Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripenberg, Alexander Lennart - Gripenberg, Odert Sebastian - Gripenberg, Alexandra - Gripenberg, Bertel Johan Sebastian - Gripenheielm - Gripenhielm, Edmund - Gripenhielm, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olagliga februarimanifestet 1899 utfärdades,
vägrade G. bidraga till dess promulgation,
och 1900 afgick han från senaten i följd af
förordningen om ryska språkets förklarande för
officiellt. Han tog nu anställning som chef för
Bröder Åströms stora läderfabrik i Uleåborg,
men väckte genom två politiska broschyrer
generalguvernören Bobrikovs misshag och
utvisades från landet 1903. Till landtdagen
1904-05 återvände han, och i dec. 1905, efter
löftet om laglighetens återställande, inkallades
han till chef för kommunikationsexpeditionen i
den konstitutionella senaten, till hvars allra
bästa krafter han räknades. Sommaren 1907 tog
han afsked i följd af konflikter med de ryska
myndigheterna.
6. Odert Sebastian G., son till G. 3,
friherre, finsk arkitekt, f. 8 mars 1850 i
Kronoborgs socken, Viborgs län, genomgick
finska kadettkåren och avancerade i rysk
tjänst till löjtnant. 1875 blef han elev vid
polytekniska institutet i Helsingfors, där han
studerade arkitektur för F. A. Sjöström. 1887
utnämndes G. till öfverdirektör i öfverstyrelsen
för allmänna byggnaderna. Bland G:s skapelser
må nämnas sparbankens hus i Åbo (italiensk
renässans), finska fruntimmersskolan och
bolaget Suomis hus samt ryska prästgården
i Helsingfors. 1904 inkallades G., som
tillhör det suometarianska partiet, i senaten som
chef för handels- och industriexpeditionen, men
nödgades vid den lagliga ordningens proklamerande
i nov. 1905 jämte sina kolleger afgå.
7. Alexandra G., den föregåendes syster,
finsk skriftställarinna, f. 30 aug. 1857 i
Kronoborg, utgaf redan 1877 sina första
noveller, som efterföljdes 1884 af en samling
Strån och 1886 af novellen I tätnande
led (de senare under pseud.
Aarne). Snart vände hon sitt intresse åt
politiken och särskildt åt kvinnorörelsen,
bland hvars främsta ledare i Finland hon är.
1887-88 företog hon en resa till England och
Nord-Amerika för att studera denna fråga och
utgaf 1889 en skildring däraf, Ett halfår i
Nya verlden. Sistnämnda år vald till ordf. i
Finsk kvinnoförening (se d. o.), har hon ända
till 1906 ledt dennas arbete. Utom kalendrar
och broschyrer i kvinnofrågan har hon utgifvit
tidskriften "Koti ja yhteiskunta" (Hemmet och
samhället). Hennes förnämsta arbete är det
vidlyftiga, sakrika verket Reformarbetet
till förbättrande af kvinnans ställning
(3 dlr, 1893-1903). G. invaldes 1907 af det
suometarianska partiet, till hvars styrelse
hon hör, i den första finska landtdagen efter
representationsreformens införande och återvaldes
1908.
8. Bertel Johan Sebastian G., den
föregåendes brorson, friherre, finländsk skald,
f. 10 sept. 1878 i Petersburg, student 1898,
debuterade 1903 med ett häfte Dikter (2:a
uppl. 1906),som följts af diktsamlingarna Vida
vägar (1904), Gallergrinden (1905; 5:e tusendet
1906) och Rosenstaden (1907) samt en utmärkt
öfversättning från Oscar Wilde, "Balladen om
fängelset i Reading" (s. å.). Från finskan
har G. tolkat Linnankoskis ’’’Sången om den
eldröda blomman" (1906) m. m. G. intar den
bemärktaste platsen bland det yngre Finlands
svenskspråkiga skalder genom sina stora formella
förtjänster och som den förnämste odlaren
af kärleksdikten. Hans dikter bäras af stark
stämning och äro uttryck för ett lidelsefullt
kynne, som i glansfulla, ståtliga bilder och
liknelser förhärligar känslolifvets starkaste
och centralaste erfarenheter. Både visuellt
och
akustiskt är G:s diktion af stor effekt; särskildt
är behandlingen af sonettformen umärkt. Vid sidan
af den blodfulla subjektiva lyriken finnas i G:s
diktsamlingar äfven vackra bilder från det nutida
Finland, manliga stridssånger för svenskt språk
och svensk odling. Med undantag af en studieresa
till Frankrike och Spanien 1904 har G. vistats
som huslärare på landsbygden.
1. M. G. S. 2, 4-7. T. C. 3. R. C.* 8. R-n B.
Gripenhielm, svensk adlig ätt, härstammade från
Edmund Figrelius, hvilken 1660 upphöjdes i adligt
och 1673 i friherrligt stånd. Ätten utgick 1759
på svärdssidan. - 1. Edmund G. (före adlandet
Figrelius, äfven Figrel), friherre, riksråd,
Karl XI:s lärare, f. 24 mars 1622 i Sköfde,
d. 15 dec. 1675 i Stockholm. Han blef 1640
student i Uppsala, företog som handledare för
Gustaf Karlsson Banér vidsträckta utrikesresor
och utnämndes 1650 till historiarum professor vid
Uppsala universitet. 1657 befordrades han till
sekreterare i kansliet och till handsekreterare
hos konung Karl X, hvilken hyste ett synnerligen
stort förtroende till honom och på sin dödssäng
(1660) utnämnde honom till kronprinsens
lärare. Samma år adlades han med namnet G. Han
var ock sekreterare vid fredsunderhandlingarna
i Danmark 1659-60; hans efterlämnade koncept
från dessa (i Riksarkivet) röja snabb
uppfattning och god förmåga att uttrycka
sig. 1661 blef G. direktör för k. biblioteket,
1662 statssekreterare, 1665 hofråd och 1671
hofkansler. Karl XI:s uppfostran blef visserligen
bristfällig, men skulden härför faller i främsta
rummet på drottning Hedvig Eleonora och konungens
guvernör, Krister Horn. När konungen blifvit
myndig, öfverhopade han G. med nådebevis:
utnämnde honom 1673 till riksråd och friherre
med exspektansbref på Örneholms friherreskap,
hvilket fältmarskalken Würtz då innehade, kallade
honom 1674 till häradshöfding i Västerbotten
o. s. v. G:s inflytande hos Karl XI öfvergick
efter hand till hans skyddsling Lindsköld,
men den gamla uppgiften, att han 1675 skulle
fallit i onåd, har vederlagts af O. Varenius
("Räfsten med Karl XI:s förmyndarestyrelse",
I, s. 168). G. hade vidsträckt lärdom,
särskildt i gamla språk och historia, samt en icke
vanlig författartalang (bl. a. författade han
18 disputationer); i synnerhet som latinsk
skald var han utmärkt. Åt k. biblioteket
egnade han en synnerlig omvårdnad. -
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
