Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 95-96 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Graham, george - Graham, Sylvester - Graham, Thomas - Graham, sir Gerald - Grahamsbröd - Graham land - Graham´s dyke - Grahamska lagen - Grahamstown - Grahn (G.-Young), Lucile

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- Bland uppfinnare inom urmakeriet intager
G. ett af de främsta rummen. Han uppfann 1726
den s. k. kvicksilfverpendeln, en af de typer
af kompenserade pendlar, som ännu i dag allmänt
användas. Äfven hade han redan 1715 idén till
den s. k. rostpendeln, som han emellertid
aldrig utförde. (Den konstruerades först 1725
af Harrison.) Han förbättrade cylindergången
och uppfann den hvilande ankargången. G. var
en af de förste egentlige astronomiske
instrumentmakarna (i äldre tider förfärdigade
astronomerna själfva sina instrument). Om hans
skicklighet på detta område vittna åtskilliga
instrument på observatoriet i Greenwich, bland
dessa den af Halley beställda murkvadranten
(med 2,4 m. radie), till hvilkens delning
G. använde en ny metod, den första dugliga
man känner. Den stora zenitsektor, med
hvilken Bradley upptäckte aberrationen, hade
utgått från G:s verkstad. G. egnade mycken
uppmärksamhet äfven åt jordmagnetismen och
upptäckte (1722) de dagliga förändringarna i
deklinationen. Vidare sysselsatte han sig med
astronomiska observationer, såsom iakttagelser
öfver Merkuriuspassager, förmörkelser och
stjärnbetäckningar. Af hans skrifter må nämnas
den i "Philosophical transactions" intagna
afh. A contrivance to avoid the irregularities
in a clock’s motion occasioned by the action of
heat and cold on a pendulum rod (1726), hvari
uppfinningen af kvicksilfverkompensationen först
är framställd. A. L-n. (B-d.)

Graham [gréi’em],
Sylvester, amerikansk måttlighetspredikant
och skriftställare, f. 1794, d. 1851, en af
de förnämste förkämparna för den s. k.
vegetarismen. Det s. k. grahambrödet
(d. v. s. bröd af sammanmalet hvetemjöl utan
jäst, salt och kryddor) har sitt namn efter G.
(N. S.)


Graham [gréi’am], Thomas, engelsk kemist
och fysiker, f. 1805, d. 1869, blef 1824
filos. doktor samt professor 1830 i kemi vid
Andersonian institution i Glasgow och 1837
vid University college i London och utnämndes
1855 till direktor för Englands myntverk. Bland
G:s många, synnerligen viktiga arbeten märkas
undersökningar om gasernas diffusion, deras
rörelse och utströmning (i "Transactions of
the Royal society of Edinburgh", 1834, samt i
"Philosophical transactions’’, 1846 och 1849)
och forskningar öfver vätskors diffusion och
de osmotiska företeelserna (i "Philosophical
transactions", 1850 ff.), hvilka ledde honom
till upptäckten af den under namnet dialys
kända metoden att skilja kristalloida och
kolloida ämnen från hvarandra. Af hans
rent kemiska arbeten böra främst nämnas
undersökningarna om de isomera fosforsyrorna
("Philosophical transactions", 1833), om
fosforvätet ("Transactions of the Royal society
of Edinburgh", 1836) och om vätgasens metalliska
legering med palladium (1868). Ett genomgående
drag i G:s undersökningar är, utom deras
originalitet, enkelheten uti de metoder han
använde för vinnande af sina betydelsefulla
resultat. Hans Elements of chemistry (1837) har
såväl i original som i Ottos tyska bearbetning
varit af stor betydelse för de kemiska studierna
vid Europas högskolor. G:s vetenskapliga
afhandlingar utgåfvos samlade af J. Young och
A. Smith.

Graham [grei’om], sir Gerald, brittisk general,
f. 27 juni 1831, d. 17 dec. 1899, kämpade med
utmärkelse på Krim (1854-56) och i Kina (1860),
blef 1869 öfverste och 1881 generalmajor. I det
egyptiska fälttåget 1882 förde han 2:a brigadens
1:a division, bl. a. vid Tell-el-kebir, och
1884 stod han i spetsen för den expedition,
som slog mahdisterna vid El-Teb, frånryckte dem
Tokar och besegrade dem vid Tamanie, hvarefter
han s. å. utnämndes till generallöjtnant. Äfven
1885 ledde G. en expedition från Suakim mot
Berber och besegrade därunder mahdisterna vid
Hasheen. - Jfr Vetch, "The life, letters and
diary of lieut. general sir G. G." (1901).
(V. S-g.)

Grahambröd [gréi’em-]. Se Graham, S.,sp. 95.

Graham land [gréVem lä’nd], sydpolarland i
Väst-Antarktis, s. om Syd-Amerika, på ömse sidor
om polcirkeln, upptäckt 1832 af kapten Biscoe
och uppkalladt efter sir James Graham (se Graham,
8). Namnet användes i två olika betydelser: dels
för hela landmassan s. om Branefield-sundet,
dels för den sydvästligaste delen af denna
landmassa, hvars andra delar kallas Danco
land, Palmer land, Ludvig Filips land samt
Konung Oscar II:s land. Det sista namnet
inlades här af norrmannen, kapten C. A. Larsen
(ångf. "Jason"), som i början af dec. 1893 där
såg ett högt land, åt hvilket han gaf detta
namn. Den svenska antarktiska expeditionen under
O. Nordenskjöld besökte 1902 kusterna af G.
J. F. N.

Graham’s dyke [gréYems däi’k]. Se Antoinus’ vall.

Grahamska lagen [gréi’em-], fys. kem. Se
Diffusion 1.

Grahamstown [gréi’ams-täun]. 1. Stad i
Kapkolonien, 43 km. från kusten, 13,877
inv. (1904). Staden, som anlades 1812 och
till 1874 var hufvudstad i koloniens östra
provins, har anglikansk biskop, etnologiskt
naturhistoriskt museum, bibliotek, botanisk
trädgård och flera colleges samt drifver en
betydande handel. - 2. (Thames) Stad på
Nordön af Nya Zeeland vid Firth of Thames. 4,004
inv. (1901). I närheten Thames’ guldfält.
(J, F. N.)

Grahn (G.-Young), Lucile, eg. Lucina, dansk
dansös, f. 30 juni 1819 i Köpenhamn, d. 4
apr. 1907, debuterade på k. teatern 1834 och
blef solodansös 1837. Under sommaren 1838
uppträdde hon på Stora operan i Paris samt
skördade rikt bifall, och 1839 fick hon, sedan
hon tagit afsked från k. teatern i Köpenhamn,
fast engagemang i Paris. Såväl där som i andra
af Europas hufvudstäder hänförde hon publiken
med sin lätta, behagfulla och kyska dans samt
sin själfulla mimik, och hon kan, i synnerhet med
afseende på utförandet af nationaldanser, ställas
vid sidan af de största konstnärinnor. Sedan
hon 1856 gift sig med en tysk tenorsångare,
Fr. Young (f. 1822, d. 1884), och s. å. dragit
sig tillbaka från skådebanan, ledde hon 1858-61
baletten i Leipzig och 1869-75 i München, där
hon därefter uppehöll sig. E. Ebg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>