Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Götaland - Göta lejon - Göta lifgarde - Götamannasånger - Götar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
judiciellt hänseende) de norra och östra delarna
af Småland: Kinds, Ydre, Tjusts, Vista, Tveta,
Norra och Södra Vedbo samt möjligen flera
härad. Efter hand började namnet Götaland
användas om hela södra Sverige, och till
denna utsträckning af ordets betydelse bidrog
säkerligen i hög grad den omständigheten,
att hela Småland (utom Värend), Öland och
Gottland lydde under Linköpings stift. Götaland
(Göta rike) som historisk indelning af Sverige
innefattar nu landskapen Östergötland, Småland,
Västergötland, Dalsland, Bohuslän, Halland, Skåne
och Blekinge samt öarna Gottland och Öland (Om
Gautland se Götar.) - I kvädet om Beowulf (se
d. o.), hvilket skildrar händelser från början
af 500-talet, omtalas götarna såsom bildande
ett eget konungarike, men omkr. 700-talet
synas de ha varit förenade med svearna under
Uppsalakonungens spira. Så länge den gamla
konungaätten i Uppsala fortlefde och hedendomen
var rådande i landet, innehade svearna ett
visst företräde i politiskt hänseende, men då
den gamla konungaätten utslocknade (omkr. 1060)
och kristendomen började vinna inträde, fordrade
götarna, att svearna skulle afstå från sin
hegemoni. Mellan de båda stammarna utbröt då en
förbittrad strid, som först med Karl Sverkerssons
tronbestigning (1161) kan anses slutad.
V. K-r. (Ad. N-n.)
Göta lejon. 1. Gammalt fäste på platsen för
det gamla Gullberg (se d. o.). 1686
fastställdes en af Dahlbergh utarbetad dessein
till ett af en
"stjärna" omgifvet rundt torn på det gamla
Gullberget som detacheradt verk framför Göteborg
mot ö., och redan 1687 påbörjades arbetet samt
fortsattes utan afbrott till 1694, då fästet
redan var försvarbart och fick namnet Västgöta
lejon, hvilket sedermera förkortades till Göta
lejon. Först 1698 var G. emellertid i fullständig
"defension" med torn och stjärnverk "af 16
grofva stycken". Det hölls sedermera i tämligen
godt försvarsstånd till 1822, då det bestämdes,
att G. skulle bibehållas endast som förrådshus;
och för att vara fullt användbart härtill har
det på senaste tid börjat iståndsättas.
2. För beskjutning af sundet mellan Saltön och
Björkholmen invid Karlskrona anlades på Stora
Björkholmen strax v. om Trossö under 1700-talets
förra hälft såsom detacherad en redan i Stuarts
af Karl XI 1683 approberade dessein till
Karlskronas stadsbefästning ingående bastion
Göta lejon, som i
gorgen slöts med en tenalj. Ritningen härtill
hade fastställts 1694. Verket torde aldrig
blifvit fullständigt färdigt och var redan
1770 förfallet; 1789 gillades förslaget om
uppförande af ett batteri med fyrugn å samma
holmes södra udde, men ej heller detta verk
fullbordades. Numera synas knappast några spår af
G., och en del af platsen för detsamma disponeras
af fångvården.
L. W:son M.
Göta lifgarde (n:r 2) leder sina anor
från den 1773 af öfverste v. Kaulbars
uppsatta 3:e bataljonen af Änkedrottningens
lifregemente, hvilken snart skildes från sitt
i Finland förlagda regemente och flyttades
till Stockholm. Bataljonen deltog i 1788-90
års krig och skildes 1793 fullständigt från
regementet och förenades med "Lifbrigaden"
under namnet Värfvade bataljonen af
lifregementsbrigadens lätta infanteri. 1796 fick
bataljonen namnet Lifregementets värfvade
infanteri, och dess styrka bestämdes till 696
man. 1803 skildes bataljonen från Lifbrigaden och
förlades, under namnet Finska gardesregementet,
i garnison å Sveaborg och i Borgå, hvarifrån
det återkom till Stockholm 1805. Efter att ha
deltagit i flera landstigningar och strider
på finska kusten 1808 upphörde regementet
för kort tid att vara garde och kallades
efter sin chef af Palénska regementet samt
ordnades på 10 kompanier om 80 man; men efter
1809 års statshvälfning återfick det sin
rang och kallades Andra gardesregementet,
hvilket namn 1818 ändrades till Andra lifgardet.
Det ordnades 1830 på 8 kompanier om
100 man och utbytte 1894 sitt namn mot Göta
lifgarde. Dess styrka utgör f. n. (1908) 47
officerare, 50 underofficerare, 8 civilmilitärer
och 555 fast anställda af manskapet. Det
är i ständig tjänstgöring och förlagdt i
Stockholm. Se G. Bergenstråhle, "Historiska
anteckningar om kungl. Göta lifgarde". I (1907).
C. O. N.
Götamannasånger, en samling delvis på
Värmlandsvisans melodi skrifna dikter af Tomas
Thorild (se d. o.).
Götar (isl. gautar), ett skandinaviskt folknamn,
som tidigast träffas hos den alexandrinske
geografen Ptolemaios (omkr. 150 e. Kr.) under
formen Goutai och sedan hos den bysantinske
skriftställaren Prokopios (omkr. 550) såsom
Gautoi, är troligen en förkortad form af det hos
den gotiske författaren Jordanes (omkr. 550) vid
sidan af Ostrogothæ (såsom namn på Östergötlands
invånare) förekommande Gautigoth(æ) såsom namn på
invånarna i Västergötland, den tidens Gautland,
d. v. s. landet vid älfven Gaut (isl. Gautelfr,
först på 1600-talet ombildadt till Göta älf,
"göternas älf"), så kallad - gaut betyder
nämligen "utgjutning, flöde, ström, fors" -
antingen efter Trollhättefallen eller möjligen i
sin egenskap af att vara Vänerns utlopp. Namnet
Gautigothæ och dess kortform Gautar, yngre
Götar, betyder således sannolikt ursprungligen
"goter (d. v. s. män) från Gaut(älfven eller
-landet)" och afsåg blott hvad vi nu kalla
västgötar, men utsträcktes, sedan trakten ö. om
Vättern koloniserats från Gautland - som då
i motsats till det nya området i ö. fick heta
Västra Gautland "Västergötland" - äfven till de
nu s. k. östgötarna och så småningom till alla
inbyggare i hvad som nu kallas Götaland (se d. o.).
Ad. N-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
