Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 469-470 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grängesberg - Grängesberg-Oxelösund, Trafikaktiebolaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

440 m. lodrätt djup under dagen; räknadt efter
malmens stupning uppgår djupet till omkr. 550
m. Af G:s segmalmer brytas årligen 60,000 à
70,000 ton och förbrukas vid svenska järnverk, af
hvilka ett 20-tal är egare till grufvorna och en
stor del köper malm. Apatitmalmerna exporteras
till större delen för tyska järnverks räkning;
dock konsumeras f. n. 75,000 à 80,000 ton vid
de svenska järnverken Domnarfvet och Bångbro,
och man väntar, att denna inhemska förbrukning af
apatitmalm kommer att årligen ökas. G:s grufdrift
sysselsätter omkr. 1,600 arbetare. För ungefär
en fjärdedel af dessa finnas af bolagen uppförda
bostäder (se Arbetarbostäder, sp. 1321), medan
de öfriga dels ega egna hem vid gruffältet,
dels äro boende på längre eller kortare afstånd
därifrån. Till arbetarnas nytta och trefnad
finnas sjukstuga och tuberkulossanatorium,
ett stort samlingshus, "Cassels donation", med
bibliotek, festvåning, teater- och konsertsalong
samt kulturhistoriskt museum, varmbadhus med
mekanisk tvättinrättning, skolkök, kindergarten
och slöjdskolor. N. H-g.


Fig. 2. Uppfordringstorn och lafve vid
Möllers schakt i Grängesberg.

Grängesberg–Oxelösund, Trafikaktiebolaget,
bildades 1896 med ändamål att åstadkomma en
sammanslutning mellan Grängesbergs grufvor
och de järnvägar, på hvilka transporten
af Grängesbergsmalm till exporthamnen
Oxelösund egde rum. Bolaget startade med
ett aktiekapital af 19,090,000 kr. och
inköpte omedelbart aktiemajoriteterna i
Oxelösund–Flen–Västmanlands, Köping–Hults och
Frövi–Ludvika järnvägar samt i Grängesbergs
grufaktiebolag. 1902 öfvertog trafikbolaget
själft grufdriften i Grängesberg,
då Grängesbergs grufaktiebolag till
trafikbolaget utarrenderade all sin fasta och
lösa egendom. 1903 afslöts mellan trafikbolaget
och konsul G. E. Broms ett aftal, enligt hvilket
bolaget under vissa förutsättningar skulle
köpa aktiemajoriteten i aktiebolaget Gällivare
malmfält och Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag,
hvilka bolag voro egare till de stora lappländska
järnmalmsfälten Gällivare, Kirunavaara,
Luossavaara, Mertainen, Ekströmsberg m. fl. I
samband med detta aftal fördes underhandlingar
med svenska regeringen, hvilka hade till följd
framläggandet till 1903 års riksdag af en
proposition ang. ändrade bestämmelser rörande
trafikerandet af järnvägen Gällivare–Riksgränsen
äfvensom ang. beviljande åt de lappländska
bolagen af ett statslån å 20 mill. kr. Denna
proposition förkastades af riksdagen, men med
hjälp af utländsk kredit fullföljde trafikbolaget
det med Broms träffade aftalet, så att bolaget
1904 blef egare till mer än 90 proc. af aktierna
i de lappländska bolagen. Samtidigt ökades
aktiekapitalet genom utsläppande af nya aktier
till 32,244,000 kr. Sedan bolaget blifvit egare
till de lappländska malmfälten, har det spelat en
betydande roll i vår inre politiska historia. I
riksdagen har gång på gång motionerats om
införande af exporttull på järnmalm, riktad
mot trafikbolagets malmexport, hvarjämte flera
förslag framlagts till ordnande för framtiden af
förhållandet mellan bolaget och staten; dessa
angelägenheter kunna utan tvekan sägas ha ådragit
sig större uppmärksamhet såväl inom riksdagen
som i pressen och bland allmänheten än någon
annan inre fråga under de senaste åren. 1907
lyckades slutligen Lindmans ministär få en
uppgörelse mellan staten och bolaget antagen af
riksdagen, sedan ett året förut af ministären
Staaff i samma syfte framlagdt förslag blifvit
förkastadt. Hufvudpunkterna i det nu gällande
aftalet mellan staten och bolaget äro: 1)
staten öfverlåter till Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolag sina jordegarandelar i Luossavaara,
Kirunavaara och Gällivare malmfält, men blir
i stället hälftenegare i samma bolag genom
erhållande af preferensaktier till nominellt
belopp af 40 mill. kr.; 2) bolaget förbinder
sig att under 25-årsperioden 1908–32 icke
bryta mer än sammanlagdt 75 mill. ton järnmalm
i Kirunavaara samt 18 mill. ton i Gällivare;
3) staten eger rätt att 31 dec. 1932 inlösa
de aktier i Kirunabolaget, som då innehafvas
af trafikbolaget, hvilken lösen bestämmes efter
värdering på så sätt, att lösesumman skall utgöra
tjugufem gånger hälften af den årliga medelvinst,
som bolaget under tioårsperioden 1920–29 haft på
malmbrytningen i Kirunavaara och Gällivare. Om
staten ej begagnar sin lösenrätt 1932, eger
den år 1942 samma rätt på enahanda villkor,
endast med den skillnad, att medelvinsten
skall beräknas för brytningsperioden 1928–37;
4) staten erhåller eganderätt till Mertainens,
Ekströmsbergs och 7 andra järnmalmsfält samt
uteslutande nyttjanderätt under 30 år till
Luossavaara malmfält, med villkor att staten
intill 1938 icke i dessa fält bryter järnmalm
annat än för järn- och ståltillverkning i
Sverige. Aftalet innehåller f. ö. bestämmelser
om fraktsatser, inskränkning i malmexporten
från Grängesberg m. m. Statens utdelning å
preferensaktierna i Kirunavaarabolaget skall
till 1938 bestå däri, att staten erhåller en
viss royalty per ton på hälften af den malm,
som brytes i Kirunavaara och Gällivare; under
de första 20 åren utgör denna royalty 1 krona
för Kiruna- och 50 öre för Gällivaremalmen,
under de fem nästa resp. 1,50 kr. och 75 öre samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>