Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franska Kongo - Franska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mynningen, 1862 Kap Lopez och nedre Ogowe och
något senare mellersta loppet af samma flod. Efter
fransk-tyska kriget öfverläts kolonien åt sig
själf. Men då Stanley 1877 hade upptäckt i Kongo
en fri vattenväg från Stanley Pool långt in i
kontinenten, beslöt Brazza (se d. o.) att medelst
Ogowe åstadkomma en bekväm förbindelse från
Stanley Pool till hafvet, och Frankrike gjorde
vid sina förhandlingar med den internationella
Kongoassociationen anspråk ej allenast på utsträckning
af sin besittning till högra Kongostranden, utan
äfven på afträdande af 18 af denna association
i Kuiluområdet anlagda stationer samt fick sina
anspråk erkända på Kongokonferensen i Berlin (1885),
hvarefter gränsfördrag afslötos med Tyskland, Portugal
och Kongostaten. På 1890-talet sökte fransmännen från
Stanley Pool och mellersta Ubangi komma i besittning
af landet innanför Kamerun, och genom öfverenskommelse
med Tyskland 1894 tillerkändes dem området ö. om
det tyska Kamerun till Tsadsjön i n. Länderna vid
denna sjö och vid Scharifloden, som förut tillsammans
med besittningarna i väster bildat "Franska Sudan",
förenades 1902 med Kongo till ett förvaltningsområde.
(J. F. N.)
Franska litteraturen. Den i Frankrike på franska
språket författade litteraturens historia omfattar
vid pass nio sekel och kan fördelas i tre stora
perioder: medeltiden, renässansen (med den därur
framgående klassiska perioden) och romantiken med
dess fortsättningar intill vår nutid. Dessa tre
hufvudskeden kunna dock och böra ytterligare uppdelas.
Medeltiden. - Under dennas första period, som sträcker
sig till inemot slutet af 12:e årh., uppväxte vid
sidan af den latinska kyrkliga litteraturen en rent
nationell sådan, för hvilken begagnades landets
eget språk, langue d’oil l. fornfranska. Medan
detta språk ännu befann sig i sin första utveckling,
lämpade det sig föga för litterära ändamål, hvarför
man från detta stadium eger att uppvisa endast få
och ur litterär synpunkt obetydliga minnesmärken,
t. ex. "Eulaliasången" (se d. o.), "La passion du
Christ" och "Vie de S:t Léger", hvilka alla äro
af religiöst innehåll och sannolikt från latinska
original gjorda bearbetningar, om hvilka man med
säkerhet kan antaga, att de äro författade före år
1000. Efter denna tid börjar litteraturen tämlige
snart att raskt växa i omfång. Redan 11:e årh. har att
uppvisa ej blott rimmade helgonlegender, utan äfven
episka dikter af rent nationellt ursprung. Bland dessa
folkepos intager La chanson de Roland, som handlar
om Karl den stores systerson Rolands nederlag och
död, 778, i passet vid Roncevaux i Pyrenéerna, utan
gensägelse första rummet ej blott för sin höga ålder,
utan äfven för sin stora poetiska förtjänst. Karl
den store och hans vasaller utgjorde sedan, under
12:e årh., ett omtyckt ämne för folkskaldernas
diktkonst och bildade hufvudinnehållet i en lång
serie hjältedikter, af hvilka omkr. 100 ännu äro i
behåll. Dessa folkepos, chansons de geste, igenkännas
lätt äfven på sin formella behandling; de äro nämligen
nästan utan undantag skrifna i s. k. laisses eller
tirader, d. v. s. tio- l. tolfstafviga verser, af
gemensam assonans sammanhållna i grupper af olika
längd. Längre fram, under 12:e årh., utbildades
assonansen till fullständigt rim, och den tolfstafviga
versen, alexandrinen, fick allt oftare företräde framför
tiostafvingen. Efter innehållet kunna "chansons de
geste" (geste, bragd, krönika, historiskt ryktbar
ätt) fördelas på olika grupper, allteftersom
Karl den stores ätt eller någon vasalls därtill
lämnar huvudfigurerna. - Vid sidan af dessa rent
folkliga dikter, som författades af les trouvères
och sjöngos eller reciterades af les jongleurs
inför det publikum dessa på öppna platser eller
annorstädes kunde samla omkring sig, uppstod under
12:e seklet äfven en mera konstnärligt utbildad
episk diktcykel, till hvilken ämnen hämtades från de
keltiska sagorna om konung Artur och hans riddare
af det Runda bordet. De till denna cykel hörande
dikterna skilja sig väsentligen från "chansons
de geste" till såväl innehåll som form. Vanligen
skildras i dem en namngifven riddares kärleksöden
och vilda äfventyr i envigeskamp eller strid mot
jättar och troll. De äro alla skrifna på parvis
rimmade åttastafviga verser och sakna indelning i
laisses, hvaraf framgår, att de voro afsedda att
läsas eller deklameras, icke att sjungas. - Till
denna grupp, men utan samband med konung Artur,
hör "Tristan et Iseult", kanske det mest gripande
kärleksöde, som någonsin blifvit diktadt. –
Utom dessa "romans de Bretagne" författades efter
ungefär samma mönster andra versifierade romaner,
"romans de l’antiquité" och "romans d’aventures", af
hvilka de förra behandla ämnen ur Alexander den stores
under medeltiden fantastiskt omarbetade historia samt
ur Roms och Greklands historia, under det de senare
hämta stoffet från spridda sagor och traditioner,
oftast af grekiskt eller österländskt ursprung. -
Äfven andra verk än rent episka bearbetades redan
tidigt af de andlige i bunden stil (för understödjande
af minnet), t. ex. krönikor, didaktiska arbeten,
lefnadsteckningar af helgon m. m. - Rent lyriska
dikter förekomma ännu sparsamt; dock har man i behåll
romanser och pastoureller af hög ålder. De räknas
tillhöra folkpoesien och äro författade i konstlösa
strofer med refräng och till gifven melodi. Kort
och enkelt skildras ett litet kärleksdrama eller en
riddares möte med en herdinna, som väcker hans kärlek,
men afvisar hans ömma förklaringar. Äfven visor,
chansons, i hvilka kärleken och därmed följande kval
vanligen skildras, började tidigt nog att författas
och sjungas. - Prosalitteraturen utvecklades däremot
långsammare, hvilket närmast berodde därpå, att
latinet hufvudsakligen nyttjades för allvarligare
ämnen. De äldsta franska prosatexterna utgöras äfven
mest af öfversättningar samt enstaka predikningar,
hvilket visar, att ännu intet egentligt fält fanns
för den franska prosan. - Under 13:e seklet,
eller, vidsträcktare taget och betecknadt i
runda tal, från 1170 till 1320, infaller den
franska medeltidslitteraturens andra (och bästa)
period. Språket var nu någorlunda rikt utveckladt, och
på alla de områden, som under medeltiden bearbetades,
rådde stor verksamhet. Chansons-de-geste-litteraturcn
var visserligen redan nu i sjunkande så till vida,
att de gamla sångerna mist sin forna enkelhet och
numera omarbetades och utsträcktes till en för vår
smak ofta odräglig längd. Bland de trouvères, som bäst
och skickligast underkastade chansons de geste en
dylik omarbetning, må särskildt framhållas Adenès le
Roy, af hvilken man känner flera sådana, som nyligen
blifvit utgifna. Vid början af denna poriod: lefde
och verkade Chrétien de Troyes, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
