Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 73-74 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graf - Graf, Karl Heinrich - Graf, Arturo - Graf, Paul Edmund - Graf, Oskar - Grafanden - Grafbref - Graff, Anton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämna plats för ett bredt hinderbälte å
eskarpens lägre del. Ibland anlägges en
andra yttergraf, som då kallas förgraf
(se d. o.). En bakom vallen upptagen graf
kallas innergraf och tjänar till att öka det
skydd, vallen erbjuder, samt att lämna material
till denna. Innergrafvens botten göres svagt
sluttande bakåt för regnvattens afrinnande. Är
innergrafven djupare, anordnas trappsteg från
bottnen upp till skyttarnas uppställningsplats;
i bakre sluttningen läggas äfven trappsteg på
behöfliga ställen, eller ock göras mer eller
mindre branta nedfarter. Till skydd för reserver,
för eldlinjens besättning, om denna utsattes
för enfilerande eld, och för fordon anläggas
skyddsgrafvar med framförliggande vall; de
utföras som innergrafven, men trappsteg i
främre grafsluttningen äro behöfliga blott
som sittplatser. - En permanent befästnings
yttergraf, hufvudgrafven, göres vanligen alltid
stormfri, d. v. s. erhåller ett djup, om den
är torr, af minst 6 m. och en bredd af minst 8
m. med lodräta sidor, hvadan dessa tillförne, där
grafven ej var utsprängd i berg, måste förses med
beklädnadsmurar; men numera, då man svårligen
skulle kunna skydda äfven en låg eskarpmur
mot den moderna kastelden, göres eskarpen mera
sluttande och stormfriheten tillgodoses, utom
af kontereskarpmuren, genom anbringandet af
stormgaller (se d. o.) eller andra stormhinder
i grafven. En våt graf göres 24-60 m. bred, och
dess vattendjup får ej medgifva öfvervadning;
den måste vintertid hållas fri från is, om
stormfriheten skall bibehållas. Permanenta
stormgrafvar måste alltid kunna flankeras
(se Galleri och Grafflankering). Frontal
bestrykning kan åstadkommas genom anläggandet
af eskarpgallerier. Vid permanenta mindre
befästningar nöjer man sig ibland med grunda
grafvar, åt hvilka då ges en bredd af minst 12
m. och hvilka fyllas med stormhinder. Sådana
grafvar måste läggas så, att de kunna erhålla
frontal bestrykning från bröstvärnet. - Se
vidare Approche, Beklädnadsmur, Diamantgraf,
Fästning, Förbindelsegrafvar och Ränngraf.

Grafsänkning (profil).

3. (Grafsänkning), geol., ett af två eller
flera förkastningar skarpt begränsadt, nedsänkt
område af berggrunden. I grafsänkningar
finnas ofta bevarade och skyddade bergarter
och lagersystem, som inom omgifvande
områden blifvit h. o. h. förstörda och
bortdenuderade. Motsatsen till graf är horst
(se d. o.). 2. L. W:son M. 3. E. E.

Graf [-af], Karl Heinrich, fransk-tysk
bibelkritiker och orientalist,
f. 1815 i Mülhausen, d. 1869, aflade 1842
teol. licentiatgrad vid Strassburgs universitet,
blef filos. doktor i Leipzig 1846 och var 1847-68
lärare i franska och hebreiska vid "landesschule"
i Meissen. Om hans bibelkritiska betydelse se
Bibelkritik, sp. 235, och Pentateuken.
Af de orientaliska språken behärskade han jämte hebreiska
hufvudsakligen persiska (se Saadi).         (J. P.)

Graf [-af], Arturo, italiensk skald och
litteraturhistoriker, f. 1848 i Aten, af
tysk härkomst, studerade i Neapel, blef 1874
docent vid Roms universitet och innehar sedan
1882 professuren i italiensk litteratur vid
Turins universitet. Bland hans diktsamlingar
framstår Medusa (1879) genom gripande uttryck
för ett svårmod af nordisk fägring. Bland hans
prosaarbeten må nämnas Delle origini del dramma
moderno (1876), Roma nella memoria e nelle
imaginazioni del medio evo (1882-83), Attraverso
il cinquecento (1888), La storia del diavolo
(1889) och Miti, leggende e superstizioni del
medio evo (2 bd, 1892-93). Om G:s betydelse inom
den litteraturhistoriska forskningen vittnar
den festskrift, som under titeln "Miscellanea
di studi critici edita in onore di Arturo Graf"
(Bergamo) 1903 utgafs till firande af hans
25-åriga verksamhet som universitetslärare
med bidrag af ett stort antal italienska och
utländska filologer. (E. S-f.)

Graf [-af], Paul Edmund, målare, f. 13 mars
1866 i Stockholm, d. 28 sept. 1903 i Enköping,
studerade vid konstakademien 1885-86 och vid
École des beaux-arts i Paris 1887-91. Han målade
med skicklighet, men utan större ursprunglighet
landskap och figurtaflor, däribland många motiv
från Brügge (Månskensnatt, 1901, i Göteborgs
museum, Hamnmotiv i Konstnärsklubben,
Stockholm) och genrer från Dalarna.
        G-s N.

Graf [-af], Oskar, tysk konstnär, f. 1870 i
Freiburg, studerade i München och Paris, började
som målare, men egnade sig snart hufvudsakligen
åt etsning - porträtt, figurbilder och
landskapsstämningar - och har vunnit ett ansedt
namn bland tyska etsare. Han är representerad
i Nationalmuseets samlingar. Äfven hans hustru,
Cecile Pfaff, f. 1868, målarinna, är en ansedd
etsare. En katalog öfver deras alster är utgifven
af Berolzheimer. G-g N.

Grafanden och Grafandsläktet, zool. Se Andfåglar,
sp. 966.

Grafbref, skriftlig handling, hvarigenom
styrelse för begrafningsplats (i Stockholm
kyrkogårdsnämnden) för en viss summa och på vissa
villkor upplåter för alltid eller på vissa år
(i Stockholm vanligen 25) ett stycke jord,
hvars storlek och läge noga beskrifvas, att
användas till graf för namngifven person och
dess rättsinnehafvare.

A. Graff. Efter ett själfporträtt.

Graff, Anton, schweizisk målare, f. 18 nov. 1736
i Winterthur, d. 22 juni 1813 i Dresden,
kom 1756 till Augsburg, i hvilken stad han
snart gjorde sig ett namn som framstående
porträttmålare. Därifrån kallades han 1766 till
Dresden, där han blef hofmålare och professor
vid konstakademien. G. skattades mycket högt af
sin samtid. Hans porträtt äro fulla af lif och
karaktär samt utmärkta af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>