Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankiska - Frankiska Jura - Frankiska kejsare l. Saliska kejsare - Frankiska kretsen, en ef det forna Tyska rikets kretsar. Se Franken - Frankiska nötkreatursrasen l. Mainthalerrasen - Frankiska riket. Se Franker och Frankrike - Frankiska Saale, flod. Se Saale - Frankiska Schweiz. Se Frankiska Jura - Frankistan. Se Frengi - Frankister, sekt. Se Frank Jakob - Frankl, Ludwig August - Frankland, Edward - Franklin, distrikt i Canada (se d. o.) - Franklin, Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom, att den förra icke så fullständigt genomfört
den nya tyska ljudskridningen som den senare. Flera
af de viktigaste fornhögtyska språkminnesmärkena
äro affattade i medeltysk-frankisk munart,
t. ex. Otfrids evangeliebok (sydfrankiska),
Isidors traktat (rhenfrankiska), Tatians
evangelieharmoni (östfrankiska) m. fl. Den
medeltyska frankiskan sönderfaller i öfverfrankiska
(ty. oberfränkisch) och medelfrankiska
(ty. mittelfränkisch). öfverfrankiskan delas i
östfrankiska, som talades från nordvästra Bajern
och nordöstra Baden upp till Thüringerwald, och
rhenfrankiska, som härskade från östra Lothringen,
Rhen-Pfalz, norra Baden till Lahns inflöde i Rhen
och öfversta Fulda, med dettas äldre underafdelning
sydfrankiska. Medelfrankiskan talades kring
nedre Saar och Mosel samt kring Rhen från Koblenz
till Düsseldorf och i väster till Aachen. Den
frankiska grenen af de högtyska munarterna har
numera ett mycket vidsträcktare område än fordom,
i det att en del af norra Böhmens samt Schlesiens
och Siebenbürgens tyskar tala östfrankiska
munarter. 2) Vid Düsseldorf och Aachen vidtog
det lågfrankiska språkområdet, som i väster
sträckte sig in öfver nuvarande franska Flandern. Det
lågfrankiska fornspråket kallas fornlågfrankiska
(ty. altniederfränkisch, holl. oudnederfrankisch)
eller fornnederländska och bildar tillika med
den närmast besläktade fornsachsiskan samt med
fornfrisiskan och angelsaxiskan den fornlågtyska
språkgrenen. Från fornlågfrankiskan och dess
yngre form medelnederländskan ha holländskan
och flamländskan utvecklat sig. Till de
äldsta minnesmärkena af fornlågfrankiskan höra
de tyska glosorna i "Lex salica", vidare en
öfversättning af Davids psalmer från 900-talet
samt glosor till en del af bibeln ("Glossæ
Lipsianæ") från 800-talet. Bland bearbetningar
af fornlågfrankiska språket och dess minnesmärken
kunna nämnas: M. Heyne, "Kleine altsächsische und
altniederfränkische grammatik" (1873), P. J. Cosijn,
"De oudnederlandsche psalmen" (1873), H. Kern,
"Die glossen in der Lex salica" (1869), M. Heyne,
"Kleinere altniederdeutschedenkmäler" (1867
;2:auppl. 1877). Fr.L-r.*
Frankiska Jura, kalkstensplatå i norra Bajern,
sträcker sig från floden Wörnitz i en stor båge af 250
km. längd och 35-40 km. bredd till öfre Main. Platån,
som har en medelhöjd af 530 m. (Friedelberg 677
m.), är till en del skogbevuxen, till en del
uppodlad. Norra delen, mellan städerna Erlangen,
Bamberg och Baireuth, har för sin naturskönhet fått
namnet Frankiska Schweiz. Denna trakt är jämväl
ryktbar för sina många droppstensgrottor.
Frankiska kejsare l. Saliska kejsare kallas de
romersk-tyske kejsarna Konrad II, Henrik III,
Henrik IV och Henrik V, emedan de härstammade från
Franken (se d. o.). Deras regeringstid omfattar
åren 1024-1125.
Frankiska kretsen, en af det forna Tyska rikets
kretsar. Se Franken.
Frankiska nötkreatursrasen l.
Mainthalerrasen har sitt hemvist i bajerska
Unterfranken. Dragförmågan är mest framträdande,
men rasen besitter äfven god gödförmåga, och
medelmjölkningen är 2,000-2,500 kg. med 3,6
proc. fett. Lefvande
vikten växlar mellan 450 och 600 kg. hos fullvuxna
kor. Färgen är rödgul till rödbrun; hornen äro ljusa.
H. F.
Frankiska riket. Se Franker och Frankrike.
Frankiska Saale [säle], flod. Se Saale.
Frankiska Schweiz. Se Frankiska Jura.
Frankistan. Se Frengi.
Frankister, sekt. Se Frank, Jakob.
Frankl, Ludwig August, ritter von Hochwart,
österrikisk författare af judisk börd, f. 1810 i
Böhmen, d. 1894 i Wien, blef 1851 professor i estetik
vid musikkonservatoriet i Wien. F. var en mycket
alsterrik författare, af hvars verk likväl endast få
ha intresse för nutiden; nämnas kunna balladcykeln
Habsburglied (1832), revolutionsdikten Die universität
(1848) och Der primator (1861). F. åvägabragte den
första europeiska blindlärarkongressen. Hans dikter
utgåfvos 1880 och hans brefväxling med Anastasius
Grün 1897.
Frankland [frä^klond], Edward, engelsk kemist,
f. 1825, d. 1899, blef 1851 professor i kemi vid Owens
college i Manchester och var 1865-85 professor vid
School of mines i London. Han riktade den organiska
kemien med flera viktiga upptäckter, såsom upptäckten
af metyl och zinketyl. 1853 offentliggjorde han
ett arbete öfver lysgasen och anknöt därvid en
berättelse öfver sina epokgörande undersökningar
öfver tryckets inflytande på lågors lyskraft. Han
var 1868 regeringskommissarie vid undersökningen af
flodernas föroreningar samt lämnade viktiga bidrag
till vattnets kemi och teknologi. 1881 besökte han
Stockholm för att meddela upplysningar i fråga om
vattenledningsverkets utvidgande. 1885 blef F. led. af
Vet.-soc. i Uppsala. F. författade bl. a. Researches
on the isolation of the radicals of organic compounds
(1853), Influence of atmospheric pressure on the
light of gas, candle, and other flames (s. å.) och
Composition and quality of water used for drinking
and other purposes. Hans son Percy
Faraday F., f. 1858, sedan 1900 professor i kemi vid
universitetet i Birmingham, har skaffat sig ett namn
som bakteriolog. (H. E.)
Franklin [frä^klin], distrikt i Canada (se d. o.,
sp. 1069).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
