Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gråsugga - Grå sångaren - Gråsälen - Gråt - Gråtanberget - Gråtande träd - Gråtruten - Grått i grått - Gråvacka - Gråvackeskiffer - Gråverk - Gråvide - Gråärlan - Gråärt - Gräb, Karl Georg Anton - Gräbbestad - Gräbe, Karl - Grädda - Grädde - Gräddglas - Gräddkur - Gräddmejeri - Gräddmätare - Gräddost - Gräddskrufven - Gräddsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kropp, yttre antenngisseln treledad
och bakkroppen omärkligt begränsad från
framkroppen. De andas med egendomliga
organ under bakkroppen, bildade af de fem
första abdominalfötterna, som täcka hvarandra
taktegellikt och af hvilka de främsta innehålla
luftkamrar i den hårda yttergrenen. De kunna
tillgodogöra sig endast syret ur fuktig luft,
hvarför dessa djur hålla till under murken bark
och under stenar o. s. v., där lämplig fuktighet
finnes. De dö hastigt af kväfning, såväl i mycket
torr luft som i vatten. Den allmännaste arten
är O. asellus L. O. T. S. (L-e.)
Grå sångaren, zool. Se Trädgårdssängarsläktet.
Gråsälen, zool. Se Säldjur.
Gråt. Se Tårar.
Gråtanberget, kronopark i Vilhelmina socken
och revir, Västerbottens län, afsatt af
öfverloppsmarken n:r 19 genom K. M:ts
befallningshafvandes utslag 5 febr. 1887 och
benämndt enl. Kammarkollegiets förklaring 13
okt. 1891. Areal 4,024 har. Skogsindelningsplan
fastställdes 1900 med årlig afkastning efter
180-årig omloppstid af 2,435 träd. G. Sch.
Gråtande träd, bot. Se Gullation.
Gråtruten, zool. Se Måssläktet.
Grått i grått, målark. Se Camaieu.
Gråvacka, petrogr., en finkornig till
grofkornig, oftast grå, stundom rödaktig
eller gulhvit, mer eller mindre tydligt
skiktad brottstyckebergart, som består af dels
skarpkantiga, dels afrundade fältspats-, kvarts-
eller andra mineralkorn och fjäll af glimmer,
eller fragment af skiffrar och andra bergarter,
sammankittade af ett kvartsigt, lerigt eller
kalkigt bindemedel. Gråvackan bildar öfvergångar
dels till sandsten, dels till konglomerat eller
breccia, tillsammans med hvilka bergarter den
förekommer. Då bergarten får tydligt skiffrig
struktur och gryet tillika blir mycket fint,
öfvergår den till gråvackeskiffer. Det må
dock icke fördöljas, att under benämningarna
gråvacka och gråvackeskiffer innefattas flera
ganska olikartade och i allmänhet föga bestämda
bergartsvarieteter. Gråvackebergarterna
spela en ganska viktig roll bland de
siluriska och devoniska aflagringarna
och undre stenkolssystemet (Böhmen, Harz,
Westfalen). I Sverige förekomma gråvackeartade
bergarter inom den s. k. Visingsöserien vid östra
stranden af Vättern och inom Dalformationens (se
d. o.) understa del. Denna formations öfversta
afdelning, den s. k. lianeskiffern (se d. o.),
har äfven i vissa delar ett gråvackeliknande
utseende. Namnet gråvackeskiffer begagnas
stundom, ehuru måhända med orätt, äfven för
sandig lerskiffer eller lerig sandsten,
t. ex. den vid Andrarum och Simrishamn
förekommande. E. E.
Gråvackeskiffer. Se Gråvacka.
Gråverk, de grå, gråblå eller brungrå skinnen
af i vintertid fångade ekorrar, i synnerhet den
sibiriska och den nordamerikanska (buken vanligen
hvit). Dessa skinn användas till pälsfoder,
bräm o. d.
Gråvide, bot., namn på Salix cinerea.
Gråärlan, zool. Se Ärlesläktet.
Gråärt, bot., namn på Pisum arvense.
