Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkskollärarseminarium - Folkskrifter - Folkstone. Se Folkestone - Folkström - Folksång - Folkteatern. Se Stockholms teatrar - Folktribun. Se Tribun - Folktro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskapsfordringarna för inträde i verkligheten att
blifva afsevärdt högre än de i stadgan angifna. -
Lärjungarnas antal höstterminen 1906 utgjorde 1,431
(839 manliga och 592 kvinnliga). Afgångsexamen
undergingo 1906 års vårtermin 357 (202 manliga och
155 kvinnliga). Småskollärarexamen aflades samma
termin vid folkskoleseminarierna af 73 lärjungar
(1 manlig och 72 kvinnliga), hvilka genomgått första
och andra klassernas lärokurser.
För utbildande af lärare vid småskolor och mindre
folkskolor äfvensom biträdande lärare vid folkskolor
finnas för öfrigt 19 af landstingen och 10 af enskilda
personer upprättade och underhållna seminarier. År
1906 undergingo vid de af landstingen underhållna
seminarierna 379 (däraf 4 manliga) och vid de
af enskilda anordnade seminarierna 323 lärjungar
föreskrifven afgångspröfning. Ett seminarium för
bildande af lärare och lärarinnor vid lapska småskolor
är af staten inrättadt genom k. br. 21 maj 1875 och
nu förlagdt till Murjek. Vid detta voro höstterminen
1906 intagna 65 lärjungar. S. å. undergingo 17
lärjungar afgångsexamen. För bildande af lärare och
lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna
inom riket är ett seminarium af staten anordnadt
genom k. br. 16 april 1875 i Haparanda. Vid detta voro
höstterminen 1906 intagna 59 lärjungar. Föreskrifven
afgångspröfning undergicks s. å. af 15 lärjungar. Till
stipendier åt lärjungar vid folkskoleseminarierna ha
1906 af statsmedel anvisats 87,500 kr., hvarjämte
stipendier till ett belopp af 29,560 kr. utdelats
till seminarieelever, som tala finska eller lapska
språket. Hela anslaget till seminarierna utgör
f. n. omkr. 800,000 kr.
13 juli 1906 uppdrog K. M:t åt en kommitté att,
efter granskning af gällande bestämmelser rörande
organisationen af och planen för folkskoleseminarierna
i riket äfvensom af öfriga i omedelbart samband därmed
stående föreskrifter rörande folkundervisningen,
afgifva det utlåtande och det förslag, hvartill
nämnda granskning kan föranleda.
S. N. (A. J.)
Folkskrifter, en gängse benämning på sådana
(vanligen smärre) skrifter, som genom ämne
och framställningssätt äro särskildt egnade att
förstås af och intressera sådana lager af ett folk,
som ej erhållit högre skolundervisning, och som
kunna förvärfvas för lågt pris. Gifvetvis kan
ingen egentlig gräns dras mellan folkskrifter och
öfrig litteratur, ehuru vissa författare genom
gry, intressen och stil nå vidare läsekretsar än
litteraturen merendels tränger fram till. Dels
äro nämligen de betydande författarna vanligen
allmänmänskligt intresserade och intresserande,
dels ha de viktigaste litterära arbetena visat sig
småningom vinna den allmänna utbredning, som vid
deras första framträdande ej alltid kom dem till
del. Namnet folkskrifter har gifvits särskildt åt ett
stort antal billiga skriftserier af dels vittert,
dels populärvetenskapligt innehåll, som utgifvits
af såväl enskilda som föreningar och sällskap med
folkupplysningssyfte. Sådana ha i Sverige utgifvits
sedan 1830-talet (t. ex. K. J. L. Almquists
folklifsbilder); särskildt kunna nämnas de,
som publiceras af Föreningen för skogsvård samt
studentföreningarna Verdandi och Heimdal. Se vidare
Populärvetenskapliga småskrifter.
Folkstone [fäu^ksten]. Se Folkestone.
