska verkstäderna vid Aboinville,
Jussey och Vierzon, stiftade flera franska
ingenjörföreningar samt var en bland de mest nitiske
befordrarna af järnvägen mellan Paris och S:t Germain
(öppnad 26 aug. 1837). Bland F:s många arbeten må nämnas
Établissements commerciaux, docks de Londres, entrepôts de Paris, projets de docks à Marseille (1836),
Rapport sur le canal du Rhône au Rhin (1840),
De la traversée des Alpes par un chemin de fer (1860) och
Mémoire sur les travaux de l’isthme de Suez (1865).

Flachsbinder, J., nylatinsk skald. Se Dantiscus.

Flachsenius, Johannes, universitetslärare,
matematiker, f. 1636, d. 1708, blef 1653 student i Åbo,
filos. magister 1661, matheseos professor 1669 och
slutligen ord. teol. professor 1692 (i Åbo). Bland hans
arbeten må nämnas almanacker för åren 1672 och 1674,
Relation om kometen 1680–81 och
Algebræ compendium (1692).

^{G. E.}*


Flacius, Matthias Illyricus (illyriern),
eg. Vlacich, luthersk teolog, f. 1520 i Albona
(Istrien), blef 1544 professor i hebreiska i Wittenberg.
Han var utrustad med en förvånande lärdom, energisk och vältalig. Då Melanchthon och
hans lärjungar tillstyrkte antagandet af det s. k. Augsburger-interim, uppträdde F. så
våldsamt emot dem (jfr Adiafora), att han till följd däraf måste nedlägga sin
professur. Hans nedgörande kritik gentemot Interim bidrog dock mer än något annat till
lutherdomens räddning. F. var efter Luthers död
ej blott den lärdaste, utan ock den mest betydande
karaktären i sin kyrka under 16:e årh. Hans
oböjlighet stegrades dock lätt till fanatism. Så drefs
han till att i tidens lutherska lärostrider lidelsefullt
kämpa på yttersta högra flygeln. Detta skedde redan
i majoristiska och osiandriska striderna (på ett år
författade F. 17 skrifter mot Osiander); hårdast
blef striden, när han 1557 blifvit professor i teologi
i Jena. Där bekämpade han den s. k. synergismen
(se d. o.) och utverkade, att hans ämbetsbroder
Strigel blef häktad, emedan han försvarade nämnda
åsikt. I sitt försvar för lutherska läran om
arfsynden gick F. slutligen så långt, att han 1560
förklarade arfsynden ej vara något i människans
natur tillfälligt (accidentellt), utan tvärtom något
för henne väsentligt (substantiellt). För dessa
åsikters skull anklagades han för manikeism och fördrefs
från Jena 1562 samt vandrade därefter en tid
omkring med sin talrika familj under tryckande
ekonomiska förhållanden. Slutligen fann han en
tillfällig vistelseort i Frankfurt am Main, där han dog
i armod på ett hospital 1575, sedan rådet redan
utfärdat ett utvisningsdekret mot honom. –
F. skref betydande arbeten i bibelkunskap, t. ex.
Clavis scripturæ sacræ (1567) etc.;
men framför allt blef han epokgörande på kyrkohistoriens
område genom det bekanta kyrkohistoriska arbetet
Centuriæ Magdeburgenses
(se Magdeburgcenturierna).
Jfr W. Preger, ”M. Fl. Illyricus und seine zeit” (2 bd, 1859–61), och
G. Kawerau, ”Reformation und gegen-reformation” (1899).

(^{Hj. H–t.})

Flackarp, kommun och f. d. socken i Malmöhus län,
Bara härad. 213 inv. (1906). Se under Stora Uppåkra.

Flackbanepjäs, artill., en artilleripjäs, som
kännetecknas däraf, att projektiler afskjutna från
densamma beskrifva flacka, d. v. s. obetydligt krökta,
kulbanor i luften. Flackbanepjäser använder man
dels för att erhålla stor bestrykning, dels för att
erhålla en stor anslagskraft hos projektilen mot
vertikala mål, t. ex. mot fartygspansar.
Flackbanepjäsens utmärkande egenskap är stor
utgångshastighet, som vid moderna pjäser, afsedda för
beskjutning af fartyg, icke nämnvärdt understiger
1,000 m. per sekund.

^{E. N.}

Flackgraf, befästningsk., en i allmänhet grund
graf med starkt sluttande ytterbrant och
långsluttande innerbrant, som äfven bildar grafbottnen.
Dess profil är sålunda triangulär. (Jfr Förgraf.)

^{L. W:son M.}

Flacktång, mek. tekn. Se Tång.

Flacktänder, tandläk., ett slags konstgjorda tänder
med platt och jämn inre yta och 2 cylindriska platinastift.

^Ugn.

Flackvall, befästningsk., en i allmänhet låg vall
med brant innersluttning och ända till marken
utdraget, långsluttande krön. Den har sålunda
triangulär profil. (Se vidare Fällvall.)

^{L. W:son M.}

Flacon [-kå’], fr., flaska. Jfr Fiasco.

Flacourt [-kor], Étienne de, fransk kolonisatör,
f. 1607 i Orléans, utnämndes 1648 till
kommendant för de franska trupperna i Fort-Dauphin
på Madagaskar. Som kolonien där befann sig i
synnerligen dåligt tillstånd, nödgades F. gripa in
med en stränghet, som gjorde honom hatad såväl
bland de infödde som bland hans egna trupper.
F., som bemäktigat sig äfven ön Bourbon, fick
återvända 1655. Utnämnd till direktör för ”la
compagnie de France orientale”, drunknade han 10
juni 1660 på vägen till Madagaskar. F. inlade
stora, än i dag värderade förtjänster om utforskande
af denna ö, synliga framför allt i hans Histoire de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>