Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 487-488 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönbo - Grön bok - Grönbo revir - Grönby - Gröndahl (Backer-Gröndahl), Agathe Ursula - Gröndal - Gröndal, Benedikt Jónsson - Gröndal, Benedikt Sveinbjarnarson - Gröndal, Johan Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom upprepade inköp. Sålunda förvärfvades 1887
Grönbo bruk m. fl. fastigheter om 3,748 har för
225,000 kr., 1895 hemmanet Kärrboda (913 har)
under Nyhammars bruk för 88,000 kr., 1897 dels
Aspfallet m. fl. (5,236 har) för 250,000 kr.,
dels af Gammelbo bruk 2,764 har för 233,000
kr. samt 1899 hemmanet Grimsö och Björkö om
329 har för 20,000 kr. Totalareal 12,966 har.

^{G. Sch.}

Grön bok. Se Blå böcker.

Grönbo revir
omfattar de områden af Ramsbergs och
Fellingsbro socknar af Örebro län, som
utgöra kronoparken Grönbo, samt de delar af
Skinnskattebergs, Heds och Västra Skedvi
socknar i Västmanlands län, hvilka utgöra
kronoparken Uttersberg. Reviret är uppdeladt
i 5 bevakningstrakter: Nyhammars, Morskoga,
Sundbo, Skärvikens och Uttersbergs. Inom
reviret finnas endast de båda kronoparkerna
Grönbo och Uttersberg med tillsammans 20,470
har vid 1905 års slut. Reviret lämnade 1904
en inkomst af 94,524 kr. brutto. Utgifterna
uppgingo s. å. till 54,959 kr., hvadan
reviret lämnade nettobehållning af 39,565
kr. eller 2,79 kr. per har produktiv skogsmark.

^{G. Sch.}

Grönby, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. 1,514 har. 1,074 inv. (1907). G. bildar
med Anderslöf ett regalt pastorat i Lunds stift,
Vemmenhögs kontrakt.


Gröndahl (Backer-Gröndahl), Agathe Ursula, född
Backer, norsk pianist och tonsättarinna,
f. 1 dec. 1847 i Holmestrand, d. 4 juni 1907
i Kristiania, studerade först i Kristiania för
O. Winter-Hjelm, H. Kjerulf och L. M. Lindeman,
1866–69 i Berlin för Kullak och Wüerst,
slutligen – sedan hon konserterat i Berlin,
Kristiania och Leipzig – i Florens för Bülow
(1871) och Weimar för Liszt (1873), hvarefter
hon ånyo konserterade, bl. a. i Köpenhamn och
i Stockholm (1875). Sistnämnda år gifte hon sig
med sångläraren och kordirigenten i Kristiania
O. A. Gröndahl (f. 1847). 1884–86 samt
1898 och 1901 uppträdde hon ånyo i Stockholm,
dessemellan i England och Paris. – Hennes
pianospel utmärkte sig för en synnerlig
poesi, och hon behärskade fullkomligt den
moderna tekniken. Hennes kompositioner
(scherzo för orkester, pianostycken, flera
häften sånger) ega romantisk fläkt, mycken
klangskönhet och sinne för karakteristik. Hon
var led. af Mus. akad. (1875).

^{A. L.}*

Gröndal,
villasamhälle utanför Stockholm, Brännkyrka
socken, vid Mälaren, mellan Liljeholmsviken
och Ekensberg. Det ingår i Liljeholmens
municipalsamhälle och är ett ganska tätt
bebyggdt arbetar- och fabrikssamhälle.

Gröndal. 1. Benedikt Jónsson G., isländsk skald,
f. 1762, d. 1825. Hans dikter, till största delen
af lyriskt innehåll, utgåfvos 1833 af hans måg
Sveinbjörn Egilsson.