Folkström, kronopark om 2,721 har i Finspångs revir,
har bildats genom inköp jämlikt k. br. 20 dec.
1895 för 150,000 kr. af Folkströms kronoskattejord
med såg och kvarn, frälsehemmanen Hofslagaretorp,
Simonhult, Stockhult och Svarfvaretorp,
skattehemmanen Lyrsbo, Lyrsboholm, Björnmossen
och Hökebäcken samt lotter i Folkströms
f. d. rekognitionsskog och i Svarfvaretorps
f. d. allmänning, samtliga i Hällestads socken,
Finspånga läns härad af Östergötlands län.’
G. Sch.
Folksång, i allmänhet sång af eller för folket,
särskildt en hymn af lyftad stämning och lättfattlig
form, som sjunges af menigheten vid patriotiska
festtillfällen. Fordom torde man ha fäst detta begrepp
egentligen vid sådana sånger, i hvilka folket hyllar
sin härskare, t. ex. den engelsk-svensk-preussiska God
save the king (se Engelska folksången), den svenska
Ur svenska hjärtans djup, den danska Kong Christian
stod ved höjen mast, den österrikiska Gott erhalte
Franz den kaiser o. s. v. Med mera rätt tänker man
sig numera under namnet folksång en nationalsång,
i hvilken folket hyllar sitt fosterland (Vårt land;
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord, se d. o.) eller
ger uttryck åt sin frihetskänsla, sin stridslust
och sitt segerjubel (La marseillaise, Die wacht
am Rhein). A. L.*
Folkteatern. Se Stockholms teatrar.
Folktribun. Se Tribun.
Folktro, hos ett helt folk eller en ortsbefolkning
förekommande fornärfda föreställningar och åsikter,
som gå på sidan om eller strida mot rådande
religionsförfattningar och upplysningsförhållanden. I
regel använder man ordet för att beteckna hos
kulturfolken kvarlefvande forntro eller spår och
lämningar däraf. Denna forntro tar sig uttryck
antingen i muntlig tradition (sägner och sagor,
sånger, talesätt och besvärjelser) eller i rituella
och magiska bruk och ceremonier, hvilkas innebörd
och betydelse utöfvarna dock numera obetydligt eller
alls icke känna till, ja som stundom t. o. m. så
förlorat sin helgd, att de urartat till lekar och
upptåg (jfr Folklekar) eller alldeles meningslösa
sedvänjor. Folktroföreteelserna äro till finnandes
företrädesvis inom folkklasser eller ortsbefolkningar,
till hvilka nyare kulturströmningar ha svårt
att tränga fram, men de kunna anträffas äfven
i kulturcentra och inom de bildade klasserna,
stundom visserligen såsom endast pietetsfullt
bibehållna plägseder, men stundom ock med
vidhängande öfvertro. Folktron har under senare
tid alltmer gjorts till föremål för vetenskaplig
undersökning. Folktroforskningen, hvilken i korthet
kan karakteriseras såsom den andliga odlingens
arkeologi, har därvid konstaterat, att äfven hos
kulturfolkens vida lager andliga fornlämningar
bibehållit sig till och med från folkens primitivaste
och i tiden aflägsnaste odlingsskeden. Allt det
väsentligare i det förflutna har i folksjälen
lämnat spår efter sig. Dessa kvarlefvor, hvilka
i vår tid mer än någonsin hotas med förgängelse,
söker folktroforskningen samla för att med ledning
af den logiska konsekvens, som, ehuru för folket
i öfvervägande grad omedveten, i själfva verket
behärskar dem, med hvarandra sammanställa dessa
andliga fornlämningar och så att säga inordna dem
i de kulturlager, dit de till sitt egentliga väsen
höra. Hand i hand med mytforskningen, arkeologien och
andra etnologiska och kulturhistoriska vetenskaper
sträfvar folktroforskningen att framvisa de olika
folkens andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
