Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guajakharts - Guajakol - Guajakolbensoat - Guajakolkarbonat - Guajakonsyra - Guajaktinktur - Guajakved - Guajan - Guajava - Guajira l. Goajira - Guajiros l. Goajiros - Guala (Gwala) - Gualaches - Gualateiri, Huallatiri - Gualberto, Giovanni - Gualdo, Luigi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena ändan af vedstycket upphettas i eld, då
hartset smälter ur veden och utrinner genom
centralkanalens utåt och nedåt riktade mynning
samt uppsamlas (vanligast) i kalebasser. Man kan
äfven erhålla hartset genom att i saltvatten koka
stickor af guajakved, hvarvid hartset smälter ut
ur veden och flyter upp. I vanligt sött vatten
sjunker såväl veden som hartset. Guajakhartset
föres mest från Jamaica i större eller mindre,
tämligen spröda massor af obestämd form,
med yttre ytan svartgrön, splittrig och ofta
något öfverpudrad af ett grågrönaktigt pulver;
friska brottytor äro glasglänsande brungröna,
i tunnare kanter eller splittror genomskinande
med något åt rödbrunt dragande skiftning. Nyss
beredt pulver är hvitgrått, men blir snart i
luften grönaktigt. Vid vanlig värme har hartset
en föga märkbar lukt och smak, men förorsakar en
rifvande eftersmak i svalget; om det smältes
(+ 85°), utvecklar det en vaniljlik lukt;
det löses något i kokande vatten, lätt i eter
och i sprit. En mera sällsynt handelsform är
R. Guaj. in lacrymis l. granis, som består af
droppformiga, rundade eller något utdragna
stycken, hvilka utträda frivilligt eller efter
insnitt i guajakträden och stelna på dessas
yta; denna drog liknar för öfrigt den vanliga
formen, R. Guaj. in massis. Guajakhartset
består till största delen af olika hartssyror,
t. ex. guajakonsyra (50-73 proc.),
guajakhartssyra (10-13 proc.), litet flyktig olja,
färgämnet guajakgult, vanillin, litet
gummi m. m. - En spritlösning af guajakharts,
guajaktinktur, blåfärgas af oxidationsmedel
(såsom kromsyra, ozon, vätesuperoxid, klor,
brom och jod, järnklorid m. m.) äfvensom diastas
och vissa andra enzym. Blandas guajaktinktur
med rå terpentinolja och tillföres något
material, som innehåller blod eller blodfärgämne
(hemoglobin), inträder blåfärgning, i det att
blodfärgämnet öfverför syre, som finnes i den
råa terpentinoljan (i s. k. "superoxider"),
till guajakhartset. Denna reaktion tjänar
till påvisande af blod eller blodfärgämne
t. ex. i urin. - Orsaken till blåfärgningen är,
att guajakonsyran vid oxidation öfverföres
i s. k. guajakblått. - Guajakharts verkar
något urin- och svettdrifvande, i större doser
exciterande. Som läkemedel har det, likasom
guajakved (se d. o.), förr spelat en stor
roll vid behandling af framskriden (tertiär)
syfilis. Numera användes medlet mera sällan
dels vid nämnda sjukdom, dels äfven vid gikt,
reumatism m. m. i form af pulver, piller eller
emulsion, 0,3-1gr. i dosen. Vid sistnämnda
åkommor ges äfven stundom guajakdroppar med
ammoniak (Tinctura Guajaci ammoniacata). C. G. S.
Guajakol [-kål; af lat. guajacum, se
d. o.]. 1. Kem., en färglös, af vanilj luktande
substans, som vid lägre temperatur är fast
(smältpunkt 28°), bildas vid torr destillation af
guajakharts och förekommer i boktjära. Guajakol
är monometyletern till pyrokatekin, C6
H4 (OH) (OCH3), och har framställts på
syntetisk väg. - 2. Farm. Se Kreosot.
P. T. C.*
Guajakolbensoat, farm., detsamma som bensosol
(se d. o.).
