Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florens - Florenser, munkorden. Se Floriacenser - Florens-synoden - Florentia - Florentina - Florentinaren l. Toscanaren - Florentinflaska - Florentinkyrkomötet. Se Ferrara-Florens-konsiliet - Florentinlack - Florentinmosaik. Se Mosaik - Florentinolja - Florentinsk musikreformen - Florentinska stråkkvartetten. Se Becker, J. (sp. 1146) - Florentinus, Julianus. Se Bugiardini - Florera - Flores 1. (Floris) Nederländsk ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den entusiastiske reformifraren, munken
Savonarola (se d. o.), som med sina straffpredikningar
vände sig äfven mot Mediceerna och sträfvade att
i de desorganiserade gamla institutionernas ställe
upprätta en kyrklig demokrati. Lorenzos son, den
svage Piero II (d. 1503), fördrefs 1494, och Jesus
Kristus utropades till konung af Florens. En sträng
sedereformatorisk rörelse behärskade de närmast
följande åren de lättrörlige florentinarna, men
Savonarolas puritanska envåldsmakt blef i längden
tryckande, motpartier uppstodo, och påfven Alexander
VI bannlyste den djärfve bättringspredikanten. Sedan
denne som kättare dömts till döden och bränts på bål
(1498), försonade sig det segrande aristokratpartiet
(arrabiati) med de moderatare bland Savonarolas
forna anhängare (frateschi), och en borgarregering
upprättades, i spetsen för hvilken som gonfaloniere på
lifstid ställdes Pietro Soderini (1502). Mediceerna
återkallades emellertid 1512; de förjagades
visserligen ånyo 1527, enär deras politik hotade
F. med det s. å. utplundrade Roms öde, men sedan
staden efter en långvarig belägring eröfrats 1530,
blef Alessandro de’ Medici af Karl V utsedd till
ärftlig hertig öfver "florentinska republiken",
som ställdes under kejserlig öfverhöghet. Hans
efterträdare Cosimo II fick 1569 af påfven titeln
storhertig af Toscana. I det nya storhertigdömet
Toscana (se d. o.) var F. hufvudstad och införlifvades
jämte detta 1860 i konungariket Italien. 1865-71 var
F. Italiens hufvudstad.
Om kyrkomötet i F. 1439-43 se
Ferrara-Florenskonsiliet. Om synoden 1787 se
Florenssynoden.
Litt. Villanis och Machiavellis florentinska
historier inleda den rika litteraturen om F:s
medeltidshistoria. Af nyare litteratur märkes
Scheffer-Boichorst, "Florentinische studien" (1874),
Capponi, "Storia della repubblica di Firenze" (2 bd,
1875), Hartwig, "Quellen und forschungen zur ältesten
geschichte der stadt Florenz" (2 bd, 1875-80),
Perrens, "Histoire de Florence" (9 bd, 1877-90),
Villari, "I primi due secoli della storia di Firenze"
(2 bd, 1893-94) och "La storia di Girolamo Savonarola"
(2:a uppl., 2 bd, 1887), Davidsohn, "Forschungen zur
ältern geschichte von Florenz" (3 bd, 1896-1901) och
"Geschichte von Florenz" (I, 1896), Heyck, "Florenz
und die Mediceer" (1902) samt Hyett, "Florence; her
history and art to the fall of the republic" (1903).
V. S-g.
Florenser, munkorden. Se Floriacenser.
Florens-synoden, en 1787 af storhertig Leopold
i Toscana sammankallad synod af landets samtliga
biskopar. Inför denna framlade han ett kyrkligt
reformprogram, som året förut vunnit anslutning af
ett stiftsmöte i Pistoja och som bl. a. innefattade
antagandet af de gallikanska artiklarna samt
ett uttalande mot kyrkans rätt att fastställa
nya dogmer. De påtänkta förändringarna rönte
emellertid af mötets majoritet ett så starkt
motstånd, att Leopold upplöste detsamma.
(T. H-r.)
Florentia, det latinska namnet på Florens.
Florentina, astron., en af småplaneterna.
Florentinaren l. Toskanaren, en ryktbar diamant
på 139 1/2 karat (se pl. till art. Diamant, fig. 3
o. 5). har fordom egts af Karl den djärfve och tillhör
nu den kejs. österrikiska skattkammaren.
Florentinflaska, kem. tekn., flaskformigt kärl,
vanligen af glas, nedtill försedt med ett smalt
uppstigande afloppsrör, hvars öfre ända, hvilken
ligger lägre än själfva flaskans mynning, är
häfvertformigt omböjd. Florentinflaskor användas
såsom förlag vid destillationer, där det gäller
att tillvarataga små mängder af en lättare vätska,
som öfverdestillerar samtidigt med en tyngre vätska,
men icke blandar sig med denna, t. ex. då välluktande
växtdelar destilleras med vatten, hvarvid små mängder
af flyktig olja öfverdestillera tillsammans
med ojämförligt mycket större mängder vatten. Såväl
vattnet som oljan upptages i florentinflaskan; oljan,
som är lättare, flyter naturligtvis ofvanpå vattnet,
och däraf följer, att då vätskan i flaskan stigit
till en viss höjd, vattnet fortfarande afrinner genom
afloppsröret, under det att oljan småningom samlas
i större mängd. Den ursprungliga, här antydda formen
på florentinflaskan är numera i praktiken utträngd af
en mera ändamålsenlig modell, försedd med ett högre
upp beläget afloppsrör äfven för den lättare vätskan.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>