Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grinds skans l. Södermalms skans - Gringelstad - Gringmut, Vladimir Andrejevitj - Gringoire - Gringore - Grinell, Henry - Grinnell-land - Grinneröd - Grinstad - Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med graf, som afskar det smala näset, samt 2
bakomliggande flygelredutter. 1656 uppgjorde
N. Tessin en dessein till befästningarnas
förstärkande, upptagande en egendomligt
anordnad betäckt väg samt långa skuldervärn
mellan redutterna och 2 bakomliggande höga
batterier om 6 kanoner hvardera. 1657-60
arbetades på skansen, men efter krigets
slut fick G. åter förfalla. Enligt en 1678
approberad förstärkningsdessein arbetades
1678-79, men efter krigets slut inträdde som
vanligt en förfallsperiod. 1710 och 1719 sattes
skansen åter i stånd och underhölls nödtorftigt
till 1774, då en del af grafven utfylldes för
landsvägens framdragande. Återstoden af G:s
murar kvarstodo tämligen orörda ända till
1907, då skansen fullständigt raserades.
L. W:son M.
Gringelstad, bränneri i Köpinge socken,
Kristianstads län. Tillverkning 22 okt. 1906-1
maj 1907 416,818 liter af normalstyrka.
Gringmut, Vladimir Andrejevitj, rysk publicist
af tysk börd, f. 1851, d. 1907, studerade vid
Moskvas universitet, blef lärare i grekiska,
men egnade sig äfven åt litterär verksamhet
under pseudonymerna Temlinskij, Rulev och
Spectator. Efter Katkovs död blef G. medarbetare
i "Moskovskija Vjedomosti" och sedermera
tidningens hufvudredaktör. Som politiker verkade
han i strängt ortodox och nationell anda och
ifrade starkt för den klassiska undervisningen
i skolorna. A-d J.
Gringoire [grägwä’r], l. riktigare
Gringore [grägå’r], Pierre, fransk satiriker
och dramatisk skald, f. omkr. 1470 i Caen,
d. omkr. 1538 i Lothringen, företog resor i
Italien, bosatte sig sedan i Paris, där han blef
medlem af det dramatiska gillet Enfants sans
souci (se d. o.). 1509 vardt han sällskapets
näst högste dignitär, mère sotte, hvilken
titel han nyttjade som pseudonym under flera
moraliserande dikter. Han debuterade med två
allegoriska poem Le château de labour (1499)
och Le château de l’amour. 1502-17 finnes han
ofta nämnd i Paris’ akter som författare,
skådespelare och entreprenör af dramatiska
föreställningar. Från 1505 uppträder han
som försvarare af Ludvig XII:s politik
mot påfven Julius II i flera pamfletter,
Folles entreprises (1505), L’entreprise de
Venise och La chasse du cerf des cerfs (1510,
anspelning på den titel som påfvarne gåfvo sig,
"servus servorum dei"). Samma sak försvarade
han 1512 i sitt berömda politiska drama Jeu
du prince des sots et mère sotte (en trilogi,
bestående af sottie, moralitet och fars),
som förlöjligade påfven och uppmanade Ludvig
att gripa till vapen mot kyrkan. Genom detta
grundlade G. den politiska komedien i Frankrike.
Öfver hufvud är han en synnerligen intressant
förkämpe för den tidens borgerskap. G:s
betydelsefullaste arbete är hans profanmysterium
La vie monseigneur Sainct Loys (1514), författadt
för murarnas och timmermännens skrå i Paris. Det
sönderföll i 9 böcker och behandlade Ludvig
den heliges lif. 1527 publicerade G. Notables
enseignements, adages et proverbes. Omkr. 1520
begaf han sig till Lothringen, där han blef
vapenhärold hos hertigen. G. är i våra dagar
mest bekant genom den framställning, som V. Hugo
gifvit af honom i "Notre-Dame" och genom Th. de
Banvilles lilla drama "Gringoire", där G. är
hufvudpersonen. Båda dessa framställningar ha
emellertid föga bevarat af den historiske G. G:s
Oeuvres complètes ha utgifvits af Ch. d’Héricault
och A. de Montaiglon i 2 bd, 1858-77. - Litt.:
P. de Julleville, "Les mystères" (1880) och
"Les comédiens en France au moyen âge" (1885),
samt J. Mortensen, "Profandramat i Frankrike"
(1897). J. M.
Gringore. Se Gringoire.
Grinnell [gri’ngl], Henry, amerikansk mecenat,
f. 1799 i New Bedford i Massachusetts, d. 1874
i New York, bosatte sig 1828 i New York, där
han som skeppsredare och köpman förvärfvade sig
stor förmögenhet och på ett högst frikostigt sätt
understödde arktisk forskning. På egen bekostnad
utrustade han 1850 det fartyg, som under De
Havens befäl skulle uppsöka Franklin och som
fann det efter G. uppkallade Grinnell-land. Äfven
bar han en stor del af kostnaderna för
Kanes, Hayes’ och Halls expeditioner. Han var
1852-53 president och 1854-72 vicepresident i
amerikanska geografiska sällskapet i New York.
(Wbg.)
Grinnell-land [gri’ngl-länd], land i arktiska
Nord-Amerika, bildar jämte Ellesmere-land i s. och
Grant-land i n. en sammanhängande landmassa,
som är skild från Grönland genom Smith-sundet,
Kanes bassäng, Kennedy-kanalen, Halls bassäng
och Robeson-kanalen samt i s. genom Jones sund
från North Devon. Det sträcker sig i n. till
Kap Columbia under 83° n. br. I dess västra
del intränger Greely-fjorden. Det upptäcktes
1854 af Kane och undersöktes 1875-76 af
en engelsk expedition under Nares. Greely
framträngde 1881 till Greely-fjorden på G:s
västkust, och hans följeslagare Lockwood
nådde därifrån 13 maj 1882 Lockwood island,
under 83° 24’ n. br., före Nansen (1895) den
nordligaste uppnådda punkt på jorden. Senare
har Sverdrup under sin expedition (1898-1902)
gjort forskningar i detta område. G. har om
sommaren snöfria dalar, där vargar, harar,
räfvar, fjäll-lämlar och fjällripor uppehålla
sig. S. v. om G., n. om Wellington-kanalen,
ligger ett annat Grinnell-land, som upptäcktes
1850 af De Haven. Det är en halfö af North Devon.
J. F. N.
Grinneröd, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands Fräkne härad. 4,250 har. 806 inv.
(1907). Annex till Forshälla, Göteborgs stift,
Älfsyssels norra kontrakt.
Grinstad, socken i Älfsborgs län, Sundals
härad. 5,548 har. 1,435 inv. (1907). Annex till
Bolstad, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
