Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkdräkt - Folke 1. Namn på flera medlemmar av Folkungaätten (se d. o.) - Folke 2. Ärkebiskop i Uppsala. Se Ängel, svensk släkt - Folke Algotsson. Se Algotssönerna - Folkeforening, Dansk - Folkekirke - Folkepos. Se Epos - Folkestad, Halvor Olssön - Folkestone - Folketing, den ena av danska riksdagens kamrar. Se Danmark, sp. 1287 - Folkets hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan Gustaf III:s intresse. De finnas ock noga
beskrifna vid slutet af 1700-talet (N. H. Sjöborg,
”Utkast til Blekings historia och beskrifning”, 1792, s.
148 ff., hvarmed må jämföras F. W. v. Schubert, ”Resa
genom Sverige, Norrige” o. s. v., 1823, s. 101 ff.).
Om Ölands folkdräkter (se pl. I) finnas tidiga och
rikhaltiga upplysningar. Redan 1703 utkom härom en
beskrifning med afbildningar (N. O. Wallinus, ”De
Oelandia dissertatio gradualis”, s. 73 ff., öfv. i
”Samfundet för Nordiska museets främjande 1895–96”,
1897), hvilken alltså framställer 1600-talets dräkt.
Från midten och slutet af 1700-talet finnas flera
beskrifningar (Linnæi ”Öländska och Gothländska
resa”, 1745, s. 75 ff. Ås socken, s. 93 Gräsgårds
socken, s. 97 Hulterstads socken, s. 123 Högby
socken, samt S. L. Gahm Persson, ”Beskrifning
öfwer Öland, besynnerligen det Norra Motet”, 1768,
s. 137 ff., och D. Brusenius, ”Försök till en
beskrifning öfver Löt och Alböke församlingar på
Öland” i Vet. akad:s Handlingar, XXXVII, 1776,
s. 48 ff.). Hvad Gottland beträffar, har här
redan anförts biskop Spegels yttrande från slutet
af 1600-talet, att denna ö då saknade någon
folkdräkt. Emellertid påträffade Linné i södra delen af
ön, Rone socken, om ock med möda, 1741 en
mansdräkt af 1600-talets grundtyp (Linnæi ”Öländska
och Gothländska resa”, 1745, s. 245).
Utom till den i det föregående angifna litteraturen
samt andra under senare tid utkomna ortsbeskrifningar
bör här hänvisas till följande specialarbeten
och planschverk öfver svenska folkdräkter: C.
Forssell, ”Ett år i Sverige” (sista uppl. 1864),
Hård m. fl., ”Svenska folkdräkter” (1857), C. A.
Dahlström, ”Svenska folkets seder, bruk och
klädedrägter” (1863), båda dessa af underordnadt värde,
H. Thulstrup, ”Afbildningar af nordiska drägter”
(1888–89), P. G. Wistrand, ”Nordiska museets
utställning af svenska allmogedräkter 1902” (1902)
och samme författares likaledes företrädesvis på
Nordiska museets samlingar grundade, noggranna
och förträffliga verk ”Svenska folkdräkter” (1907)
samt äfven H. Schlichting, ”Trachten der schweden
an den kusten Ehstlands und auf Runö” (1854).
Bland de mångtaliga utländska arbetena och
planschverken öfver folkdräkter inom Europa må exempelvis
nämnas: G. Prahl, ”Samling af Norges mest
eiendommelige bondedragter” (1827–30), J. Frich,
”Norske nationaldragter” (1847), C. Tönsberg,
”Norske nationaldragter” (1850–52), F. C. Lund,
”Danske nationaldragter” (1861), T. Schvindt,
”Finska nationaldräkter” (1902), C. Jensen, ”Die
nordfriesischen inseln Sylt, Föhr, Amrum und die
Halligen vormals und jetzt” (1891), A. Kretschmer,
”Deutsche volkstrachten” (1870), F. Justi, ”Hessisches
trachtenbuch” (1900–05), F. Zell, ”Bauerntrachten
aus dem bayerischen hochland” (1903), J.
Heierli, ”Die schweizer-trachten vom XVII–XIX.
jahrhundert” (s. å.), och A. O. Heikel, ”Trachten
und muster der mordwinen” (1899). Se ock Dräkt
samt där angifven litteratur. Om lapparnas dräkter
se Lappar.
N. E. H.
Folke (lat. Fulco). 1. Namn på flera medlemmar
af Folkungaätten (se d. o.). – 2.
Ärkebiskop i Uppsala. Se Ängel, svensk släkt.
Folke Algotsson. Se Algotssönerna.
Folkeforening, Dansk, politisk förening, stiftades
i jan. 1865 som efterföljare af den i mars 1864
bildade ”Marsföreningen” och som organisation för
nationalliberala partiet. Hufvudföreningen var i
Köpenhamn, men filialer funnos rundt ikring i landet;
föreningen sökte genom föredrag och småskrifter
stärka den nationella andan och medvetenheten samt
upprätthålla förbindelsen med de danske slesvigarna
och värna folkfriheten. Den stod i öppen motsats
mot Augustiföreningen å ena sidan och Bondevennernes
selskab å den andra. O. Lehmann var dess
ordförande; efter hans död och fransk-tyska krigets
oväntade utgång själfdog den.
E. Ebg.
Folkekirke, folkkyrka, kallas i Danmark sedan
1849 den evangelisk-lutherska kyrkan, emedan det
öfvervägande flertalet (mer än 98 proc.) af rikets
invånare bekänner sig till denna. Se vidare
Danmark, sp. 1282–83.
Folkepos. Se Epos.
Folkestad, Halvor Olsson, norsk skolman,
biskop, f. 28 nov. 1807 i Bo, Nedre Telemarken,
d. 30 sept. 1889 i Hamar, var först folkskollärare,
studerade och blef 1836 teol. kandidat. Han
tjänstgjorde sedan som präst i flera församlingar i
Telemarken samt i Fredrikshald, blef 1864 biskop i det
nyupprättade Hamar stift och tog afsked 1889. F.
var en framstående talare och inlade stora förtjänster
om det norska folkskoleväsendets förbättring.
O. A. Ö.
Folkestone [fåu′kstən], stad i engelska grefsk.
Kent, vid Kanalen, ligger dels i en trång dal, öfver
hvilken går en stor järnvägsviadukt, dels v. därom
längs kusten. 30,650 inv. (1901). Mycket besökt
hafsbad och viktig öfverfartsort till Boulogne. Bronsstaty
af W. Harvey (1881), som var född i F., och
ett efter honom uppkalladt institut.
Folketing, den ena af danska riksdagens kamrar.
Se Danmark, sp. 1287.
 |
Folkets hus i Stockholm, Barnhusgatan 14. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
