Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fourmont, Michel - Fourneau, Léon - Fourneauxöarna. Se Furneauxöarna - Fournel, Jean François - Fourneyron, Bénoît - Fourneyronska turbinen. Se Turbin - Fournier, Jacques. Se Benedikt XII - Fournier, Jean Antoine - Fournier, Marc Jean Louis - Fournier, Édouard - Fournier, Hugues Marie Henri - Fournier, Jean Alfred - Fournier, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af forskarnit ha förstört åtskilliga dyrbara lämningar
af antik konst och blef därför återkallad. En
berättelse om hans resa trycktes i "Histoire de
l’Académie des inscriptions", VII, men hans arbeten
blefvo aldrig fullständigt utgifna. - 3. Claude
Louis F., de båda föregåendes brorson, orientalist
och arkeolog, f. 1703, d. 1780, vistades flera år i
Kairo och utgaf Description des plaines d’Hélio-polis
et de Memphis (1755) samt bemödade sig att skaffa
medel till publicerande af farbroderns efterlämnade
manuskript, men misslyckades och dog i fattigdom.
(K. V. Z.)
Fourneau [forna], Léon, fransk författare under
märket Xanrof (= lat. fornax, ugn), f. 1867 i
Paris, där han studerade juridik och aflade juris
licentiatexamen. Han började sin litterära bana
med vådeviller och visor, af hvilka senare Yvette
Guilbert föredragit ett stort antal. De föreligga i
flera samlingar (Chansons sans gêne, 1890, Chansons
à madame, 1891, Chansons ironiques, 1895 m. fl.),
delvis med musik af F. själf. Småningom öfvergick
han till dramatiken, som han numera uteslutande
odlar, och har haft framgång med L’heureuse date
(1892), Madame Pulipliar (1897), Pour être aimée
(1901; jämte Carré), Le prince consort (1903),
L’invité (s. å.), La marotte (s. å.) m. fl.
R-n B.
Fourneauxöarna [forna-]. Se Furneauxöarna.
Fournel [forna7!], Jean François, fransk
rättslärd, f. 1745, d. 1820, författade, utom
åtskilliga specialafhandlingar, Histoire des avocats
au parlement de Paris depuis saint Louis jusqu’au
15 octobre 1790 (1813) och Hisloire du barreau de
Paris dans le cours de la révolution (1816).
Fourneyron [fornärå’], Bénoit, fransk ingenjör,
turbinkonstruktör, f. 1802, d. 1867, blef 1819
anställd som ingenjör vid grufvorua i Creuzot,
bosatte sig sedan i Paris och deltog omkr. 1848 i
det politiska lifvet. Han är i synnerhet känd genom
uppfinningen eller åtminstone fullkomningen af den
hydrauliska maskin, som fått namnet Fourneyronska
turbinen, och för hvilken han 1834 af franska
vet. akad. erhöll ett pris af 6,000 frcs. Han
skref öfver denna maskin Mémoires sur les turbines
hydrauliques et leur application en grand (1841).
Fourneyronska turbinen [fornärå’-]. Se Turbin.
Fournier [fornie], Jacques. Se Benedikt XII.
