Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnen, Element l. Enkla kroppar - Gruneisen, Charles Lewis - Gruner, Wilhelm Heinrich Ludwig - Grunert, Johann August - Grunert, Karl - Grunewald - Grunnebo - Grupp - Gruppackord - Gruppbefästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
32,6 och Neobium, men bör läsas S = 32,06
och Niobium), för hvilken den internationella
tabellen för 1904 lagts till grund.
En ytterligare komplettering af originalschemat
blir nödvändig, när de radioaktiva grundämnena
blifvit fullständigt utredda. Hittills har
bland dessa endast radium isolerats i rent
tillstånd och funnit sin plats i schemat. Det
lider emellertid intet tvifvel, att några af
de återstående, ännu tomma platserna komma att
besättas af andra radioaktiva ämnen.
Af schemat finner man, att hvarje horisontalrad
begynner med enatomiga, starkt positiva metaller
och slutar med starkt negativa metalloider. De
vertikala grupperna utgöras af grundämnen med
samma atomvärde, hvilka därför gifva föreningar
af analog sammansättning. En detaljerad analys
af detta schema vore utan tvifvel af intresse,
men skulle taga mer än tillbörligt utrymme
i anspråk. Vi hänvisa till Mendelejeffs
originalafhandling i "Annalen der chemie
und pharmacie", supplement VIII, sid. 133
(1872). Något tidigare än Mendelejeff har
Lothar Meyer, såsom ofvan nämnts, påvisat en
genomgående periodicitet hos grundämnena genom
att grafiskt återgifva atomvolymerna som funktion
af atomvikten (se fig. å sp. 437-438). Hans
system är således byggdt på en oföränderlig
egenskap hos grundämnena.
Under det att kemisterna, sedan Prouts hypotes
(se d. o.) störtats under senare hälften af
1800-talet, ansågo atomerna vara odelbara och
oföränderliga, har alkemisternas gamla dröm
om elementens förvandling under de sista åren
börjat att till en viss grad realiseras. 1903
gjorde nämligen Ramsay och Soddy
den ytterst betydelsefulla upptäckten, att
helium spontant bildas ur radiumbromid, att
således ett ämne af obestridt elementär natur
öfvergår till ett annat element. Observationens
riktighet har senare så ofta bekräftats,
att den står utom allt tvifvel. Och om andra
öfvergångar har Ramsay redan gifvit preliminära
meddelanden. Enligt Rutherford kan för
radioaktiva grundämnen en viss "lifslängd"
angifvas (se Radioaktiva ämnen); för dessa
element existerar en karakteristisk tid, inom
hvilken deras halfva mängd sönderfaller. Så
skulle t. ex. denna sönderdelningsperiod för
radium vara omkr. 2,000 år; d. v. s. inom denna
tid skulle halfva radiummängden ha omsatt sig
till "emanation".
Flera framstående fysiker antaga numera,
att atomerna allmänt äro större eller mindre
komplexer af elektroner, neutraliserade genom
positiv elektricitet. Om således äfven de icke
radioaktiva ämnena skola visa sig sammansatta,
så befinna sig dock alla dessa grundämnen på
ett analogt stadium af materiens uppdelning och
skilja sig från kemiska föreningar.
P. T. C. (H. E.)
Gruneisen [grönajsen], Charles Lewis,
engelsk publicist, af tysk härkomst, f. 1806,
d. 1879, var underredaktör i "Morning post"
samt dess krigskorrespondent i Spanien 1837-38
(då han utstod många faror, tillfångatogs, men
lössläpptes genom lord Palmerstons inflytande),
Pariskorrespondent 1839-44 (då han ordnade en
regelbunden brefdufpost mellan Paris och London)
och sedan musikkritiker. 1847 tog han initiativ
till upprättande af Italienska operan i Covent
garden, och 1852 deltog han i stiftandet af
Conservative land society.
G. stod i korrespondens med statsmän i flera
länder.
Gruner [grõner], Wilhelm Heinrich Ludwig,
tysk kopparstickare, f. 1801 i Dresden,
d. där 1882, studerade därstädes och 1820-28
i Milano under ledning af Anderloni och
Longhi. Efter åtskilliga resor och flerårig
vistelse i Rom begaf han sig 1842 till England,
hvarifrån han 1856 kallades till Dresden som
professor vid konstakademien och direktor för
k. kopparstickskabinettet. G. efterlämnade
en mängd utmärkta blad, bland hvilka en serie
kopparstick efter italienska mästare (I mosaici
della capella Chigi, 1839, m. fl.). I England
utgaf han praktverken Fresco decorations and
stuccos in Italy (1844), The decorations
of the garden pavillon in the grounds of
Buckingham-palace (1846) och Specimens of
ornamental art (1850) samt gravyrer, förnämligast
efter Rafael. Från hans senaste period i Dresden
härröra Die basreliefs an der vorderseite des
doms zu Orvieto (1858), A selection of the art
treasures in the Green vaults at Dresden (1862),
The terra-cotta architecture of North Italy
(1867) m. m. . (G-g N.)
Grunert [grön-], Johann August, tysk matematiker,
f. 1797, d. 1872 som professor i matematik i
Greifswald, utgaf ett stort antal matematiska
arbeten, bl. a. en del läroböcker, som upplefvat
många upplagor, redigerade 1841-72 det af honom
grundlagda "Archiv der mathematik und physik",
hvilket trycktes i Greifswald. (I. F.)
Grunert [grön-], Karl, tysk tragisk skådespelare,
f. 1810 i Leipzig, d. 1869 i Stuttgart,
engagerades i Hannover 1834, Hamburg 1842
och Stuttgart 1846 samt utmärkte sig som
karaktärsskådespelare i Shaksperes, Goethes och
Schillers dramer. Han var en fin och grundlig
kännare af scenisk konst och blef i Tübingen,
där han ofta holl dramatiska föreläsningar,
promoverad till filos. doktor.
Grunewald [grönevalt], en kronoskog, s. v. om
Berlin, utmed östra stranden af Havel, 4,555
har, med omväxlande skogs-, sjö-, berg- och
dalscenerier. Ett omtyckt mål för sommarutflykter
från Berlin, ö. därom ligga villakolonien
G. (3,230 inv. 1900) och förlustelseorten
Halensee. J. F. N.
Grunnebo, järnvägs-, post- och telegrafstation
vid Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga
järnväg, i Vassända-Naglums socken, Väne
härad, Älfsborgs län. - Grunnebo hed var
från början af 1860-talet öfningsplats för
Västgöta-Dals regemente, till dess detta till
följd af 1901 års härordning flyttades till
Halmstad under namn af Hallands regemente.
C. O. N.
Grupp. 1. Krigsv., kallas i de flesta arméers
infanteri den minsta afdelningen, halftroppen
(ty. section, fr. escouade), då denna blifvit
formerad i spridd ordning. Gruppen består
vanligen af 6 till 14 man under ledning af
ett underbefäl. Gruppindelningen infördes
i Preussen 1856 och har småningom banat sig
väg till alla europeiska arméer. I Sverige
infördes den 1869. Det österrikiska namnet
på grupp är schwarm. Jfr Spridd ordning.
C. O. N.
2. Mat. Se Gruppteori.
Gruppackord. Se Arbetslön, sp. 1357.
Gruppbefästning, fortif., anordnas i st. f. fort
i en fästnings hufvudstridsställning, då
anfallsfältets svåråtkomlighet, särskildt till
följd af artilleriets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
