Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 873-874 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fornlämningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forna städer, af hvilka de flesta hade vidsträckta
och praktfullt smyckade byggnader. De mest storartade
af dessa äro återstoder af tempel och palats. De
förra äro vanligen byggda i stympad pyramidform;
de stiga antingen uppåt med enkla, sneda väggytor
eller höja sig i flera – ända till åtta – afsatser
eller terrasser. Uppför pyramiderna leda, på en eller
flera sidor, breda, men branta trappor, vanligen
raka, dock stundom i sicksackform, från den ena
afsatsen till den andra. De egentliga byggnaderna,
som äro uppförda antingen på släta marken eller på
terrasserna eller på pyramidernas plattformer, äro
vanligen fyrkantiga och byggda af väl sammanfogad,
huggen sten. Taken äro antingen horisontella, byggda
af trappformigt öfver hvarandra lagda stenar, eller
hvälfda. Ytterväggarna äro prydda med bildhuggener i hög relief (se fig. 3) och med
hieroglyfiska inskrifter. Rummen i byggnaderna
äro vanligen ofantligt långa i förhållande till
sin bredd, sakna fönster och emottaga sitt ljus
genom dörröppningarna. De äro ofta rikt prydda
med bildhuggerier och stuckarbetcn samt målade med
färger, som ännu äro friska. – Bland de viktigaste
minnesmärkena (jfr Byggnadskonsten, sp. 712–713)
må nämnas två större (170 fot höga) och en mängd
mindre pyramider vid San Juan de Teotihuacan i
Mexico, monumentet i Cholula (se Byggnadskonsten,
pl. IV), pyramiderna i San Christobal. Teobantepec,
Santa Cruz del Quiche, Jochicalco (se fig. 4)
m. fl. ställen. De väldiga pyramiderna vid Teotihuacan
utgräfvas f. n. af Batres på mexikanska regeringens
bekostnad. Ruiner efter hela städer ligga vid Palenque
(se Byggnadskonsten, pl. IV) och Ocosingo i provinsen
Chiapas, vid Copan i Honduras (se fig. 5) o. s. v. Mycket berömda äro
minnesmärkena i Uxmal, Zayi (se Byggnadskonsten,
pl. IV), Chichen-Itza m. fl. orter i Yucatan. Den
förnämsta byggnaden i Uxmal är en praktfull pyramid
i tre terrasser, af hvilka den nedersta är 575 fot
lång. På den öfversta terrassen ligger ett ståtligt
tempel, 360 fot långt och 30 fot bredt, med 25
fot höga murar, rikt smyckade med bildhuggerier. –
Bildhuggerierna äro antingen reliefer (människo-
och djurfigurer) eller fristående statyer
(se fig. 6 o. 7), utförda i en sträng, men ren
stil. Mexikanerna och de centralamerikanska folken
kände ej bruket af järn. De använde däremot koppar,
men ej brons. Guld förstodo de att gjuta på ett
mästerligt sätt efter den metod, som kallas a
cire perdue. Lerkärlsindustrien stod högt. Särskild
beundran väckte deras stenarbeten. Sålunda förstodo de
att konstrikt bearbeta de hårdaste mineral. Berömda
äro de mexikanska mosaikarbetena. Mexikanerna
betjänade sig af bildskrift, mayafolket i Yucatan
hade ett slags hieroglyfer. Litt.: K. Bowallius,
"Nicaraguan antiquities" (Stockholm, 1886),
C. V. Hartman, "Archæological researches in Costa
Rica" (Stockholm, 1901), W. Lehmann, "Archiv für
anthropologie" (1907; med hänvisningar till en
stor litteratur öfver mexikanska fornlämningar).
A. W–n. E. N–d.


Fig. 3. Relief från Yucatan.

Syd-Amerika. Man vet verkligen ytterst litet om
människans ålder i Syd-Amerika, trots en ganska
rik litteratur. Hvad som skrifvits om hennes mycket
tidiga uppträdande där under tertiärtiden är icke
tillförlitligt. Troligen har hon lefvat i Syd-Amerika
samtidigt med en del nu utdöda jättedäggdjur,
men detta bevisar icke någon hög ålder, då allt
tyder på, att flera af dessa jätteformer dött ut i
ganska sen tid. Vid tidpunkten för Amerikas upptäckt
hade flera sydamerikanska stammar en själfständig,
ganska hög kultur, efter hvilken nu i grafvar och
ruiner finnas lämningar. Framför allt finnas högst
intressanta fornlämningar i Peru och Bolivia från
quichua och andra folk, rester af den kultur,
som vi känna från skildringar från Inkariket,
såsom många ruiner, af hvilka de berömdaste äro
soltemplet i Cuzco samt ruinerna vid Tiahuanaco (se
fig. 8) och Pachacamac. Dessa byggnader imponera ej
genom sin skönhet, utan genom de väldiga, ytterst
väl sammanfogade block, af hvilka en del af dessa
är byggd. De äro från olika tider. Sålunda äro
Tiahuanacoruinerna, efter allt att döma, äldre än
Inkariket. F. n. vet man likväl högst obetydligt
om dessa ruiners relativa ålder, liksom om åldern
af de grafvar af olika slag, som man finner där i
massor. På ett rent af underbart sätt har klimatet
i Peru gynnat arkeologerna, i det att, tack vare det
torra klimatet, de finaste väfnader och fjädermantlar,
i hvilka de döde varit svepta, äro bibehållna till vår
tid. De folk, efter hvilka grafvar och ruiner finnas
i Peru och Bolivia, kände ej järnet, ej heller hade
de några skriftecken. Deras redskap voro af brons
och koppar samt af sten. De voro utmärkta väfvare,
och deras keramik är rent af beundransvärd genom
sin omväxling och sin smakfullhet. I andra delar af
Syd-Amerika finnas lämningar, som visa, att indianerna
före Amerikas upptäckt egt en högre kultur än nu. I
Colombia ha chibchas, påverkade från Central-Amerika,
lämnat märkliga spår efter sig. Bekanta äro deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>