Fournier [fornie], Jean Antoine, fransk politisk
agent, f. 1761 i Grenoble, blef fransk vice-konsul
i Göteborg, där han och brodern Casimir innehade
ett stort handelshus. Han förvärfvade betydlig
förmögenhet trots en del förluster, bland dem en
af engelsmännen såsom krigskontraband 1794 kapad
stor krutsändning, destinerad till S:t Barthélemy,
men afsedd för Frankrike, om ersättning för hvilken
F. låg i långvariga underhandlingar med svenska
regeringen. Efter fem års bortovaro från Sverige
återkom han 1800 som fransk vice kommissarie för
handelsärenden till Göteborg, där han återtog
ledningen af sin affär, men kom på ekonomiskt
obestånd, delvis genom underordnades oredlighet,
och blef försatt i konkurs. Efter brytningen med
Frankrike lämnade han Sverige 1804 och kom
efter freden i Paris 1810 snart under fund med planen
att välja Bernadotte till svensk tronföljare. Med
sin kännedom om svenska förhållanden skyndade han att
ställa sig till dennes och franska utrikesministeriets
disposition och afreste, ehuru utan offentligt
uppdrag från något håll, till Sverige för att verka
för Bernadotte. Här lyckades han skickligt och på
kort tid genomföra sin själftagna mission och passade
1811 på att åter framställa anspråk på ersättning
för den uppbringade krutlasten, anspråk, som inom
svenska regeringskretsar ansågos berättigade. Snart
därefter vid brytningen med Frankrike måste F. för
alltid lämna Sverige, försedd med en årlig pension
af Karl Johan. F:s vidare öden och dödsår äro
obekanta. Jfr H. Frödins, "Biografiska studier"
(1905). ~’E. A-t.
Fournier [fornie]. 1. Marc Jean Louis F.,
vanligen kallad Marc-Fournier, fransk
dramaturg, f. 1818 i Genève, d. 1879 i Saint-Mandé,
begaf sig 1838 till Paris, där han blef tidningsman
och sedan teaterförfattare. 1851 blef han direktör
för Porte-Saint-Martin-teatern, som han ledde
till 1868. Bland hans arbeten, hufvudsakligen
sensationsskådespel, märkas Les libertins de
Genève (1848; "Fritänkarna i Genève", 1849; "Calvin
i Genève", s. å.); Paillasse (s. å., tills. med
Dennery; "Pajazzo", 1851) och Manon Lescaut (1851,
tills, med Barrière). - 2. Édouard F., fransk
skriftställare, f. 1819, d. 1880, skref skådespel
(bl. a. Gutenberg, 1868) samt ett stort antal verk
inom olika områden af historien, såsom La musique
chez le peuple ou l’opera national, son passé et
son avenir (1847), L’art lyrique au théâtre (1810,
Histoire des hotelleries et des cabarets (1851-54,
tills. med F. Michel), Paris démoli, mosaique
de ruines (1853), L’esprit des autres (1855; 4:e
uppl. 1861), L’esprit dans 1’histoire, recherches
et curiosités sur les mots historiques (1857) och
Histoire du Pont Neuf (1861).
Fournier [fornie], Hugues Marie Henri, fransk
diplomat, f. 1821 i Paris, d. 1898 på slottet
Pâtis (dep. Indre-et-Loirc), blef 1844 anställd i
utrikesministeriets arkiv, tjänstgjorde därefter
vid legationerna på olika orter i Tyskland samt i
Petersburg och blef 1862 envoyé i Stockholm. 1872
förflyttades han i samma egenskap till Rom,
där han kom i konflikt med franske ambassadören
hos påfven, Bourgoing, med anledning af några
fartygsofficerares tillämnade nyårsuppvaktning
1 jan. 1873. Den senare afgick, men F., som
var särskildt uppskattad af Viktor Emanuel,
kvarstod, äfven sedan Thiers störtats (maj 1873),
en kort tid på sin post. 1877 blef han ambassadör i
Konstantinopel, där han visade stort nit och mycken
skicklighet under de brydsamma förhållanden, som
framkallades af det rysk-turkiska kriget. 1879-88
var han senator för dep. Indre-et-Loire
och röstade i senaten med vänstra centern.
E. A-t.
Fournier [fornie], Jean Alfred, fransk läkare, f 1832
i Paris, blef med. doktor 1860 och var 1879-1905
professor vid med. fakulteten i Paris. Han är en
af vår tids förnämste syfilidologer och har i sin
vetenskap utgifvit en stor mängd värdefulla skrifter,
bland hvilka Syphilis et mariage (1880) öfversatts
till svenskan ("Syfilis och äktenskap’". 1882).
K. T-dt.
Fournier [fornie], August, österrikisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