2. Benedikt Sveinbjarnarson G., den
föregåendes dotterson, son till språkforskaren

Sveinbjörn Egilsson, isländsk lärd och skald,
f. 1826, d. 1907, tog i Köpenhamn 1863–64
magisterkonferensen i nordisk filologi,
men studerade äfven klassiska språk samt
naturkunnighet och geografi, i hvilka två
sistnämnda ämnen han 1874–83 var anställd som
adjunkt vid latinskolan i Reykjavik. I denna
stad förblef han därefter som privatman bosatt
till sin död. G:s vetenskapliga alstring
var ej af någon framstående betydelse. Hans
förnämsta hithörande verk äro
Folketro i Norden (i "Annaler f. nord. oldkyndighed", 1863) och
Clavis poetica antiquæ linguæ septentrionalis (1864).
I naturvetenskapliga ämnen dels författade, dels
bearbetade G. på isländska en del skolböcker.
Som skald har han utgifvit både ett episkt verk
(Drápa um Örvar-Odd, 1851),
ett dramatiskt arbete
(Ragnarökkur med ämne från Baldersmyten, 1868)
och smärre lyriska dikter
(Sváva, 1860,
Kvæði i úrval, 1897).
Stark och rörlig fantasi, glänsande språkkonst, fint
formsinne, ofta parade med tankedjup, känneteckna
hans skaldskap; någon gång skämmas hans dikter tyvärr
af tom ordgrannlåt eller krystade oklara tankar. Hans
originellaste skapelse är prosaberättelsen
Sagan af Heljarslóðtarorrustu (Sagan om slaget vid Dödens väg, 1861, 1895),
en från den isländske allmogemannens synpunkt i
de medelisländska äfventyrs- och riddarsagornas
maner med grotesk humor utförd skildring af
kriget mellan Frankrike och Österrike 1859 samt
särskildt slaget vid Solferino. Få böcker torde
ha vunnit en sådan popularitet på Island. Af
främmande litteraturer har G. på isländska
tolkat delar af Odyssén och Iliaden samt en
samling sagor ur "Tusen och en natt". 1870–74
utgaf han i Köpenhamn tidskriften "Gefn", hvars
innehåll, af dels antikvarisk, dels litterär och
estetisk art, härrörde uteslutande från honom
själf. Han var därjämte en utmärkt kalligraf
och skicklig tecknare samt efterlämnar minnet
af en mångsidigt bildad och human personlighet.

^{R. N–g.}

Gröndal, Johan Gustaf, metallurg, f. 11
febr. 1859 i Fröjeslunda församling, Uppsala län,
genomgick bergsskolan i Falun 1878–79, antog 1880
anställning vid Pitkäranta koppar- och tennverk
i Finland och blef 1884 öfveringenjör och
1894 disponent där samt därjämte 1897 direktör
vid Alexandrovski stålverk i Petersburg. Han
utarbetade nya metoder för anrikning af
koppar- och järnmalm, malmbrikettering,
klorerande rostning, kontinuerlig kolning af
ved m. m. samt utförde vid Pitkäranta de härför
erforderliga nya ugnsanläggningarna. Efter
studieresor i metallurgiskt syfte till Tyskland,
Frankrike och England öfverflyttade G. 1900
till Sverige och införde här sina nya metoder
för järnmalms anrikning och brikettering,
bl. a. vid Herräng, Guldsmedshyttan, Luleå
m. fl. ställen. Inom området för såväl magnetisk
separering som brikettering, rostning och
reduktion af järnmalmer samt ugnskolning
ha G. personligen och det omfattande bolag,
hvilket han här i Sverige varit med om att
bilda, Metallurgiska aktiebolaget, uttagit en
mångfald patent såväl å metoder som å ugns-
och separatorskonstruktioner. Det är exempelvis
på dessa som de båda största och mest kända af
G:s nyskapelser, Herrängs grufaktiebolag och
Luleå järnverksaktiebolag, äro baserade. Hans
förtjänster om den svenska järnhandteringen
äro att finna hufvudsakligen i den ökade och
rationella användning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>