Guajakolkarbonat, farm., kolsyreester af
guajakol, upptaget i Sv. farm. under benämningen
Carbonas guajacolicus, i handeln äfven kalladt
duotal, är ett hvitt, kristalliniskt preparat,
utan lukt och nästan utan smak, olösligt i
vatten, smälter
vid 90° C. Medlet passerar magsäcken utan att
förändras och utan att utöfva något inflytande;
i tarmen sönderdelas det - hufvudsakligen genom
inflytande af förruttnelsebakterier - i guajakol
och kolsyra, af hvilka det förra utöfvar den
egentliga medicinska verkan. Guajakolkarbonat
försökes som symtomatiskt medel vid tuberkulos,
särskildt lungsot, samt som desinfektionsmedel
för tarmkanalen vid infektiöst diarré
o. d. Doserna äro vanligen 0,2-0,5 gr. flera
gånger dagligen. C. G. S.
Guajakonsyra. Se Guajakharts.
Guajaktinktur. Se Guajakharts.
Guajakved, Lignum Guajaci, Pockenholts, farm.,
utgöres som drog endast af den inre veden
eller kärnveden (duramen) af större och gröfre
grenar af Guajacum officinale L. (se
Guajacum). Denna ved kommer till Europa i större
eller mindre, mycket tunga block, hvilka äro
särdeles svåra att klyfva, emedan vedknippena
korsa hvarandra och den stora mängden harts
gör veden mycket hård. Kärnvedens färg är
mörkt brungrön, fläckvis med någon dragning åt
blekgult. Stammens yttre vedlager (alburnum,
hvitveden) har en blekgul färg, emedan densamma
innehåller föga harts. Vid uppvärmning luktar
kärnveden snarlikt bensoe, men är eljest
luktlös. Guajakved begagnas för sin hårdhets
skull ofta till kägelklot o. d. Den nyttjades
förr äfven för medicinskt ändamål i form af
dekokt mot gikt och syfilis, men användes
ej mera hos oss som läkemedel, hvarför den
uteslutits ur Sv. farmakopén. Jfr
Guajakharts.
O. T. S. (C. G. S.)
Guajan [gωachān]. Se Guam.
Guajava, bot. Se Psidium.
Guajira [gωachīra] l. Goajira, den
nordligaste halfön af Syd-Amerika, v. om Maracaiboviken,
omkr. 12,000 kvkm., når i n. ö. i det
vulkaniska Serra Macuira 860 m. höjd, men skiljes
från Sierra Nevada de Santa Marta genom stora
grässlätter. Nordligaste udden är Punta Gallinas (se
Gallinas). Halfön, som till 1891 var delad
mellan Colombia och Venezuela, men nu odelad
tillhör den förra republiken, bebos af indianstammen
guajiros (se d. o.).
(J. F. N.)
Guajiros [gωachīrås] l. Goajiros, oafhängig
indianstam, som bebor sydamerikanska halfön
Guajira (se d. o.). De äro halfnomadiserande herdar
och ha stora hjordar af nötkreatur.
E. N–d.
Guala (Gwala) kallas inom brittisk-indiska
provinserna Bengalen och Orissa den folkklass, som
hufvudsakligen lefver af boskapsskötsel. Jfr Sherring,
”Hindu tribes and castes” (1872).
H. A.*
Gualaches [gωala′tjes], en sydamerikansk,
mellan floderna Paraguay och Paraná bosatt stam,
hörande till guarani (se d. o.).
H. A.*
Guaiateiri [gωa-], Huallatiri, bergstopp
bland Anderna i Syd-Amerika, på gränsen mellan
Peru och Bolivia, af omkr. 6,000 m. höjd.
(J. F. N.)
Gualberto [goal-], Giovanni, herre till
Pistoja, italiensk ädling från Florens, f. 985, d. 1073,
stiftare af Vallombrosa-orden (se d. o.).
Den utförligaste biografien öfver G. är en italiensk
af Ferrante (2 bd, 1883).
Gualdo [goa′ldå], Luigi, italiensk författare,
f. 1847 i Milano, d. 1898 i Paris, skref på franska
romanerna Une ressemblance (1874) och Le mariage
excentrique (1879), på italienska novellerna La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
