Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frazer, James George - frcs, förkortning för fr. francs, plur. af franc (se d. o.) - fr. dl. - Frech, Friedrich - Fréchette, Louis Honoré - Fred. 1. Tillstånd af ro, sämja och laglydnad - Fred. 2. Ordet F. förekommer någon gång äfven såsom mansnamn - Fredagar - Fredegunda - Fredenberg, Karl Vilhelm Astley - Fredenheim, Karl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin tur uppbära den heliga värdigheten, genomvandrar
all världens snarlika bruk och inrättningar, där
guden eller hans representant dödas, förklarande
dem såsom åsyftande växtlighetens främjande. Äfven
i de ansenliga brottstycken, som utkommit af den
väntade 3:e uppl. (Lectures on the early history
of the kingship, 1905, och Adonis, Attis and
Osiris, 1906), visar han en ensidig tendens
att allestädes se vegetationsriter. F. har
verkat befruktande på vida områden af
religionsvetenskap, folkloristik och etnografi.
N. S.
frcs, förkortning för fr. francs, plur. af franc
(se d. o.).
fr. dl., hand., förkortning för eng. free delivered,
fritt (d. v. s. utan fraktkostnader) levereradt.
Frech, Friedrich, tysk geolog och paleontolog,
f. 1861 i Berlin, blef 1893 e. o. och 1897
ord. professor i geologi och paleontologi samt
direktor för geologiska institutet vid Berlins
universitet. F. har författat ett stort antal skrifter
särskildt rörande paleozoiska systemet och är redaktör
för samt hufvudmedarbetare i den år 1876 af F. Römer
påbörjade "Lethsæ palæozoica", en specialmonografi
öfver den paleozoiska eran och ingående i det
stora sammelverket "Lethæa geognostiea".
(A. Hng.)
Fréchette [-Jä’t], Louis Honoré, kanadisk skald,
f. 16 nov. 1839 i Levis, nära Quebec, advokat,
tidningsutgifvare, 1874-79 medlem af Canadas
parlament, anses för "Canadas nationalskald". Han
har på franska diktat bl. a. Mes loisirs (1862),
Les oiseaux de neige (1879; prisbel. af Franska
akad.), Les fleurs boréales (1880), La legende
d’un peuple (1881) och några historiska skådespel
(bl. a. Papineau, 1880).
Fred. 1. Tillstånd af ro, sämja och laglydnad. I
denna bemärkelse talar man om fred i motsats till
strid, inre fred i motsats till uppror, arbetsfred i
motsats till arbetskonflikter genom strejk eller
lockout. (Jfr ock Gudsfrid, Landsfred.) Ordet
motsvarar sålunda ungef. hvad i de svenska medeltida
lagarna betecknas med frid. - 2. I folkrättslig
bemärkelse betecknar fred det normala tillståndet
af yttre sämja folkrättsliga subjekt (stater)
emellan. Det aftal eller fördrag, hvarigenom ett
krig ändas och de genom kriget afbrutna vänskapliga
förbindelserna återställas, kallas fredsfördrag
(se d. o.). Ett krig kan emellertid ändas äfven
genom ene deltagarens fullständiga underkufvande och
uppgående i eröfrarens stat; i detta fall förekommer
intet folkrättsligt fördrag, utan på sin höjd ett
statsrättsligen bindande aftal mellan segraren och de
nye undersåtarna (t. ex. Preussen och Hannover 1866,
Storbritannien och de båda eröfrade boerstaterna
i Syd-Afrika 1902). Jfr Fredsrörelsen. C. H. H.
