Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 681-682 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fläcktyfus - Fläckvatten - Fläder - Fläderblommor. Se Fläder - Fläderbär. Se Fläder - Flädermärg. Se Fläder - Flädermöss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mjälten svullnar, envisa katarrer uppträda i hals,
strupe och luftrör, medförande heshet och pinsam
hosta. Dödligheten har visat sig mycket olika i olika
epidemier. I Krimkriget, 1855-56, dogo 50 proc. af
de insjuknade. F. B.*

Fläckvatten, tekn., i vidsträcktaste mening
en vätska, med hvars tillhjälp fläckar kunna
utplånas. Vanligen plägar man emellertid gifva
benämningen fläckvatten endast åt sådana vätskor,
som användas till uttagande af fettfläckar, samt
åt sådana, som genom sin halt af fri klor verka
utplånande på fläckar, härrörande från organiska
färgämnen (t. ex. vinfläckar). Till det förra
slaget höra bensin, bensol, terpentin, petroleumeter
(gasolja), ammoniak, alkohol, eter m. fl., enbara
eller i blandningar; af det senare slaget äro de
vanligaste lösningar af underklorsyrliga salter
af kalium (eau de Javelle; se Eau), natrium
(eau de Labarraque, klornatron; se Eau), kalcium
(klorkalklösning) o. s. v. S. k. engelskt fläckvatten
är en blandning af bensol, ammoniak och sprit.
S. J-n.*

Fläder. Sambucus nigra L., bot. farm., en buske,
hörande till fam. Caprifoliacecæ.

1 Kvist med blommor och blad, 2 blomma, 3 pistillen med blomfodret, 4 bär (stenfrukter), 5 bär i tvärsnitt, visande de tre plattade fröna.

Den vanliga flädern
är vild i största delen af Europa, äfven i Sveriges
och Norges sydligare delar, samt förekommer ofta
förvildad i närheten af trädgårdar, i hvilka denna
3-5 m. höga buske ofta odlas för blommornas skull.
Dessa sitta i greniga, jämntoppade knippen
och utspricka under högsommaren. Den hvita
eller gulaktiga blomkronan är hjulformig, med
5 bredt äggrunda flikar. Ståndarna äro 5, med
gula knappar. Frukten, som är svart, inuti röd,
är en 2-3-rummig stenfrukt, fläderbär. De torkade
blomknippena äro officinella under namnet Flos
Sambuci, fläderblommor. Blommorna böra insamlas i
klart väder och torkas, utbredda i enkelt lager,
i skugga. Torkade äro de mer eller mindre starkt
gulaktiga och lätt affallande. Lukten är egendomlig,
smaken något slemmig och skarp. Drogen innehåller
jämte slem och garfämne m. m. äfven en ringa mängd
flyktig olja, hvilken upptages i öfvergjutet kokhett
vatten. På detta sätt beredes det sedan äldre tider
i husmedicinen mycket begagnade s. k. fläderteet,
som har svettdrifvande verkan, förnämligast genom
den rikliga mängden varmt vatten. Fläderbären
användas till beredning af saft, mos och sirap,
hvilka hufvudsakligen nyttjas till färgning af
viner och som njutningsmedel. Fläderns märg är
mycket stor och lätt samt användes till hvarjehanda
leksaker ("trollgubbar"), till elektriska apparater
och i den botaniska tekniken. Jfr Sambucus.
O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)

Fläderblommor. Se Fläder.

Fläderbär. Se Fläder.

Flädermärg. Se Fläder.

Flädermöss, Chiroptera, zool., en ordning bland
däggdjuren, äro de enda former inom denna klass,
som förvärfvat flygförmåga. Det är den främre
extremiteten, som utbildats till flygorgan af helt
annan beskaffenhet än hos fåglar (se d. o.) och
flygödlor (se Agamidæ): hos flädermössen är
flertalet af denna extremitets ben starkt förlängdt
och uppbär ett enormt förstoradt, naket eller
gleshårigt, tunt hudveck (flyghuden), som sträcker
sig utefter kroppens sidor, omfattande äfven de bakre
extremiteterna (utom tårna) och vanligen också svansen
(fig. 1). Vanligen sakna alla fingrarna utom tummen
klor; tummen, som ej är förlängd eller innesluten i
flyghuden, har bibehållit sin ursprungliga uppgift
att vara ett redskap för klättring. Flygmekanismen
har omgestaltat äfven andra delar af flädermössens
organisation. Sålunda har å bröstbenet utbildats en
köl för vidfästning af de starka flygmusklerna;
lungorna och i sammanhang därmed bröstkorgen
ha förstorats, refbenen ha blifvit bredare,
refbensbrosken kunna tidigt förkalkas, nyckelbenet
har blifvit större o. s. v. De flesta flädermöss
äro i rörelse under skymningen och vägledas, såsom
anställda försök ådagalagt, företrädesvis af den
ytterst fina känseln. Flädermöss, som man bländat
och på hvilka man tillstoppat öron och näsborrar,
har man låtit flyga omkring i ett rum, i hvilket
en mängd trådar kors och tvärs voro utspända; utan
att stöta emot någon af dessa funno flädermössen
sin väg. Denna känsel förmedlas af sinnesorgan
förnämligast å flyghuden, öronen och å de på mycket
olika sätt formade hudbihangen i ansiktet, hvilka
förläna vissa flädermöss den mest groteska fysionomi,
som öfver hufvud uppträder bland däggdjuren (fig. 2
och 3). Som den bakre extremiteten vid flädermössens
ställflyttning spelar en underordnad roll, är den
med undantag af foten svagt utvecklad. Rörelsen på
marken är ganska otymplig, emedan bakre extremiteten
är inhöljd i flyghuden. Som djuret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>