Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenhielm, Elisabet - Gyllenius, Petrus Magni - Gyllenkrook - Gyllenkrook, Axel - Gyllenkrook, Axel Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gifte sig 1) med Axel Turesson Natt
och Dag (13 nov. 1645) och 2) med Baltasar
Marskalk (efter 1647). 1,
2 o. 4. Fr. W. 3. O. E. G. N.*
Gyllenius, Petrus Magni, präst, i. 14 april
1622 i Ölme härad, Värmland, d. 11 jan. 1675
i Bolstad, blef student i Åbo 1645 och filos.
magister därstädes 1656, skollärare i Mariestad
1657 och i Karlstad 1660 samt kyrkoherde i
Bolstad 1667. Han förde dagboksanteckningar
(i original befintliga i Karlstads
allm. läroverks bibliotek), som äro af mycket
intresse ’"hufvudsakligen genom den inblick
de lämna i lifvet och sederna hos de ofrälse
klasserna under medlet af 17:e århundradet’’
och som utgifvits af Finska statsarkivet genom
R. Hausen under titeln Diarium Gyllenianum eller
Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622-1667 (1882,’.
Gyllenkrook (Gyllenkrok . svensk adlig
ätt. härstammar från en kyrkoherde Petrus, som
efter 1500-talets midt omtalas först i Moeda,
sedan i Kvenneberga af Växjö stift. Dennes
sonson, biskopen i Växjö Nicolaus Gudmundi
Krook, f. 1575, d. 1646, var far till assessorn
i Åbo hofrätt Anders Krook, f. 1622, d. 1683,
hvilken 1674 adlades och 1675 introducerades
med namnet G. Hans son Axel G. (se G. 1) blef
1727 friherre. Ättens medlemmar ha omväxlande
skrifvit namnet med ett och två o. Ätten eger
två fideikommiss, Svenstorp och Björnstorp (se
dessa ord).
1. Axel G. (skref sig Gyllenkrok;. son
af Anders G., friherre, krigare, f. 18 aug. 1665
i Åbo, d. 17 sept. 1730 på Svenstorp i Odarslöfs
socken, Malmöhus län, gick tidigt i krigstjänst,
blef 1696 kapten vid lifgardet till fot,
sårades vid Narva och Düna och blef 1701 major af
gardet och generalkvartermästarlöjtnant. Han
förde i slaget vid Klissov 1702 en af
lifgardets fyra bataljoner, fick 1703
befälet öfver fortifikationsfältstaten och
blef 1706 öfverstelöjtnant af gardet samt
generalkvartermästare i fält. Vid svenskarnas
inmarsch i Sachsen ledde han besättandet af
Leipzig. Under Karl XII :s tåg mot Ryssland
och operationer i Ukrajna 1707-09 hade G. att
särskildt sörja för truppernas förläggning och
underhåll. Efter Poltava följde han med konungen
öfver Dnjepr till Bender, sändes därifrån
med en liten afdelning (det uppgifves 300-400
man reguljära trupper, hvaraf de fleste voro
sårade och allenast 160 verkligen stridbara,
samt därtill 900 zaporoger; mot polska gränsen
för att söka förbindelse med den svenska här, som
under general Krassows befäl stod i Polen, samt
sålunda förbereda Karl XII:s återvändande åt
Polen. I staden Czernowitz i Moldau (således på
dåv. turkiskt område) öfverfölls han emellertid
af en öfverlägsen rysk afdelning och kapitulerade
24 sept. 1709. (Enligt den G. åtföljande
fortifikationskaptenen H. Schulz’ memorial till
defensionsdeputationen 1723 skulle afsikten med
expeditionen varit att narra ryssarna att begå en
våldshandling på turkiskt område.) Mot ackordet
fördes officerarna till det inre af Ryssland,
och G. hölls i Moskva en tid i så sträng arrest,
att han blef sinnesrubbad (mars 1712). Senare
fördes han liksom flertalet fångna officerare
från Moskva; som hans senare uppehållsort nämnes
Voskresenskij. 1722 återkom han till Sverige,
blef s. å. generallöjtnant samt 1723 landshöfding
i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han
i friherrligt stånd.
- Hos eftervärlden har G. blifvit känd mest
genom sina båda berättelser om Karl
XII:s marsch mot Ryssland och om slaget vid
Poltava (tr. af E. M. Fant i ’"Handlingar till
uplysning af svenska historien". III, 1800. en
synnerligen bristfällig edition). Berättelserna
författades af honom under fångenskapen
och äro båda daterade i mars 1711 från
Moskva. De äro ganska underhållande skrifna
samt rika på detaljer, hvarför de tilldragit
sig en betydande uppmärksamhet samt blifvit
räknade bland hufvudkällorna för den period
de skildra. Under senaste åren har dock
en allvarsam kritik riktats mot dem: man har
ansett dem starkt personligt färgade i syfte att
framhålla G:s egna förtjänster samt tillika
osäkra eller förvirrade i enskildheterna. Af
G. ritade kartor (särskildt öfver slaget vid
Poltava} ega betydande historiskt värde. Jfr
E. Carlson, "Slaget vid Poltava" (1897),
G. Hallendorff, "Karl XII och Lewenhaupt 1708’’
(1902), A. Stille. "Carl XII:s fälttågsplaner
1707-1709" (1908; jfr E. Carlsons recension i
"Hist. tidskr.", s. å.).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
