Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numera allmänt vara af telluriskt
ursprung. Däremot äro de af Peary 1895 och 1897
hemförda järnblocken från Kap York, som redan
John Ross 1818 hört omtalas, otvifvelaktigt
verkliga meteoriter. Det största af dessa väger
100 ton, de båda öfriga 3 och 1/2 ton respektive.
Sammanfattar man det ofvan anförda om G:s
geologiska byggnad, så synes större delen af
landet bestå af urberg, medan där och hvar vid
kusterna såväl sedimentära formationer som yngre
eruptiver äro till finnandes. Urbergsstommen har
möjligen redan tidigt varit höjd öfver hafsytan
och afgifvit material till sedimentbildningarna,
men att dessa nu finnas i behåll, beror sannolikt
äfven till stor del därpå, att kustområdena
där och hvar blifvit sänkta i förhållande till
urbergsmassivet och därigenom bättre skyddats
mot erosion. Därpå tyder äfven förekomsten just
vid kusterna af de eruptiva bergarterna, som
antagligen vid denna sänkning pressats till ytan.
Den grönländska inlandsisen har sitt särskilda
intresse därigenom, att den är den enda på norra
halfklotet, som i större grad ger föreställning
om de inlandsisar, som under istiden betäckte
norra Europa och norra Amerika. Den hade under
istiden, såsom glaciärräfflor, moräner och
flyttblock ådagalägga, en betydligt större
utsträckning än nu, så att äfven ytterlandet
mer eller mindre fullständigt var betäckt af
densamma. Sedermera har G. – alldeles som
Skandinavien – undergått en sänkning, som
bragte de lägre delarna under hafsytan, och
denna sänkning efterföljdes af en höjning. Det
forna antagandet af en ännu pågående sänkning
af södra G. har icke bekräftats af nyare
undersökningar. Af faunan i skalbankarna ville
det synas, som skulle äfven i G. ett skede af
den postglaciala tiden varit varmare än nu.
Af i praktiskt hänseende användbara bergarter
är den ofvan omnämnda kryoliten (se d. o.) vid
Ivigtut den viktigaste. När sodafabrikationen af
densamma på 1860-talet stod i sitt fulla flor,
uppgick den årliga kryolitförbrukningen till
6,000 à 7,000 ton. Numera användes kryoliten
dels vid emaljering af järnkärl, dels till
ett slags glas (opalglas, kryolitglas),
dels vid framställning af aluminium. 1907
öfversteg förbrukningen 5,000 ton. Af andra i
praktiskt hänseende viktiga bergarter må nämnas
stenkol, som till föga ansenlig mängd brytes vid
Waigattet. Grafit, som fordom brutits, har på
sista tiden ånyo blifvit föremål för praktiska
undersökningar, och ett par äldre koppargrufvor
på brokig kopparmalm och kopparglans ha 1905
ånyo upptagits. Den flusspat, som förekommer
i kryoliten vid Ivigtut, har visat sig starkt
radioaktiv.
Klimat. Ehuru mer än en fjärdedel af G. ligger
s. om polcirkeln, är äfven denna del ett
utprägladt polarland, hvilket dels beror på
inlandsisen, dels på de kalla strömmarna i
omgifvande farvatten. Inlandsisen måste anses
såsom en kvarlefva från istiden; vore den nu
borta, skulle den inom en stor del af landet
icke åter kunna uppstå. Vidstående tabell visar
temperaturförhållandena vid fyra olika stationer
på västkusten:
| n. br. | jan. | juli | hela året | |
| Ivigtut | (61° 13’) | - 8,3 | +9,8 | +0,4 |
| Godthaab | (64° 11’) | -10,8 | +6,6 | -2,1 |
| Jakobshavn | (69° 13’) | -18,9 | +7,5 | -5,7 |
| Upernivik | (72° 47’) | -23,8 | +4,9 | -8,9 |
| n. br. | jan. | juli | hela året | |
| Scoresbys sund | (70° 27’) | -18,5 | +4,4 | -10,9 |
| Sabineön | (74° 32’) | -24,1 | +3,8 | -11,7 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
