Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 557-558 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guimerá, Angel - Guimet, Émile Étienne - Guinea - Guinea

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett ståtligt poem, Indibil y Mandoni, som
följdes af Cleopatra, La cabeza de José Moragas,
La muerte de jaime de Urgell, En la mort del
rey Joan II d’Aragá m. fl., som vunnit högsta
pris.

G. har emellertid vunnit sitt rykte som
dramatiker, och som sådan intager han nu en
af de förnämsta rangplatserna i Spanien. G:s
första arbete för scenen är tragedien Gala
Placida (1879). Hans arbeten äro skrifna på
katalanska, men de flesta äro öfversatta till
kastiljanska (af Echegaray, Gaspar o. a.). De
mest berömda äro Judith de Welp, En pólvora,
Maria Rosa, Lo fill del rey, Mar y Cel, Rey y
monje, La Boja, La festa del blat, Tierra baja,
som Eugène d’Albert användt som text till sin
opera "Tiefland", uppförd 1908 på k. operan i
Stockholm under titel "Låglandet", La farsa, La
miralta, La pecadora, Agua que corre, Andronica,
La sala de espera och La santa espina (som 1907
gafs för 100:e gången i Barcelona). Under
några noveller och småvers har G. begagnat
pseudonymen Joan Antón. I kampen för Kataloniens
frihetsrörelse har G. deltagit och författat
Memorial de agravios de Cataluña, som ställts
till konungen och som väckt stor uppmärksamhet
i cortes och i pressen. Ad. H-n.

Guimet [gimä],
Émile Étienne, fransk vetenskaplig samlare,
f. 1836, fabriksegare i Lyon, kompositör och
vetenskaplig författare, bildade 1878 ett
museum i Lyon af från Japan, Kina och Indien
hemförda föremål, skänkte det till staten,
som mottog det 1885 och beslöt flytta det
till Paris. "Musée Guimet" har sin lokal
vid Place d’Iéna och innehåller gammal och
modern keramik från Kina och Japan, målningar,
vapen, kultföremål af olika art från Tibet,
Indo-Kina, egyptiska fornsaker och dylika äfven
från Grekland, Syd-Italien och Syd-Frankrike.
G-g N.


Guinea, slagen 1703 för drottning Anna af
England.

Guinea [gi’ni], eng. (fr. guinée),
fordom engelskt guldmynt, som slogs första
gången 1663 af guld från Guinea-kusten (däraf
namnet). Sådana mynt slogos till 1813 af 22
karats finhet i stycken af
5, 2, 1 (se fig.), 1/2, 1/3 och 1/4 guinéer. 1
guinea hade ett värde af 21 sh., = 19 kr. 7
öre. Den aflöstes 1817 af guldmyntet sovereign,
men begagnas ännu i vissa fall som räkneenhet
(vid honorar till läkare och advokater, bidrag
till välgörande ändamål, i konsthandeln och vid
hästköp m. m.).

Guinea [ginëa], en del af Afrikas västra kust,
från Kap Roxo (12° 19’ n. br.) i n. (urspr.
förlades norra gränsen till Kap Nun, midt emot
Kanarieöarna) till Kap Negro (16° s. br.) i
s. G. delas i Öfre G., vanligen kalladt
Guineakusten, och Nedre G., mellan hvilka
gränsen är Kap Lopez (0° 36’ s. br.). Afrikas
kust, som vid Kap Roxo böjer sig åt s. ö., får
vid Kap Palmas en östlig riktning samt vänder
sig vid Kameruns västra gräns i nästan rakt
sydlig riktning. Därigenom bildas den stora
Guineaviken med sina innersta bukter Benin-
och Biafravikarna, men eljest utan djupare
inskärningar i fastlandet. I det hela är kusten
flack; endast på få ställen möta berg, särskildt
i Kamerun, där Kamerunberget når 4,075 m. ö. h.;
ofta garneras den af laguner och strandsjöar. På
de flesta ställen höjer sig landet först
50-60 km. från hafvet terrassformigt mot det
inre. Berggrunden är kristallinisk. Yngre
aflagringar, särskildt kritsandsten,
begränsa åt kusten till de äldre bergen, och
kvartärbildningar upptaga själfva kusten och dess
deltaområden. Yngre eruptiv, mest basalt, finnas
i Kamerun och på öarna Fernando Póo, São Thomé
o. a. På flera ställen träffas guld, mest i de
alluviala lagren, och bergen i Nedre G. äro rika
på koppar och järn. Dessutom förekomma blyglans,
svafvel, gips, bergsalt, asfalt m. m. En mängd
floder, oftast af ringa längd, nedflyter från
det inre, men deras segelbarhet från hafvet är
ringa i följd af de vattenfall, som bildas, då
de gå utför terrasserna. Många af floderna, som
utfalla på Guineavikens norra kust (Akba, Comoe,
Tano, Volta, Ouemé m. fl.), utmynna i de kusten
åtföljande smala och grunda lagunerna, hvilka
afspärras från hafvet genom sandbarriärer. En
och annan, såsom Volta, kan högre upp bitvis
trafikeras. Däremot erbjuda flera af Nigers
deltaarmar bekväma vägar till det inre. I
Biafraviken utfalla Kamerunfloden, sydligare
Gabon och Ogowe, som flyter på gränsen mellan
Öfre och Nedre G. De viktigaste floderna i Nedre
G. äro Kuilu, Kongo och Cuanza. Med få undantag
saknar kusten hamnar, hvarför förbindelsen med
fartygen måste upprätthållas genom båtar. På
öar är kusten fattig. De viktigaste äro
Bissagosöarna, Sherbro utanför Sierra Leone och
de stora s. k. Guineaöarna i vikens inre del:
Fernando Póo, Principe, São Thomé och Annobón.

Klimatet bestämmes väsentligen af hafvets
närhet. Hela västkusten af Afrika från
Sierra Leone ända till Cunene har förhärskande
sydvästvindar, hvilkas svalkande inflytande gör,
att värmen icke blir öfverdrifvet hög, men i
följd af luftens stora fuktighet och de oftast
täta molnen kännes klimatet tryckande och verkar
skadligare på européernas hälsa än klimatet
på den i genomsnitt varmare östafrikanska
kusten. Regntiderna inträffa vid solens
zenitställning, därför två regntider. Regnmängden
är dock ganska växlande, t. ex. 6,312 mm. i
Grand Bassam på Elfenbenskusten och 320 mm. i
Loanda. - Årsmedeltemperaturen ligger emellan
23° och 27°, de kallaste månaderna (juli och
aug.) ha mellan 19° och 24°, de varmaste
(vanligen jan. till mars) mellan 25° och
28°. På öfre G.-kusten blåser i nov.-mars
den förtorkande harmattan (se d. o.).
J. F. N.

Växt- och djurlif. Från Senegambien till
Kamerun är i allmänhet skogen, särskildt den täta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>