Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 91-92 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grafvård - Graföfvergång - Graföl - Grágás - Gragnano - Graham - Graham, John - Graham, James - Graham, Richard - Graham, John G. af Claverhouse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grafvård. Se Grafmonument.

Graföfvergång. Se Fästningskrig.

Graföl. Se Arföl och Begrafning.

Grágás, isl. Se Grågås.

Gragnano [granjänå], stad i italienska
prov. Neapel, på Sorrentohalfön. 8,316
inv. (1901; som kommun 14,099
inv.). Vinodling. Makarontillverkning.
(J. F. N.)

Graham [gréiem], gammal skotsk familj af urspr,
normandisk härkomst, bosatt sedan 1100-talet
i skotska lågländerna, där konung David I
åt en William de G. förlänade jordagods. I
Dumbarton och Stirling egde familjen tidigt
stora besittningar. Omkr. 1445 upphöjdes Patrick
G. till lord G., och hans sonson William G. blef
för sin tapperhet i slaget vid Sauchieburn (1488)
belönad med titeln earl af Montrose (1505). Denna
gren af ätten erhöll 1644 markis- och 1707
hertiglig värdighet. En sidogren fick 1629
baronet-värdighet, och till denna hörde Richard
G., viscount Preston, och sir James G. (se
nedan G. 3 och 8). Släkten G. tillhör fortfarande
Skottlands mest kända ätter, och den hertigliga
linjens hufvudman, f. n. Douglas G.,
5:e hertig af Montrose, f. 1852 (son till G. 9),
är en af landets rikaste jorddrottar.

1. John G., 3:e earl af Montrose, statsman,
f. omkr. 1547, d. 1608, stred 1568 vid
regenten Morays sida mot Maria Stuart
vid Langside, tog liflig del i de följande
partistriderna, var 1581 med om att i förbund
med Arran störta den mäktige Morton, blef 1584
lordskattmästare och var en tid jämte Arran
allrådande, men störtades jämte denne 1585.
1599 blef G. lordkansler, var efter konung
Jakobs afresa till England 1603 den egentlige
utöfvaren af regeringsmakten i Skottland och
fick 1604 äfven titeln vice-konung.


2. James G., 5:e earl och
1:e markis af Montrose, den föregåendes
sonson, krigare, f. 1612, d. 1650, fick
genom universitetsstudier och utländska resor
en omsorgsfull uppfostran, mottogs
vid hemkomsten 1636 kyligt af Karl I och
slöt sig 1637 med ifver till den nationellt
presbyterianska ’’ Covenant"-rörelsen,
ehuru han personligen var obenägen för de
maktlystne presbyterianske prästernas öfvervälde
i staten och motsatte sig Argylls ärelystna
planer likaväl som konungagunstlingen Hamiltons
maktmissbruk. Det var G., som i juli 1640 ledde
skottarnas infall i England. Under detta fälttåg
kom han emellertid i allt häftigare fiendskap
till Argyll och närmade sig det kungliga partiet
med den påföljd, att han på skotska parlamentets
befallning fängslades (juni 1641). Frigifven i
nov. s. å., sökte han vinna Karl för sin plan att
åvägabringa en rojalistisk resning i högländerna,
men fick länge stå tillbaka för Hamilton, som i
skotska frågor helt hade konungens öra. Först
våren 1644 började Karl lyssna till hans råd
och utnämnde G. till
markis af Montrose och kunglig generallöjtnant
i Skottland. G. samlade nu de mot Argyll som en
Campbell af gammalt fientliga höglandsklanerna
samt besegrade den presbyterianska hären i en
rad smärre drabbningar, t. ex. vid Tippermuir
(1 sept. 1644) och Inverlochy (2 febr. 1645)
samt vann sin mest betydande seger vid Kilsyth
(15 aug. s. å.). Han utnämndes nu af Karl till
lordlöjtnant och generalkapten af Skottland
och sammankallade i Glasgow ett kungligt
sinnadt motparlament, men det lyckades ej att
få högländarna med på ett fälttåg i lågländerna
och nedåt England, och redan 13 sept. blef han i
grund slagen af David Leslie vid Philiphaugh,
samt nödgades efter en tids gerillakrig
fly ur landet, då den i presbyterianernas
läger fångne konungen befallt honom nedlägga
vapen (1646). G. undkom till Bergen i Norge
(aug.), vistades våren 1647 i Paris, blef
1648 af Ferdinand III utnämnd till kejserlig
fältmarskalk och erbjöd 1649 efter underrättelsen
om Karl I:s afrättning sina tjänster åt Karl II.
Med ekonomiskt understöd från Danmark och
Sverige värfvade han en liten kår, som från
Göteborg på holländska fartyg öfverfördes
till Orkneyöarna och i apr. 1650 landsteg
i Skottland. Den. blef emellertid redan 27
apr. öfverrumplad och upprifven af Leslie vid
Invercarren, G. tillfångatogs under flykten,
dömdes till döden af parlamentet (20 maj)
och afrättades dagen därpå genom hängning. -
G:s politiska idéer om en författningsenlig
nationell styrelsemakt saknade erforderligt
stöd i hans samtid, och trots sin taktiska och
strategiska skicklighet misslyckades han som
fältherre till följd af omöjligheten att under
större företag sammanhålla en halfvild och
obesoldad höglandsarmé. Hans ridderliga
själfuppoffring för huset Stuarts sak har gjort honom
till en skotsk nationalhjälte. G:s i kraftig
stil hållna politiska dikter äro tryckta som
bilaga till Mark Napiers "Memorials af Montrose"
(1856). En af hans huskaplan, d:r Wishart, på
latin författad lefnadsskildring öfver G. utkom
1647 (eng. öfv. 1893). Jfr vidare Napier, "Life
and times of Montrose" (1840, 3:e uppl. 1856),
och Morris, "Montrose" (1892); bästa skildringen
af hans politiska bana ger Gardiner i "History of
the great civil war", del II. Om G:s vistelse i
Sverige se "Scottish historical miscellany". bd I
(1893).

3. Richard G., viscount Preston,
politiker, f. 1648, d. 1695, satt 1675-81 och
1685-88 i underhuset, där han tillhörde de
protestantiske hög-tories, blef 1680 skotsk
peer (viscount Preston) och var 1682-85
utomordentligt sändebud i Frankrike.
G. blef 1685 en af regeringspartiets ledare
i underhuset, 1688 lordpresident och sökte
förgäfves förmå Jakob II till en moderatare
politik. Efter statshvälfningen satt han en
tid (mars-okt. 1689) fängslad som misstänkt
för jakobitiska stämplingar, men frigafs dock
endast för att redan nyårsdagen 1691 ånyo bli
häktad, just då han stod i begrepp att med
viktiga dokument af högförrädisk art begifva
sig öfver till Jakob II i Paris. Han dömdes
(17 jan.) till döden, men räddade sig genom att
angifva sina medbrottslingar, benådades
i juli och drog sig då tillbaka från det
politiska lifvet.

4. John G. of Claverhouse, viscount
Dundee, krigare och partigängare,
f. omkr. 1649, d. 1689, tillhörde en yngre
släktgren, G. of Kincardine, gick vid unga år
i fransk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>