Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1481-1482 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fromentin, Eugène - Froment-Meurice, F. D. Se Meurice - Frommann, Georg Karl - Fromma stiftelser. Se Milda stiftelser - Frommel, Karl Ludwig - Frommel, Emil Wilhelm - Frommel, Max - From sounds to things - Fron - Fronde, La - Fronden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fromentin [fråmãtä’], Eugène, fransk målare och
skriftställare, f. 1820 i La Rochelle, d. där
1876. Han egnade sig först åt studier och ämnade bli
advokat, men öfvergick till måleriet och blef lärjunge
af landskapsmålaren Cabat. F. debuterade 1847 med ett

par motiv från Algeriet, dit han gjorde flera resor
och där han långa tider uppehöll sig. Han målade
ryttare, beduiner, jakt, arabläger och stämningar
öfver ödemarkens stora vidder. Först och sist målade
han den arabiska hästen. Han var en förfinad kolorist,
en intelligent och temperamentsfull konstnärsnatur,
lika mycket diktare som målare. Han utgaf
1857 Un été dans le Sahara (många uppl.),
1859 Une année dans le Sahel (många uppl.) och
1863 romanen Dominique.
Bland hans taflor må nämnas
Place de la Brèche i Constantine (1849),
Morisk begrafning (1853),
Audiens hos en kalif (1859),
Ridande bud i öknen (1861),
Arabiskt läger,
Falkjägare (1863, båda, jämte flera af F:s taflor, i Louvre),
Arabisk bivack vid dagens inbrott (1863),
Bedjande araber (1867) och
Araber, anfallna af en lejoninna (1868).
1869 reste F. till Egypten och 1875 till Belgien och Holland.
Frukten af sistnämnda resa blef den betydande boken
Les maîtres d’autrefois (1876),
där han ypperligt analyserar de nederländske mästarnas
konst. I La Rochelle har rests ett monument öfver F. –
Jfr L. Gonse, "E. F., peintre et écrivain" (1881).

^{C. R. N.} (^{G–g N.})

Froment-Meurice [fråma’-möri’s], F. D. Se Meurice.

Frommann [frå’m-], Georg Karl, tysk språkforskare,
f. 1814 i Koburg, d. 1887 i Nürnberg, blef 1865 andre
föreståndare för Germanisches museum i Nürnberg,
sysslade med forskningar öfver de tyska munarterna
samt utarbetade 1867 en språkligt reviderad upplaga
af Luthers bibelöfversättning (nya testamentet 1870,
ett proftryck af hela bibeln 1883), ett arbete,
som afslutades först 1892. Se biografi af Vogt (1889).

Fromma stiftelser. Se Milda stiftelser.

Frommel [frå’m-]. 1. Karl Ludvig F., tysk kopparstickare och
målare, f. 1789 i Birkenfeld, d. 1863 i Ispringen
vid Pforzheim, studerade i Paris och Italien, blef
1817 professor i målning och kopparstickarkonst
i Karlsruhe och grundade där 1818 en konst- och
industriförening för Baden. Sedan han 1824 i England
gjort sig förtrogen med stålsticket, inrättade han
i Karlsruhe en ateljé för denna konstart, som han
tillämpade på italienska vyer och illustrationer till
klassiska författare. 1829 blef han galleridirektor,
ordnade Karlsruhes konstsamlingar och genomdref
uppförandet af en "Kunsthalle", som blef färdig 1846
och hvilken han förestod till 1858. F:s landskap
äro på ett innerligt och poetiskt sätt uppfattade
(Vesuvius’ utbrott, Blå grottan på Capri, Utsikt af
Rom, bilder från Sorrento m. m.). F. utgaf jämväl ett
arbete för undervisning i teckning (48 blad, 1844)
och, i förening med Lindemann,
Skizzen aus Rom und der umgegend (ny uppl. 1854–56).

2. Emil Wilhelm F., den föregåendes son,
tysk präst, skriftställare, f. 1828 i Karlsruhe,
d. 1896 i Plön. Efter prästerlig verksamhet
i Karlsruhe och Barmen kallades han 1869 till
garnisonspastor i Berlin, blef

under fransk-tyska kriget fältpräst och
1872 hofpredikant. Framstående och flitigt
anlitad öfver hela Tyskland såsom talare,
öfvade F. sitt största inflytande genom ett
vidsträckt skriftställarskap. Särskildt såsom
folkskriftsförfattare står han bland de främste;
hjärterenhet och mannamod, barnslig glädje och
djupt allvar para sig i hans skildringar. Utom
predikningar öfver Lukas’ evangelium samt öfver de
tio buden och Herrens bön finnas af honom en hel rad
berättelsesamlingar under titlarna:
Aus der chronik eines geistlichen herrn (1867, 5:e uppl. 1901;
"Ur en prästmans krönika" I–III. 1897),
Nach des tages last und hitze. Wanderungen durch werkstatt, schlachtfeld und pfarrhaus (1877. 4:e uppl. 1900;
"Efter dagens möda. En vandring genom verkstad, slagfält o. prästgård. Berättelser". 3 dlr, 1897),
Festflammen (1890, 9:e uppl. 1896:
"Våra högtider. Tankar o. bilder", 1895),
Aus lenz und herbst. Erinnerungen (1893, 4:e uppl. 1897;
"Från vår o. höst. En själasörjares minnen", 1895; 2:a uppl. 1897).
Jfr O. Frommel, "F:s lebensbild" (1900), samt
G. Mayer, "E. F. als christlicher volksschriftsteller" (1898).

3. Max F., den föregåendes broder, präst,
skriftställare, f. 1830 i Karlsruhe, d. 1890 som
generalsuperintendent i Celle, utgaf tre större
predikosamlingar (Haus-, herz- und pilgerpostille)
samt åtskilliga smärre skrifter, t. ex.
Charakterbilder zur charakterbildung (1885; 4:e uppl. 1895) och
Einwärts, aufwärts, vorwärts. Pilgergedanken und lebenserfahrungen (1886, 7:e uppl. 1896; "Inåt, uppåt, framåt", 1889).

1. (^{G–g N.}) 2. o. 3. ^{J. T. B.}

From sounds to things [frəm sau’ndṡ tə thi’ŋṡ], eng.,
"från prat till handling", är ett från Pope hämtadt
uttryck, hvilket förekom som motto på G. Adlersparres
"Läsning i blandade ämnen" (1797–1801) och därigenom
vann burskap i Sverige.

Fron, fordom socken i Gudbrandsdalen, Hamars stift,
Kristians amt, Norge, numera delad i två socknar,
Nordre Fron (eller Sötorp med annexen Kvarn
och Kvikne) och Söndre Fron. Den förstnämnda,
som i administrativt hänseende hör till Nordre
Gudbrandsdalen, hade 1900 4,444 inv., den senare,
som hör till Söndre Gudbrandsdalen, hade 3,009.

(^{O. A. Ö.})

Fronde [fråd], La (jfr följande art.), en i Paris
sedan 1897 utgifven daglig tidning för kvinnorörelsen,
med kvinnlig redaktion och medarbetarstab.

Fronden [fråŋden], fr. la Fronde (eg. slunga),
kallades, antagligen efter de små slungor Paris’
gatpojkar brukade i sina slagsmål, den period af
oroligheter, som rådde i Frankrike under Ludvig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>