Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 717-718 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelberg, Bengt Erland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löfte, konungen gifvit. F. har hoppats få utföra
sina gudar i ädelt material åt konungen, men det är
också allt. Nu underhandlas med vederbörande hemma om
Odens ställning, om han skall framställas sittande
eller stående. Den stående ställningen valdes, Oden
framställes som härgud, blickande ut öfver landet. I
mer än två år arbetade F. på det stora verket,
som blef färdigt i början af 1831. I Stockholm
framkallade stoden allmän hänförelse, då den på
hösten s. å. dit anlände. Jämte Oden hemsände han en
Amor döljande Mars’ vapen, hvilken i modell tillhör
1820-talet. Strax därefter begynte han en af Karl
Johan beställd stod, Karl XIII i kröningsdräkt, som
fullbordades 1832. Redan förut hade han modellerat en
Karl IX, som dock aldrig blef utförd. 1832 började han
sina studier öfver Gustaf Adolf, Gustaf Vasa m. fl.,
förberedelser till framtida verk. Under återstoden af
1830-talet fulländades en följd antika ämnen, Apollon
med cittran, Venus med äpplet, Venus stigande i badet,
Amor och Psyche m. fl. I Stockholm hade han 1832
kallats till medlem af konstakademien, 1833 blifvit
vice professor och 1839 professor för teckningen,
likväl utan skyldighet att vistas hemma. Sistnämnda
år hemsände han skisser till Tor (se fig.) och Balder
(se d. o., med fig.) - den sistnämnde insattes i
stället för Frej i trilogien af asagudarna -, och nu
följde snart beställning på dem.

Fogelbergs Tor, marmorstod. (Nationalmuseum, Stockholm.)

I Tor är kämpalifvet, i Balder det milda, veka i det
nordiska lynnet uttryckt. Tor utgör det yppersta
af hvad någon svensk konstnär dittills utfört i
nordisk anda. Statyerna fullbordades i marmor 1844
och hemsändes 1845. Samtidigt besökte F., efter
ett fjärdedels sekels frånvaro, fäderneslandet - på
resa dit och tillbaka till Rom besökte han Paris och
Tyskland och fick nya intryck af modern skulptur. Hans
lif i Rom hade varit tyst och indraget, först af
behof, sedan af vana och en viss blyg försynthet,
som afskydde all ståt och allt personligt braskande
samt utgör ett af de vackraste dragen i F:s karaktär
som människa. Han egnade sig jämväl åt arkeologiska
studier - hans vackra samling af grekiska och romerska
medaljer afstods sedermera åt en enträgen engelsman,
hans terrakottasaker åt konungen af Bajern. Som
arkeolog var han ledamot af Istituto archeologico i
Rom och af Franska institutet samt efterlämnade till
och med en liten skrift: Osservazioni d’arte fatte su
i colossi di Monte Cavallo (Rom 1843). För öfrigt var
han en välvillig vän för unga konstnärer och landsmän,
som besökte Rom, om än hans slutenhet och försiktighet
lade hinder i vägen för ett förtroligare umgänge.

Från F:s sistnämnda vistelse i hemlandet förskrifva
sig de uppdrag han erhöll af monumental art: Birger
Jarls staty (se Birger, sp. 444). Gustaf Adolfs
staty (se Gustaf II Adolf), den förra beställd
af Stockholms, den senare af Göteborgs stad, och
Karl XIV Johans staty (se Karl XIV Johan). Känslan
af att folket är konstens egentliga hägnare fick
först genom dessa beställningar ett klart uttryck
i Sverige. Dessa stora arbeten utfördes under de
följande åren i Rom, och modellerna götos 1853-54 i
München. Sistnämnda år blefvo de aftäckta, Karl
Johan och Birger Jarl i Stockholm, Gustaf Adolf i
Göteborg. F. står i dessa skapelser på höjden af sin
utveckling, karakteristiken af dessa sinsemellan så
olika hjältegestalter har genomförts med kraft och
skicklighet, och de historiska studier, som nedlagts
i dem, ha gifvit dem en realistisk klarhet, större än
hos något äldre svenskt arbete af liknande slag. -
Konstnären åtföljde statyerna och blef under sin
vistelse i fäderneslandet denna gång föremål för en
storartad hyllning. Han anträdde återfärden i slutet
af nov. I Trieste insjuknade han, och på morgonen
22 dec. 1854 fann man honom död i bädden. Hans lik
begrofs i Trieste, men blef sedan fördt till Göteborg.

F. var en reflekterande natur, en beräknande
och betänksam sökare, ihärdig, försiktig, strängt
själfkritisk. Den dristighet han kan visa är sansad
och lugn, fri från öfvermod och ungdomshetta. De
nordiske gudarna intresserade honom tvifvelsutan
som nya och lockande uppgifter - hans vänner i
Rom misstänkte likväl, att hans hänförelse för det
fornnordiska i grund och botten ej var synnerligen
stor, och de delade alls icke F:s senare biografers
åsikt, att den ledande tanken i hans konstnärslif allt
från ungdomen var den att pånyttföda nordiskheten i
konsten. Genom sina historiska statyer betecknar han
inom Sveriges skulptur öfvergången från klassicism
till en modernare stil.

I Nationalmuseum ha flera af F:s verk samlats: de tre
nordiske gudarna, Karl XIII, Paris, Apollon, Venus,
Amor i snäckan m. fl., dessutom många af hans modeller
i gips och åtskilliga utkast. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>