Fredag (se Dag). 1. Veckans sjätte dag, hette
på angls. frigedæg, fnod. friádagr, fsv. freadagher
(no. och da. fredæg, ty. freitag, eng. friday,
holl. vrijdag, o. s. v.) samt anses betyda antingen
"Friggs dag" eller "Fröjas dag". I det sistnämnda
fallet skulle således ordet Fredag vara en nordisk
öfv. af det romanska "Venus’ dag", lat. Veneris dies,
hvaraf it. venerdi, fr. vendredi, sp. viernes o. s. v
(Portugiserna däremot säga sexta feira, "den sjätte
veckodagen".) - Såsom Jesu dödsdag firas fredagen
i flera kristna länder medelst gudstjänst eller
åtminstone med klockringning, af katolikerna äfven
med fasta (se Veckopredikningar). I Sverige firades
till en början böndagarna på fredagar. Fredagen
närmast före påskdagen kallas i Sverige långfredag
(se d. o.). För muhammedanerna är fredag veckans
heligaste dag, men bär ej karaktären af sabbat. -
2. Ordet F. förekommer någon gång äfven såsom
mansnamn, hämtadt af namnet på Robinsons neger
(Friday) i Defoes berättelse "Eobinson Crusoe".
Fredegar (fr. Frédégaire) är det traditionellt
vedertagna namnet på förf. till en frankisk
krönika från merovingiska tiden; han kallas så af
Scaliger 1595 - som äfven tillägger honom tillnamnet
Scholasticus ("skolmästaren") - och af krönikans
förste utgifvare Freher 1613, men i bevarade
handskrifter förekommer ej namnet. Det under F:s
namn bekanta arbetet, Historia francorum, inledes
med en kompilation efter flera äldre författare,
bl. a. Gregorius af Tours, men har stort värde för
tiden 584-642 (dess femte bok, som dels återger
burgundiska annaler, dels författarens egna
upplefvanden) samt har af okända fortsättare ökats
med tillägg ända fram till 768. Om författarens
eller författarnas härkomst o. s. v. ha olika
hypoteser framställts af Krusch, Monod, Schnürer
m. fl. Krönikans latin är exempellöst dåligt. Den
är bäst utgifven af Krusch i "Monumenta Germaniæ
historica", "Scriptores rerum merovingicarum"
(bd 2, 1889) och i tysk öfv. af O. Abel (3:e
uppl. 1888). Senast behandlas författarfrågan
af Schnürer, "Die verfasser der sogenanntcn
Fredegarchronik" (1900). V. S-g.
Fredegunda, först frilla, sedan gemål till
frankiske konungen Chilperik I, dog 593 efter att
ha tagit en synnerligen verksam del i de vilda
tronstriderna inom det merovingiska huset. Hon
anklagades af allmänna meningen, i många fall med
rätta, för anstiftande af en lång rad lönnmord och
står i häfden som typen för det hänsynslösa hat och
den blodtörst, som utmärkte den förfallets tid,
under hvilken hon lefde. Se vidare Merovingerna.
V. S-g.
Fredenberg, Karl Vilhelm Astley, skogsman, f. l maj
1857 i Fläckebo socken, Västmanlands län, blef student
i Västerås 1875, utexaminerad från Skogsinstitutet
1878, extra jägmästare i Norra Hälsinglands revir
s. å. samt assistent därstädes 1890, jägmästare i
västra Hälsinglands revir 1893, öfverjägmästare
i västra skogsdistriktet 1902, direktör för
Skogsinstitutet 1904 samt generaldirektör och chef för
Domänstyrelsen 1905. 1882-93 var F. skogsförvaltare
vid aktiebolaget Iggesunds bruks skogar och sedan dess
inspektör till 1902 samt 1892-1900 föreståndare
för Gäfleborgs läns kolarskola. 1895, 1900 och
1905 företog han studieresor i Tyskland, Österrike
och Frankrike. 1900-04 utgaf han, tillsammans med
Th. Örtenblad, tidskriften "Skogsvännen". I denna
tidskrift samt i "Tidskrift för skogshushållning"
och "Skogsvårdsföreningens tidskrift" har han
författat ett flertal uppsatser, hvarjämte han
utgifvit broschyrer i praktisk skogshushållning.
G. Sch.
Fredenheim, Karl Fredrik, öfverintendent, f. 7
mars 1748 i Åbo, d. 6 mars 1803 i Stockholm,
hette eg. Mennander och var son till biskop,
slutligen ärkebiskop K. F. Mennander. Han gjorde
sina grundläggande studier vid Åbo universitet,
ingick 1765 i Kanslikollegium, steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