Gräb, Karl Georg Anton, tysk målare, f. 1816
i Berlin, d. som professor (sedan 1855) där
1884. Han gjorde sig ett namn genom förträffliga
interiörer (företrädesvis af gotiska kyrkor),
vittnande om vetenskapliga arkitekturstudier
och utmärkta af en poetisk-romantisk
uppfattning. Hans
mästerverk torde vara Det inre af synagogan
i Prag (1876). Han egnade sig äfven med
framgång åt landskapsmålning, utförde
bl. a. väggmålningar i Neues museum i Berlin
(början af 1850-talet). G. är godt representerad
i nationalgalleriet. - G :s son och lärjunge,
Paul G. (f. 1842, d. 1892), var likaledes
arkitektur- och landskapsmålare. (G-g N.)
Gräbbestad, municipalsamhälle och fiskeläge, som
framdeles blir köping, i Tanums socken, Göteborgs
och Bohuslän, vid en vik af Kattegatt, 4
km. från Tanums station vid Uddevalla-Strömstads
järnväg. 1,039 inv. (1907). Taxeringsvärdet
å fastigheter inom G:s kyrkoområde var
1906 780,500 kr. å jordbruks- och 678,600
kr. å annan fastighet. Näringar äro sjöfart,
fiske samt stenindustri. Platsen har post-,
telegraf- och rikstelefonstation och är en enkel
sommarort med kalla och varma bad. Sedan 1890
tillämpas byggnads-, brand- och hälsovårdsstadgan
beträffande stad och sedan 1895 ordningsstadgan
för rikets städer i "strandlägenheten" G. -
I G. är kyrka uppförd, och har inom Tanums
församling bildats ett G:s "kyrkoområde", som
omfattar municipalsamhället och några andra
delar af Tanums församling, hvilket område vid
1907 års slut räknade 3,152 personer.
Gräbe, Karl, tysk kemist, f. 1841, professor i
Königsberg 1870, i Genève (vid École de chimie
organique) 1879, lyckades redan 1869 tillsammans
med Liebermann att på syntetisk väg framställa
färgämnet alisarin (se d. o.). Numera har det
artificiella alisarinet så godt som fullständigt
undanträngt krapprotens naturliga färgämne. G:s
öfriga arbeten röra sig om ftalsyra,
naftalin-, antracen- och fenantrenderivat.
H. E.
Grädda, medelst värme, hvarigenom ägghviteämnen
koagulera, gifva stadga åt en degartad eller
flytande massa. Se Bakning.
Grädde. Se Gräddsättning, Mjölk och
Mjölkhushållning.
Gräddglas. Se Mjölkprofvare.
Gräddkur. Se Diet.
Gräddmejeri. Se Mejeri.
Gräddmätare. Se Mjölkprofvare.
Gräddost. Se Ost.
Gräddskrufven, mek. Se Centrifug, sp. 1468.
Gräddsättning, afskiljandet af grädde ur mjölk,
har af gammalt skett på det sätt, att mjölken
lämnats i stillhet, medan de större fettkulorna
till följd af sin mindre egentliga vikt stiga
upp till mjölkens yta, hvarefter det så bildade
gräddlagret afskummats. En hastig gräddsättning
sökte man i allmänhet ernå genom att låta
mjölken stå i grunda kärl för att förkorta
fettkulornas väg upp till mjölkens yta. Mest
använd var den s. k. holsteinska
gräddsättningsmetoden, som bestod däri, att
man uppsilade mjölken i grunda träbyttor eller
fat af lergods, koppar eller bleck, uppställda
i särskilda, svala mjölkkällare. Efter
Destinons-metoden användes stora, grunda bunkar
af emaljeradt gjutjärn, i form af ett fyrkantigt
öskar, i hvilka grädden medelst en på bunkens
kanter löpande skummare afströks från mjölken
i en under bunkens lägre ända anbragt ho.
Den svenske mejerimannen, majoren P. U.
Gussander sökte förkorta tiden för gräddsättningen
genom att låta denna försiggå i solljusa, varma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
